Torbjorn Tyler
Östergarnsberget 2019-07-07
kärlväxter/ormbunksväxter/stensöteordningen/svartbräkenväxter/svartbräknar/svartbräken/kalksvartbräken
Taxasida
kalksvartbräken
Asplenium trichomanes subsp. quadrivalens
D. E. Mey
kalksvartbräken är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
kalksvartbräken är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- kalksvartbräken
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Asplenium trichomanes subsp. quadrivalens
Vetenskapligt namn, fullständig form
Asplenium trichomanes subsp. quadrivalens D. E. Mey.
Svenskt namn
kalksvartbräken
norwegianBokmal
kalksvartburkne
norwegianNynorsk
kalksvartburkne
Finskt namn
kalkkitummaraunioinen
finlandSwedish
kalksvartbräken
Danskt namn
Kalk-radeløv
Foton
Torbjörn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2025-09-14
Patrik Engström
Hoburgen 2011-07-12
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se även svartbräken Asplenium trichomanes
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Följande belägg har J. D. Lovis bestämt till denna underart.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Ca 100 lokaler för svartbräken är meddelade från kalkrika växtplatser, varför den på sin höjd tycks vara spridd i Närke. I OREB finns troligen rätt bestämda belägg från Hammar Vändaviken, 3 lokaler 1993–1995, och Axberg 5 lokaler i Berga, Brunstorp och Kvinnerstatorp 1999.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: otillräckligt eftersökt men säkert ytterst sällsynt och sannolikt minskande.Tidigare uppgiven från Frualid i Öved 1894–98 (HMöl m.fl. det. Lovis i S), Araslöv i Färlöv 1884 (Berg det. Lovis i LD), Klöva Hallar i Stenestad 1926 (BLin det. ETig i LD), Trollhättan m.fl. lokaler på Kullaberg i Brunnby 1857–1957 (LJHaf m.fl. det. ETig i LD), Gladsax hallar i Gladsax 1893–1938 (ORHo m.fl. det. ETig i LD & S) samt Kungsmarken i S. Sandby 1883 (AGla det. Lovis i S).
Kommentar: B, granskare TTy.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Denna ras av svartbräken dominerar helt på Öland och Gotland. På fastlandet är den känd från enstaka eller strödda lokaler i de flesta landskap. I Småland förekommer den på naturligt basrika klippor, men även som inkomling: i Misterhult växer den i och vid en båk som uppfördes 1849 av kalkstensblock från Öland (Jansson 1991).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Kalksvartbräken har i allmänhet inte uppmärksammats under inventeringen. Utbredning och frekvens är därför ofullständigt kända. Kalksvartbräken växer uteslutande på kalkunderlag, ofta solexponerat. Det är ekologin hos denna, som gjort att svartbräken ofta beskrivits som mer kalkföredragande än gaffelbräken. Inga hybrider med gaffelbräken är säkert kända men hybridexemplar på kalkberg som Kallviksberget i Trosa-Vagnhärad hör förmodligen hit. Sterila (triploida), hybrider med svartbräken har rapporterats från Hölö Skogstorp, bergbrant O om Skräddartorpskärret (Tigerschiöld 1980).
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Denna underart förekommer på kalkrik berggrund. I vårt landskap är den påträffad på kalkrik nefelinsyenit på norra Alnön. Lokalerna utgörs av ett par mindre bergknallar i odlingsbygd. Ormbunken växer här i klippspringor, något mer solexponerat och torrare än hur vanlig svartbräken, subsp. trichomanes brukar växa.