kal knipprot

Kal knipprot är ursprunglig. Den växer dels i ängslövskog och dels i sandig tallskog nära havet. Det främsta hotet mot arten på tallskogslokalerna är byggnation och annan anläggningsverksamhet. I sådana sammanhang tar man vanligen inte hänsyn till fridlysta arter.

Gammal bofast art.

Kal knipprot är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

546 Epipactis phyllanthes G. E. Sm.

The distribution of this mainly W. European species is insufficiently known because of confusion with related taxa (cf. nos. 545 and 547).

547 Epipactis confusa D. P. Young

Syn.: E. persica auct.

This N. European species belongs to the critical E. leptochila group (Fl. Eur. 5/1980, p. 327 f.). It is questionable whether it merits recognition as a species (l. cit.). Cf. also Hylander, Nord. kärlväxtfl. 2, p. 200f.

(E. confusa)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: i dag känd från mångdubbelt fler lokaler än någon gång tidigare, men sannolikt förr ofta förbigången varför ökningen åtminstone delvis torde vara skenbar. Nationellt rödlistad (NT) och fridlyst.
Kommentar: B, granskare ÅSv.

E. confusa
Kal knipprot är en sydlig, kalkgynnad skogsorkidé som är känd från många lokaler i Skåne och på Öland och även är funnen i Blekinge, Halland, Gotland och Östergötland; de närmaste förekomsterna finns på Omberg. Den kan växa såväl i löv- som i barrskog, gärna på något fuktig men väldränerad, sandig mark, och är mycket skuggtålig; på sina lokaler är den ofta ensam i högsommaraspekten. Om förhållandena på den småländska lokalen är dock ingenting känt.

Kal knipprot växer på frisk och kalkrik mark. På Öland förekommer den i två olika miljöer. Vanligast är den i bördiga skogar som hässlen, lövskogar ofta med inslag av björk, planterad bokskog samt rikare gran- eller tallskogar; lokalerna är ofta ganska skuggiga. Påfallande ofta ses den utmed diken, stigar eller i skogskanter. Men den kan också sällsynt växa helt öppet i betesmarker och då alltid på sandigt underlag. En av Ölands rikaste lokaler är ett igenväxande område nära ett aktivt stenbrott. Där växer kal knipprot i fuktiga svackor mellan stora högar av skrotsten och trängs med buskage av gråvide Salix cinerea.

Kal knipprot och dess förekomster på Öland fastslogs först av Lundqvist (1970 a). Dagens utbredning liknar mycket den i Sterner (1986) dvs. förekomster främst inom Mittlandet, västra kustskogen och de två nordligaste socknarna, Böda och Högby. Växten har inte återfunnits på sina sydliga utpostlokaler, idag är den sydligaste lokalen i Sandby sn. Men kal knipprot är lätt att förbise och blommar inte alla år. Dessutom är orkidén inte alltid helt enkel att skilja från skogsknipprot E. helleborine. Speciellt övre delen av stjälken och axet kan ha en del korta hår men aldrig så tätt hårig som skogsknipprot. Jämfört med Sterner (1986) ses en minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

I en artikel om knipprötter i Skåne beskrivs olika former av kal knipprot (Birkedal & Kreutz 2009). Den knipprot som växer solöppet och på kalkrikt, sandigt underlag namnges som underarten sandknipprot subsp. arenaria. Blommorna är öppna och gulgröna, utstående–något hängande och plantan är ganska lågvuxen. På Öland har vi ett par lokaler av denna form som växer på sandstränder nära havet samt i ett gammalt stenbrott. Underarten engelsk knipprot subsp. pendula har hängande, mer eller mindre slutna blommor som är grönvita med inslag av rosa. I Skåne växer den främst i bokskog. På Öland förefaller det vara den form som vi oftast finner i bördigare skogar. Ytterligare en underart är beskriven i artikeln, dansk knipprot subsp. confusa. I Skåne växer den i mullrik skogsmark nära rinnande vatten. Blommorna är utstående–något hängande, öppna och med utsträckta, spetsiga sepaler. Denna form har vi inte tyckt oss se på Öland. Det återstår att visa om de iakttagna skillnaderna är reella eller betingade av olika växtmiljöer.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Kal knipprot föredrar sandiga växtplatser med vatten nära ytan. De två största lokalerna ligger båda kustnära på sand med glest växande tallar. Men den kan även växa på fuktigare mark i lövsnår och lövskog, på vägkanter och tomtmark. Antalet blommande plantor fluktuerar mellan olika år.

Fram till 1970-talet var endast två lokaler vid Ljugarn och Gnisvärd kända. Båda finns på sandig strandnära mark med mest tall. Under 1980-talet blev den funnen även i Vamlingbo och Hamra på södra Gotland samt i Roma och Hörsne på mellersta delen av ön. På flera av de senare platserna växer kal knipprot även i mer lövdominerade marker.

På svenska fastlandet förekommer kal knipprot mestadels i skuggiga bokskogar, gärna i närheten av bäckfåror. Populationer på sand eller vägslänter förekommer mer sällsynt. Populationerna kan skilja sig åt i blomkaraktärer, vilket kan förklaras av att kal knipprot befruktas genom självbefruktning och bildar genetiskt rena linjer.

Kal knipprot är rödlistad som Sårbar (VU) 2015.