jordrök

Gammal bofast art.

Allmän

900 Fumaria officinalis L.

This mainly Eurasiatic species probably originates from central and southern parts of Eurape, N. Africa and W. Asia. As a weed it is widely spread over the world, for instance to Fennoscandia, Ethiopia, S. Africa, N. and S. America, Java, Tasmania and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 174.

Jordrök är en gammal, kulturberoende växt. Den konkurrenssvaga och kvävegynnade arten växer i åkrar, trädgårdsland, rabatter, nysådda gräsmattor, på jordhögar, nyanlagda vägslänter etc.

Jordrök är ettårig och vårgroende och växer i omrörd jord i åkrar och trädgårdsland samt ofta på jordhögar, tippar, nyanlagda gräsmattor och annan öppen näringsrik skräpmark.

Europa, västra Asien, Nordamerika. I Sverige genom hela landet.

Läkeört, starkt kultur- och kvävegynnad växt. Förbisedd, förr ansedd vara allm. men lägre frekvens iakttagen i bl.a. Hammar och Lerbäck (Segerström 1932), Svennevad och Skogsbygden, och särskilt i Garphyttetrakten 1994. Noterad som ”vildväxande” av Sahlstedt (ms 1825) och Robson (1833).

Ogräs på åkrar, lägdor, i trädgårdsland, på avfallsplatser, jordhögar och andra kulturmarker med bar, mullrik jord. Mer sällan i grustag, på vägrenar och dylikt.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Jordrök är konkurrenssvag och kvävegynnad men ställer i övrigt inte stora krav på jordmånen; den trivs lika bra på kalkrik som på kalkfattig mark. Arten växer i åkrar och trädgårdsland samt på jordhögar, utfyllnader och annan öppen, någorlunda näringsrik jord.

Jordrök är vanlig på näringsrik ruderatmark i gårdsmiljöer, på utkast, stentippar men framför allt jordhögar. Knappast en enda nyligen upplagd jordhög på Öland saknar jordrök. Även i åkrar är växten vanlig, ofta i grödor med lök, bönor, ärtor, potatis eller fodermajs. Vid några tillfällen är jordrök funnen på klapperstenstränder vid havet.

Jordrök är vanlig över hela Öland. Det är endast Stora Alvaret som saknar fynd, förutom när någon jordhög läggs upp på alvarmarken. Jordrök förmår att snabbt utnyttja lämpliga miljöer som erbjuds i odlingslandskapet.

Artepitetet officinalis skvallrar om att växten har använts i medicinskt syfte. I Svensk Flora (Linnæus 1755) kan man läsa. "Växten är mycket besk samt stärkande och blodrenande, tjänlig mot mjältsjuka, hypokondri, avtynande, skörbjugg och skabb; brukas i infusion, inlagd eller som extrakt."

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Kulturföljeslagare.
Åkrar, trädgårdsland, ruderatmark, jordhögar, grusgropar och liknande. Jordrök tycks vara starkt näringsgynnad. Vid ett tillfälle har den påträffats på en havsstrand (Fårö, GF), ev. kommen dit med drift. Den är med säkerhet mycket gammal på Gotland, åtminstone från järnåldern; förkolnade frön påträffades tillsammans med sädeskorn under utgrävningar vid Vallhagar i Fröjel (Helbæk 1955).

Jordrök är en gammal kulturföljeslagare, som växer på bar, näringsrik jord, framför allt som ogräs i åkrar, trädor och trädgårdsland. Den förekommer också ofta på utfyllnader och jordhögar och ibland på steniga havsstränder.

Jordrök börjar blomma i vitsippans tid och fortsätter åtminstone till mjölkens tid, men kan också vid milt väder på senhösten blomma om, allt i enlighet med dess roll som åkerogräs. Inget grönt övervintrar. Inventerarnas beskrivningar av de lokaler där jordrök påträffats exemplifieras av följande: åker, fårbetad hagmark, jordhög, ruderatmark, diverse kulturmark, vägkant, järnväg, skidbacke, festplats. Frön av jordrök har i Forsa påträffats i en husgrund från perioden 0–600 e.Kr. (Liedgren 1992, sid. 245–249).