japanskt fetblad

Sedum ellacombianum

Japanskt fetblad kommer från Japan och Korea och odlas till prydnad på stenmurar och bergknallar. Växten liknar kamtjatkafetblad P. kamtschaticus men har ljusare gröna, breda, ibland motsatta blad (Burén 2000). Den utgör en enhetlig typ som har funnits i odling i Sverige åtminstone sedan 1930-talet. Liksom kamtjatkafetblad och gyllenfetblad P. aizoon saknar japanskt fetblad krypande basalskott. De tre arterna är nära besläktade och det är omtvistat hur de bäst skall avgränsas. I en ny flora över Japan räknas P. ellacombianus in under en varietet av gyllenfetblad P. aizoon (Ohba 2001).

Japanskt fetblad har odlats i Sverige under närmare hundra år och ingår numera ibland i så kallade "sedummattor" som bland annat används som takbeläggning och som marktäckare i rondeller och refuger. Det finns endast ett fynd på Öland.

Japanskt fetblad bildar tuvor eller små mattor av uppstigande skott som vissnar ner på vintern. Arten ska därför inte behöva förväxlas med sibiriskt fetblad, som har krypande fleråriga skott, men eftersom japanskt fetblad saknas i vanliga floror har det ändå skett ibland. Japanskt fetblad är dock ändå en svåravgränsad art. Den beskrevs på odlat material och den vanliga odlingsformen är normalt inte svår att känna igen. Problemet är att det finns en stor variation inom artens naturliga utbredningsområde i östra Asien. Arten har ofta betraktats som en varietet av kamtjatkafetblad P. kamtschaticus, medan japanska botanister (Amano 1990, Ohba 2001) i stället räknar den till en varietet av gyllenfetblad (P. aizoon var. floribundus).

Kvarstående.