igelknoppar

Igelknopparnas systematik har förändrats genom åren. Särskilt svårt är det att tyda äldre uppgifter utan beläggex om plattbladig igelknopp och flotagräs, båda förr under det gemensamma namnet P. natans, samt gyttrad igelknopp . Vid Vilstaängen i Hackvad har lämningar av igelknoppar registrerats i flertusenårig sjönötstorv (Post 1909a).

Särskilt i ljuset av en modern monografi (Cook & Nicholls 1986) bör äldre uppgifter om förekomsten av flertalet Sparganium-arter behandlas med viss försiktighet. I ännu högre grad gäller detta hybriderna inom släktet. Existensen av flera av dessa förnekas eller betvivlas av Cook & Nicholls på grundval av korsningsexperiment. Till svårigheterna för den som inte är specialist bidrar också att arterna ändrar skepnad i olika miljöer (vattenstånd, strömningshastighet etc). Vidare ser man ofta sterila bestånd av igelknoppar, särskilt i strömmande vatten. Framställningen här blir därför preliminär, och utbredningskartorna är i hög grad ofullständiga. Bortfallet av lokaler är stort beroende på bestämningssvårigheter.

LINNE 1747 såsom Flotgräs (Grythyttan: Torrvarpssund vid fårjstället). Avsåg S. angustifolium eller gramineum. "S. natans " sedd vid färjan också på (1850-talet] (Wall manuskript). Jag har på samma plats sökt båda under 1970-talet men inte funnit någondera. Färjelägena är utplånade.

Igelknoppsarterna har berett oss särskilda svårigheter vid artbestämningen. Dels har vi ofta sett exemplar eller bestånd som inte blommar, dels har vi oftast haft svårt att komma åt plantor som växer långt ut i vattnet, eftersom vi sällan har inventerat från båt.

Stor igelknopp och gyttrad igelknopp har alltid åtminstone några upprättstående blad och har oftast kunnat bestämmas till art. Dvärgigelknopp har vi uppfattat som tämligen lätt att skilja ut, vilket dock delvis beror på att den hör hemma i en särskild miljö, bäckar och småvatten. Framför allt har det varit igelknopp med långa flytblad i större vatten som har berett bekymmer. Om de saknat blommor har vi inte alltid varit kapabla att hålla isär dem. Man kunde ha undvikit att notera de icke artbestämda igelknopparna, men bladen är ofta talrika och möjligheten finns att någon senare vill specialstudera dem. Därför har de ofta noterats som ”igelknoppsart” under inventeringsarbetet och finns i vår databas.

Gles igelknopp ser vi oftare i mindre och näringsrikare vatten, där den också enligt litteraturen kan förekomma med enbart flytblad.

Att hybrider mellan igelknoppsarter förekommer är känt, men i vårt arbete har det varit huvudsakligen vid inventering från båt i större bestånd som vi har lyckats urskilja dem och deras föräldrar. Ett exempel är Hasselasjön, där gles igelknopp är vanlig nära stranden och på djupare vatten har flytblad. Flotagräs växer där på större djup och i öppnare vatten. Efter åtskilliga timmars roende blev det här tydligt att en del av bestånden var intermediära i fråga om blad och blommor.