
hönsbär
Cornus suecica
hönsbär är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

hönsbär är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- hönsbär








Inga nycklar finns för detta taxon.
Atlas of North European vascular plants
1380 Cornus suecica L.
This widespread species has two separate distribution areas, one North Atlantic (amphi-atlantic species according to Hultén, Amphi-atl., p. 256 and map 238) and one Pacific. W here C. suecica and C. canadensis L. meet, hybrids occur. Some finds of Pliocene and Pleistocene (late-glacial) age are marked. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 323.
Hallands Flora
Hönsbär är en ursprunglig men något kulturgynnad art. Den bildar vanligen glesa bestånd i översilningskärr, kärrkanter, sumpskogar, fuktsänkor i andra skogstyper samt på tallmossar. Ibland växer den också vid sjöstränder, på fukthedar och i fuktiga naturbetesmarker.
Närkes flora
Inhemsk nordlig art vars förekomst i Närke liksom i länets norra delar, möjligen är starkt klimatbetingad (jfr Malmgren 1982). Omkr. 9 000 år gamla lämningar av växten har hittats vid Lillsjön i Kvistbro (Florin 1969).
Blekinges Flora
Gammal bofast art, nu utgången.
Flora över Dal
Myrin 1832.
Ångermanlands flora
Allmän i kustlandet. Troligen vanlig också i det nordöstra inlandet. Känd flerstädes i Junsele och Tåsjö, i övrigt få uppgifter i Ådalen ovanför Ytterlännäs och i västra Ångermanland. Här tycks föreligga ett område med gles förekomst och utbredningsluckor. Ytterligare kartläggning av inlandsutbredningen är önskvärd.
Härjedalens kärlväxtflora
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "flerestädes".
Västmanlands Flora
11; sällsynt; en spontan lokalgrupp inom Sydöstra. Hjulsjös höjdområde (ca 300–400 m.ö.h.); ytterligare några spridda (kanske apofytiska) förekomster i Västra Bergslagen samt förr ett par i Västra Skogslåglandet (tillfällig xenofyt?). Nordlig art (också i vissa humida område i Götaland och Svealand). Den västliga utbredningen i Västmanland betingas helt och hållet av klimatet. Utbredningstyp: N6.
NILS-arthandbok
Perenn, beståndsbildande, tuvad 1–2 dm hög ört med fyrkantiga blomstänglar och korsvis motsatta, bågnervade, otandade blad. De ca 2 cm breda “blommorna” är i själva verket en tät flock av ca 10–20 svartröda, kronbladslösa blommor med fyra vita högblad under. Frukterna, glansigt lackröda bär med en liten svart skrutt, sitter i en tät flock.
Hönsbär växer på fuktig, gärna mager mark. I vissa områden blir den mer kräsen och finns mest i strandskogar, men där den är vanlig (längs norrlandskusten, i fjällen och i västra Götaland) kan den bilda stora bestånd i många miljöer. Hönsbärssläktet Cornus omfattar en del rätt kraftiga buskar (korneller), i varmare trakter även träd. Gräver man bland hönsbären ser man också att klonerna lika gärna kan betraktas som utbredda, “nedsänkta buskar” som sticker upp knippen av blommande grenar i tuvlika kvastar.
Förväxlingsrisk:
Omisskännlig!
Johannesörter (Hypericum) är slankare, oftast rikgreniga, har gula blommor och en torr frukt.
Vissa måror (Galium) har mer eller mindre bågnervade blad, men de sitter i kransar (minst 4 tillsammans).
Floran i Skåne.
Förändring och hot: minskning med 31–45 % och utbredningsområdet, som vid den förra inventeringen omfattade nästan hela urbergsområdet, förefaller ha krypt påtagligt. Sannolikt starkt missgynnad av skogsbetets upphörande.
Smålands flora
Funnen i 273 rutor; tidigare uppgifter från 145 rutor. Vanlig eller ganska vanlig i sydvästra Småland (ungefär till en linje Gislaved–Värnamo–Älmhult), sällsynt vidare österut till Sävsjö och Växjö samt i den norra klippskärgården, i övrigt mycket sällsynt. – Ursprunglig.
Arten minskar genom att gammaldags gles skog ersätts av kulturskog, stränder växer igen och djurhållningen upphör i hagar och betesskog.
Gotlands flora
Ursprunglig.
Fuktig miljö på kalkfattig sand i Eksta och på östra Fårö. De flesta noteringarna inom Bjärges, Bopparve, Jakobs, Tomsarve och Ajvide ägor i Eksta avser förmodligen samma skogsområde, som sträcker sig ca 1 km från Kassänge till Blåbärslunden.
Bohusläns Flora
Hönsbär växer exponerat eller i halvskugga på fuktig till blöt, näringsfattig torvjord i öppna kärr, sumpskogar och skogskärr, vid mossgölar, på tallmossar och i fukthed, ofta tillsammans med odon, klockljung och blåtåtel.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Hönsbär hör till den samling nordliga växter som längs kusterna når sydligare trakter i Sverige. I Sörmland växer arten främst i ytterskärgårdens fuktiga björkdälder och hällkarskanter där den bildar mattor i vitmossa eller torv, gärna tillsammans med hjortron och blåbärsris. På Sörmlands fastland förekommer hönsbär mycket sällsynt i mossekanter.
Nordeuropa, Grönland, Nordostasien och Alaska. I Sverige nästan hela landet, vanligast i Norrland, söderut vid kusterna.
Upplands flora
Hönsbär växer vid kusten, mest på ganska exponerade stränder i klippskrevor, i kanten av hällkar och på block- och stenstränder. Speciellt i norr finns den även i fuktig miljö innanför stranden, t.ex. i kanten av gölar och i sumpskog.
Förändring - 1 %.
Gästriklands flora
De vanligaste följeväxterna är lingon (38%), blåbär, stenbär, tall, rönn och skogsstjärna. Hönsbär blommar samtidigt med liljekonvalj, skogsstjärna, rönn och ängsbräsma.
Hälsinglands flora
Hönsbär är flerårig och troligen ganska konstant på sina lokaler. Arten blommar i skogsstjärnans tid. Omogna halvstora grönröda bär ser man i linneans och i mjölkens tid. Mogna röda bär kan man se i ljungens tid, men ibland inte förrän i lingonens tid. Mellan blomningen och bärmognaden är det lätt att förbise arten. Bladen blir kraftigt röda i höstfärgernas tid. Inga gröna delar övervintrar.
Medelpads flora
Hönsbär växer i första hand i friska–fuktiga blåbärsgranskogar vid kusten, typiskt i anslutning till vitmossefläckar i granskogssluttningar och på tuvor i magra sumpskogar. Den finns också i myrkanter och på små skogsmyrar, som t.ex. en öppen myr på södra Åstön i Tynderö. Vid sjöstränder växer den gärna bland ljung Calluna vulgaris och kråkbär Empetrum nigrum. Intill Holmsjön vid Haverö Vassnäs växer den också på gårdsbackar och är där alltså inte inskränkt till strandzoneringen. Vid kusten kan den någon gång ses apofytiskt, t.ex. i vägkant vid E4 i södra Njurunda.