Taxasida

gulplister

Lamiastrum galeobdolon

(L.) Ehrend. & Polatschek

gulplister är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

gulplister är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • gulplister
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Lamiastrum galeobdolon
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lamiastrum galeobdolon (L.) Ehrend.
Svenskt namn
gulplister
norwegianBokmal
gulltvetann
norwegianNynorsk
gulltvitann
Finskt namn
keltapeippi
finlandSwedish
gulplister
Danskt namn
Guldnælde
Foton
Patrik Engström
Örup 2024-05-10
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-05-14
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2021-06-20
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Se praktgulplister Lamiastrum galeobdolon subsp. argentatum och vanlig gulplister Lamiastrum galeobdolon subsp. galeobdolon

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Se: praktgulplister Lamiastrum galeobdolon subsp. argentatum och vanlig gulplister Lamiastrum galeobdolon subsp. galeobdolon

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Se praktgulplister Lamiastrum galeobdolon subsp. argentatum och vanlig gulplister Lamiastrum galeobdolon subsp. galeobdolon.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Se praktgulplister Lamiastrum galeobdolon subsp. argentatum.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Se praktgulplister Lamiastrum galeobdolon subsp. argentatum och vanlig gulplister Lamiastrum galeobdolon subsp. galeobdolon.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Oavsiktligt införd.

Ej tidigare publicerad från Dalsland.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

3; funnen i Mälarområdet. och V. Skogslåglandet, som det förefaller bofast i båda dessa regioner: Rytterne Strömholmsåsens östflank V Sandabadet, välbevattnad rönn-hägglund mot åsfoten, stort bestånd 1978(!, UPS). Ängsö Kalvholmen på Långholmen: "Den nedlagda åkern öster om ladan är en frisk gräsdominerad äng. På denna noterades Lamium galeobdolon. " (LINDAHL-WESSBERG 1971) - Linde S Lindesberg (K. Klint, R 11, herbarium enligt Björk manuskript 1956: Västra delen, aspskog) -74 (Nylund: Kyrkberget, tämligen riklig) -80 (S. Nilsson: ovanför stationen, nära väg, bland bok, hassel och Epimedium alpinum). Tycks i övrigt saknas, också i ädellövlunden (med bok och trädgårdstippar) i Kyrkbergets syddel(!).

Som indigen starkt sydlig (möjligen en reliktförekomst i Dalarna). Utbredningstyp osäker.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1594 Lamiastrum galeobdolon (L.) Ehrend. & Polatsch.

Syn.: Lamium galeobdolon (L.) L.

This species is mainly restricted to Europe (beech forests and· montane woods). It includes three subspecies according to Fl. Eur. 3/1972, p. 148 f., viz. subsp. galeobdolon within the hatched area of W., C. and partly E. Europe, subsp. montanum (Pers.) Ehrend. & Polatsch. in the central parts of this area, and subsp. flavidum (F. Herrn.) Ehrend. & Polatsch. mainly in the Alps and Appennines. There are some adventive occurrences in Fennoscandia. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 376.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Lamium galeobdolon
Gulplister representeras i Småland av tre underarter. Vanlig gulplister ssp. galeobdolon är spontan men odlas och förvildas någon gång. De båda andra, praktgulplister ssp. argentatum och berggulplister ssp. montanum, förekommer endast som odlade och förvildade. Av dessa är praktgulplister den vanligaste, och det är den vanligaste gulplistern i Småland. Berggulplister upptäcktes nyligen som förvildad och är troligen något förbisedd.
Praktgulplister är lätt att känna igen på att alla blad har markerade silvervita fläckar, som flyter samman till en V-formad teckning; hos de båda andra är bladfläckarna svaga, avgränsade och flyter inte samman till en V-teckning; ibland saknas de alldeles. Vidare är praktgulplister storblommigare än de båda andra underarterna. Dess blad är något mera avlånga än hos vanlig gulplister men kortare än hos berggulplister.
Vanlig gulplister är spädare och har kortare och mindre blad än de andra underarterna; revorna är måttligt långa och kryper längs marken. Berggulplister skiljer sig från vanlig gulplister genom att ha fåblommigare blomställningar, vars blad är avsevärt mycket längre än breda och ganska spetsigt tandade. Dessutom är revorna påfallande långa och högbågiga.
Underarterna skildes inte åt förrän under inventeringens sista år. Genom efterkontroll har de flesta uppgifter kunnat föras till underart, men inventeringsfynd från 25 rutor och äldre uppgifter från 4 rutor kvarligger på artnivå; samtliga gäller förvildade förekomster.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Gulplister företräds på Öland av två underarter: vanlig gulplister subsp. galeobdolon och praktgulplister subsp. argentatum. Den förstnämnda är en inhemsk lundväxt som främst förekommer i Skåne och västra Blekinge. Längre norrut i landet (Småland, Östergötland och Dalarna) finns spridda förekomster. Vanlig gulplister har blad med mindre, silvervita fläckar som inte flyter samman, blommorna är mindre och i allt är den spädare. Denna underart odlas sällan men kan då komma att sprida sig ut i naturen. Praktgulplister är en trädgårdsväxt som odlats främst under senare delen av 1900-talet. Troligen har den uppkommit i odling. Denna underart känns igen på bladen som på ovansidan har stora, silvervita fläckar som flyter ihop. Praktgulplister sprider sig lätt med sina långa utlöpare och kan bilda livskraftiga bestånd i rikare lövskogar och snår. Förekomsterna kan konkurrera med den ursprungliga lundfloran och praktgulplister beter sig på flera öländska lokaler som en invasiv växt. Underarten berggulplister subsp. montanum hör hemma i västra Europa. Den är ytterst sällsynt i odling och närmast funnen förvildad i Sävsjö, Småland.

Gulplister växer på frisk, mullrik och något skuggig mark. Vanligast är växten som utkast i lövskogar där den lätt sprider sig med utlöpare. Oftast ser man gulplister i brynmiljöer och längs vägkanter dit trädgårdsrens forslats. Vid några tillfällen är växten funnen längre från bebyggelse som i ädellövskogar och hassellundar. Den är även funnen kvarstående på en ödetomt och i en rasbrant med kalksten.

Majoriteten av fynden under inventeringen är bestämda till underarten praktgulplister. Endast i två fall rör det sig om vanlig gulplister. De flesta fynd är gjorda på västra delen av Öland i närheten av de större tätorterna Borgholm, Färjestaden och Mörbylånga. När det gäller fyndet av vanlig gulplister från Böda skulle det kunna röra sig om en spontan förekomst i en till synes naturlig miljö.

Kulturflykting och kvarstående, bofast.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Gulplister brukar delas i flera underarter, varav två är funna i Bohuslän, nämligen praktgulplister ssp. argentatum och vanlig gulplister ssp. galeobdolon. Båda underarterna är odlade som prydnadsväxter och förvildade och naturaliserade i fuktiga, näringsrika lövskogar i närheten av bebyggelse. De har inte konsekvent hållits isär under inventeringen, varför arten här behandlas kollektivt.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.

Inkommen, tidigare odlad som prydnadsväxt, växer oftast kvarstående på tomter och ödetomter men även spridd och etablerad i lövskogar och bäckraviner, troligen från utkast. Under inventeringen har landets två underarter, praktgulplister L. galeobdolon ssp. argentatum och vanlig gulplister L. galeobdolon ssp. galeobdolon, inte noterats separat. Gulplister är sällsynt, men inte konsekvent rapporterad. 46 lokaler i 40 rutor (5 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Gulplister är en flerårig odlad art som tämligen sent förvildats i parker och trädgårdar, vanligen i form av subsp. argentatumpraktgulplister. Ibland förekommer den även spridd på örtrik skogsmark där den genom sitt krypande växtsätt bildar vidsträckta bestånd. Arten etableras genom att jordstammar från odlade plantor kastats ut tillsammans med annat trädgårdsavfall utanför tomtgränserna. Vanlig gulplister subsp. galeobdolon tycks, åtminstone delvis, ha spritts med trädplantor. I inventeringen har de olika underarterna inte åtskilts.

Mellan- och Östeuropa, Kaukasus. I Sverige vild i sydligaste Sverige, norrut förvildad.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
En sydlig bokskogsväxt, vars uppländska förekomster är resultat av inplantering eller odling som prydnadsväxt. I Uppland sällsynt som kvarstående eller förvildad. 48 kartblad, 54 kvadranter.
Almq. Utplanterad på Lovö, Kersö.
Gulplister har rapporterats från ödetomter och parker samt någon gång från naturbetesmark. I lunden på Vreta udd (Uppsala Uppsala-Näs), där den utplanterats någon gång under åren 1933–1944, har den etablerat sig mycket väl och bildar nu utbredda mattor.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Gulplister inplanterades av G. Adlerz kring kring sekelskiftet 1800–1900 i Sundsvall Norra Stadsberget. Den har setts växa kvar in på 1970-talet men är inte funnen blommande. En förekomst på en närliggande lokal är av okänt ursprung.