gäddnate

Gammal bofast art. 

Trivialart, förekommer även på större skärgårdsöar.

Gäddnate är en ursprunglig men kulturgynnad flytbladsväxt som förekommer i många olika typer av sjöar och vattendrag - från näringsrika och ofta starkt grumliga till näringsfattiga med brunt eller klart vatten. Tillsammans med näckrosarter Nuphar och Nymphaea bildar den ofta en flytbladszon utanför eventuella vassbälten. Exempel på kulturbiotoper med gäddnate är dammar, märgelhålor och torvgravar.

Allmän

114 Potamogeton natans L.

This variable and widespread species occurs through most of Eurasia and N. America. It belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 106 and map 97). Cf. world map in Meusel et al. 1965, p. 24.

Allm. med ojämn utbredning, exempelvis sälls. i Garphyttetrakten 1994. Gäddnate växer i näringsrika eller -fattiga sjöar och vattendrag. Stora, extremt täta bestånd sågs inom 1 000 m² i Trehörningen i Snavlunda 1990.

I Ingvaldstorpsmossen i Lännäs samlades 7 000-åriga frukter (Florin 1961) som också har hittats på andra håll i Närke, bl.a. under Vilstakärrets sjönötstorv i Hackvad (Post1909a).

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Gäddnate växer oftast i sjöar, från klara eller humösa, näringsfattiga skogssjöar till näringsrika slättsjöar, och bildar där tillsammans med näckrosor en flytbladszon utanför vassbältet. I åar förekommer den särskilt i avsnitt där strömmen är svag, t.ex. i åkrökarnas innersidor, i utvidgningar eller nära mynningen, sällan i starkt strömmande vatten. Den är vanlig i myrgölar, dammar, torvgravar och stora diken och påträffas även i smågölar i skärgården.

Gäddnate växer i stillastående eller svagt rinnande sötvatten; den klarar både näringsfattiga och mer näringsrika växtplatser men ses inte i brackvatten. Den växer i skogskärr, alvarträsk, källor, bäckar och ses även i den extrema miljön som uttorkade vätar erbjuder. Gäddnate förekommer främst på kraftigt kulturpåverkade lokaler som bevattningsdammar, vattenhål, större diken, kanaler och gamla vattenfyllda stenbrott. Den kan växa såväl i klara, kalkrika dammar med gott om kransalger Chara spp. som i starkt näringspåverkade kvävefällor.

Gäddnate är spridd över större delen av Öland med flest fynd inom Mittlandet med dess stora våtmarkskomplex, men även bevattningsdammar i jordbrukslandskapet på sydvästra Öland erbjuder lämpliga miljöer. På Stora Alvaret finns en ansamling av fynd på södra halvan där gäddnate växer i gamla stenbrott och större vätar. Trots torrläggningen av landskapet med utdikningar klarar sig gäddnate bra i alla de grävda dammar och vattenhål som finns på dagens Öland. Växten tar hjälp av fåglar för att sprida sina frön till nya lokaler. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss ökning i statistiska analyser (Telfer).

Gäddnate skiljs från andra arter i släktet på att de översta 1–2 cm av skaftet på flytbladen, precis innan bladfästet, har en zon som är mjuk, färglös eller något rödaktig.

Gammal, bofast.

Ursprunglig. Dammar, bryor, kärr (i vattenhål), diken och kanaler, i stillastående eller långsamt flytande vatten. Förmodligen oförändrad frekvens sedan slutet av 1800-talet, fast Johansson (1897) då anger ”Täml. allm.”.

Gäddnate är den i Bohuslän vanligaste naten. Man finner den i många olika miljöer, både i näringsfattiga skogssjöar och rikare slättsjöar, i brunfärgat eller klart vatten samt i dammar, myrgölar, torvgravar och även i långsamt rinnande vattendrag. Den förekommer också i stora hällkar eller gölar i innerskärgården. I sjöarna bildar gäddnate ofta tillsammans med näckrosor en flytbladszon utanför bältet av vass, sjöfräken och kaveldun.

Gäddnate växer i permanenta sötvatten av alla slag, i näringsfattiga och näringsrika sjöar och åar, brunvattensjöar, vattenhål och i skärgården i större hällkar. Tillsammans med näckrosor bildar den ofta flytbladsvegetation utanför sjöarnas vassbälte.

Gäddnate förekommer i både näringsrika och näringsfattiga sötvatten på dy, gyttja eller lera. Den kan växa i såväl skyddade vikar av stora sjöar som i småvatten och även förekomma i permanenta vattensamlingar i kärr. Den saknas i brackvatten, men växer i hällkar och små myrgölar långt ut i skärgården.

Gäddnate (och andra natearter) är en väsentlig del av änders föda. Lohammar (1954) visade att andelen frön som gror ökar kraftigt genom behandling på ett sätt som motsvarar passage genom en ands matsmältningskanal. Dessutom sprider änderna naturligtvis natefröna, eftersom de stannar i andens kropp åtskilliga timmar under fågelns flyttning (Agami & Waisel 1986).

Gäddnate är den mest sedda och även en av de vanligaste av natearterna, med sina flytblad i stora och små sjöar och vattendrag. Flytbladen bevaras oskadade långt in på hösten, men övervintrar inte gröna.