Taxasida

gäddnate

Potamogeton natans

L.

gäddnate är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

gäddnate är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • gäddnate
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Potamogeton natans
Vetenskapligt namn, fullständig form
Potamogeton natans L.
Svenskt namn
gäddnate
icelandic
Blöðkunykra
norwegianBokmal
tjernaks
norwegianNynorsk
tjørnaks
Finskt namn
uistinvita
finlandSwedish
gäddnate
Danskt namn
Svømmende vandaks
Foton
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2008-06-29
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art. 

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart, förekommer även på större skärgårdsöar.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Gäddnate är en ursprunglig men kulturgynnad flytbladsväxt som förekommer i många olika typer av sjöar och vattendrag - från näringsrika och ofta starkt grumliga till näringsfattiga med brunt eller klart vatten. Tillsammans med näckrosarter Nuphar och Nymphaea bildar den ofta en flytbladszon utanför eventuella vassbälten. Exempel på kulturbiotoper med gäddnate är dammar, märgelhålor och torvgravar.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

114 Potamogeton natans L.

This variable and widespread species occurs through most of Eurasia and N. America. It belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 106 and map 97). Cf. world map in Meusel et al. 1965, p. 24.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Allm. med ojämn utbredning, exempelvis sälls. i Garphyttetrakten 1994. Gäddnate växer i näringsrika eller -fattiga sjöar och vattendrag. Stora, extremt täta bestånd sågs inom 1 000 m² i Trehörningen i Snavlunda 1990.

I Ingvaldstorpsmossen i Lännäs samlades 7 000-åriga frukter (Florin 1961) som också har hittats på andra håll i Närke, bl.a. under Vilstakärrets sjönötstorv i Hackvad (Post1909a).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 16–30 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Gäddnate växer oftast i sjöar, från klara eller humösa, näringsfattiga skogssjöar till näringsrika slättsjöar, och bildar där tillsammans med näckrosor en flytbladszon utanför vassbältet. I åar förekommer den särskilt i avsnitt där strömmen är svag, t.ex. i åkrökarnas innersidor, i utvidgningar eller nära mynningen, sällan i starkt strömmande vatten. Den är vanlig i myrgölar, dammar, torvgravar och stora diken och påträffas även i smågölar i skärgården.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Gäddnate växer i stillastående eller svagt rinnande sötvatten; den klarar både näringsfattiga och mer näringsrika växtplatser men ses inte i brackvatten. Den växer i skogskärr, alvarträsk, källor, bäckar och ses även i den extrema miljön som uttorkade vätar erbjuder. Gäddnate förekommer främst på kraftigt kulturpåverkade lokaler som bevattningsdammar, vattenhål, större diken, kanaler och gamla vattenfyllda stenbrott. Den kan växa såväl i klara, kalkrika dammar med gott om kransalger Chara spp. som i starkt näringspåverkade kvävefällor.

Gäddnate är spridd över större delen av Öland med flest fynd inom Mittlandet med dess stora våtmarkskomplex, men även bevattningsdammar i jordbrukslandskapet på sydvästra Öland erbjuder lämpliga miljöer. På Stora Alvaret finns en ansamling av fynd på södra halvan där gäddnate växer i gamla stenbrott och större vätar. Trots torrläggningen av landskapet med utdikningar klarar sig gäddnate bra i alla de grävda dammar och vattenhål som finns på dagens Öland. Växten tar hjälp av fåglar för att sprida sina frön till nya lokaler. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss ökning i statistiska analyser (Telfer).

Gäddnate skiljs från andra arter i släktet på att de översta 1–2 cm av skaftet på flytbladen, precis innan bladfästet, har en zon som är mjuk, färglös eller något rödaktig.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig. Dammar, bryor, kärr (i vattenhål), diken och kanaler, i stillastående eller långsamt flytande vatten. Förmodligen oförändrad frekvens sedan slutet av 1800-talet, fast Johansson (1897) då anger ”Täml. allm.”.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Gäddnate är den i Bohuslän vanligaste naten. Man finner den i många olika miljöer, både i näringsfattiga skogssjöar och rikare slättsjöar, i brunfärgat eller klart vatten samt i dammar, myrgölar, torvgravar och även i långsamt rinnande vattendrag. Den förekommer också i stora hällkar eller gölar i innerskärgården. I sjöarna bildar gäddnate ofta tillsammans med näckrosor en flytbladszon utanför bältet av vass, sjöfräken och kaveldun.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i alla slags vatten, från näringsfattiga gölar och sjöar till mycket näringsrika dammar och kanaler. Vanlig i hela landskapet. 685 rutor (83 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Gäddnate växer i permanenta sötvatten av alla slag, i näringsfattiga och näringsrika sjöar och åar, brunvattensjöar, vattenhål och i skärgården i större hällkar. Tillsammans med näckrosor bildar den ofta flytbladsvegetation utanför sjöarnas vassbälte.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Gäddnate förekommer i både näringsrika och näringsfattiga sötvatten på dy, gyttja eller lera. Den kan växa i såväl skyddade vikar av stora sjöar som i småvatten och även förekomma i permanenta vattensamlingar i kärr. Den saknas i brackvatten, men växer i hällkar och små myrgölar långt ut i skärgården.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Gäddnate är en ursprunglig vattenväxt. Den angavs vara allmän i Gävletrakten 1863 och tämligen allmän i landskapet som helhet 1924. Artens förekomst och utbredning verkar ganska oförändrad sedan dess.
Den vanligaste följeväxten är gul näckros (36%) följd av sjöfräken, vit näckros, säv, vass, flaskstarr och svalting.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Gäddnate (och andra natearter) är en väsentlig del av änders föda. Lohammar (1954) visade att andelen frön som gror ökar kraftigt genom behandling på ett sätt som motsvarar passage genom en ands matsmältningskanal. Dessutom sprider änderna naturligtvis natefröna, eftersom de stannar i andens kropp åtskilliga timmar under fågelns flyttning (Agami & Waisel 1986).

Gäddnate är den mest sedda och även en av de vanligaste av natearterna, med sina flytblad i stora och små sjöar och vattendrag. Flytbladen bevaras oskadade långt in på hösten, men övervintrar inte gröna.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Gäddnaten är en av våra vanligaste vattenväxter, bl.a. tack vare sin förmåga att kunna växa på förnarika dybottnar i skogsvatten. Särskilt påtaglig är den i mindre sjöar och lite näringsrikare skogstjärnar, där den kan täcka en stor del av sjöytan. I lugna tjärnar är den ofta rotad på 2–3 meters djup och bildar vanligen den yttersta bården av flytbladsväxter. I större öppna sjöar brukar den vara begränsad till skyddade vikar och sund. Däremot kan den breda ut sig över stora arealer i starkt eutrofierade sjöar med mycket onedbrutet organiskt material som Skrängstasjön i Njurunda. I rinnande vatten saknas arten vanligen, men den kan finnas i lugna vikar av uppdämda älvsträckor med konstant vattenstånd. Den kan också ses i gungflykantade myrgölar och t.o.m. i små vattenfyllda flarkar ute på större myrar.
Gäddnaten är känslig för vattenståndsväxlingar och har ofta försvunnit i reglerade sjöar som tappas under vintern.