foderkäringtand

Aktuella fynd (foderkäringtand). RO Bräkne-Hoby Anneberg (3F5b 2005) trädesåker 1999 BN (LD, det. P. Lassen); Listerby Skräddarön (3F4e 1826) fågelgödslad ö 2001 ÅW (LD, det. P. Lassen).

Foderväxt vars nutida fynd möjligen härrör från vägkantinsåning.

Foderkäringtand, L. corniculatus var. sativus har noterats vid sex tillfällen.

Status: odlad foderväxt, men även inkommen som oavsiktlig inblandning i (nordamerikanska och ryska) gräs-, vall- och prydnadsväxtfröer; kvarstående eller något självsådd men ännu knappast bofast. Först uppgiven 1866 från Sövestad (Eurén det. PLa i LD).
Kommentar: B, granskare PLa och KAO.

Foderkäringtand är större och grövre än vanlig käringtand och har tydligt tillspetsade, i blomställningen påfallande smala småblad. På grund av storleken förväxlas den ofta med stor käringtand L. pedunculatus (se denna). Den tycks vara ursprunglig i sydvästra Europa; i Sverige har den odlats som foderväxt, och i slutet av 1990-talet började den dessutom sås in på nyanlagda vägrenar. I Småland observerades den först av Almquist (ms 1975) i Västervik Västervik Alviken, men han bedömde den som odlad.

Käringtand varierar mycket i utseende, både vad gäller blomfärg (gul–orange), plantornas storlek samt hårighet. Det finns former som odlats till foder, en speciellt storvuxen och grov form har benämnts foderkäringtand var. sativus. Från inventeringen finns några belagda fynd av denna varietet; övriga fynd kan till största delen föras till vanlig käringtand var. corniculatus. Foderkäringtand är främst funnen i kanten av åkrar, övergiven odlingsmark, någon gång i ruderatmiljö och frisk ängsmark.

Inkommen, tillfällig.

Förvildad, tillfällig.
Foderväxt, troligen förbisedd under Projekt Gotlands flora. Status osäker, troligen tillfällig. Material i herbarier är ofta ej genomgånget.

Odlad som prydnadsväxt samt i fröblandningar till vall och vägkanter. Säkert mycket förbisedd.