Pisum sativum var. arvense
foderärt är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
foderärt är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga foton finns för detta taxon.
Inga nycklar finns för detta taxon.
Ursprungligen kan gråärten ha förekommit som ogräs. Under 1800-talet blev den emellertid allmän i odling och förvildades ofta (Ahlfvengren 1924).
Växten odlas knappast längre och aktuella uppgifter saknas.
Gråärten – var. arvense var sedan gammalt allmänt odlad in på 1900-talet. Den odlas sällan numera men förekommer sällsynt som tillfälligt spridd, främst på tippar – (8 rutor).
Bollnäs Arbrå 1881 (ECO i UPS);
Hudiksvall Enånger Fläcka Tallskär, 6829 1567, 1949 (ZSM); Fläcka Märgelgruvan, 68282 15666, 1952 (ZSM); Hudiksvall Åvik, 68457 15685, 1905 (BHA);
Nordanstig Harmånger Hånik, 6869 1569, åker 1980 (OÅK);
Söderhamn Trönö gamla kyrkan, 68083 15575, vid grävning i gräsmatta 2001 (ÅÅG).
Se under arten ärt Pisum sativum.
Odlad och förvildad. -4 (4).
Foderärt har odlats med gynnsamt resultat vid t ex Tännäs, Funäsdalen, Hede och Älvros (Birger 1908b). Som förvildad har den noterats på ett par lokaler i Lillhärdal (Birger 1908a). Inga senare rapporter föreligger.
Tillfälligt adventiv, tidigast påpekad av WALL 1852 så som P. arvense (Björskog: "på Brostocken nära Valskog"; Östtuna), senast i Lundm. manuskript 1924 (några lokaler i Kolbäck, Munktorp, Rytterne). - Efemerofyt.
Första säkra uppgiften om vildväxande foderärt finns i Kjellmert (1947): ”allm. odlad, sälls. tillfälligt förvildad” i Svennevad. Den samlades i Hovsta vid Övre Kårsta, 300 m SÖ om Ättinge gård, i en havreåker 1934 (S-G. Edlund, OREB) vilket möjligen avser ett odlat ex. Senast samlad i Längbro 1990.
Odlad som foderväxt och tillfälligt förvildad, bl.a. i åkrar.
P. arvense, P. sativum ssp. arvense; gråärt
Foderärt är namnet på en grupp sorter av ärt P. sativum; gemensamt för dessa är att de har relativt små blommor, färgad krona (ljusviolett segel, mörkröda vingar) och spräckliga frön. Foderärt har odlats länge (i Småland nämnd från Älmhult Stenbrohult av Linné ms 1732) och odlas ännu till foder. Men dessutom har det funnits en vildform kännetecknad av att blommorna i regel sitter ensamma (oftast parvis både hos odlad foderärt och hos trädgårdsärt var. sativum). Den formen uppmärksammades i Västergötland redan av Linné (1747) men utreddes särskilt av E. Fries (1835); han beskrev den som ett allmänt och besvärligt ogräs speciellt i västra Småland, men spritt även i norra Skåne, inre Halland och delar av Västergötland. Hård (1924) såg den, bland annat i Hylte Femsjö, och angav att den förekom i vårsäd, särskilt havre, och att den blivit sällsyntare ´genom ett rationellt jordbruk´. Hylander (1971) förmodade att vildformen nu är försvunnen.
Vad Femsjöåkrarna kunde innehålla på 1800-talet gav T. M. Fries (1852) en bild av: ´Massan af vegetationen utgöres för öfrigt ... i åkrarne af Raphanus, Artemisia vulg., Pisum arvense, Vicia angustifolia, Avena strigosa, Spergula arvensis, Sherardia etc.´ Av de nämnda sju växterna, åkerrättika, gråbo, foderärt, sommarvicker, purrhavre, åkerspärgel och åkermadd, är tre nu mer eller mindre borta ur vår flora, nämligen vildformen av foderärt samt purrhavre och åkermadd, och gråbo ser man inte mer i åkrar.
Tyvärr har inte vildformen av foderärt eftersökts, varken under fältarbetet eller vid herbariegenomgångarna, och en god bild av dess förekomst kan därför inte lämnas. De flesta nutida fynden har gjorts i åkrar, men nu handlar det om odlingsrester snarare än om ogräs. Några gånger har växten setts på jordhögar, tippar, gårdsplaner och betesmark; sannolikt gäller det överallt spill från odling eller hantering av foder. De aktuella fynden visar ingen tydlig koncentration till de västra delarna.
Foderärt har odlats främst som kreatursfoder. Dessutom fanns åtminstone förr en vildform av foderärt som förekom som ett besvärligt åkerogräs. Inga fynd gjordes under den aktuella inventeringen.
Foderärt har blommor i blekviolett–purpurrött och fröna är marmorerade.
Gammal kulturföljeslagare, förr bofast (vildformen), numera utgången.
Förvildad, tillfällig.
Förvildad från odling; även ett vägkantsfynd. En äldre förekomst i hamnmiljö kan bero på införsel med sjöfarten.
Foderärt har odlats som foderväxt och förekom förr förvildad.
