fjällviol

Fjällviol och mosippa är båda kandidater till hederstiteln Härjedalens landskapsblomma. Ur utbredningssynpunkt är ingen av dem idealisk (jämför utbredningskartorna). Deras arealer kompletterar varandra. Om författaren, som dock är "utsocknes", skulle uttala en åsikt, blir valet ändå mosippa.

1336 Viola biflora L.

This widespread arctic to subarctic-montane species includes subsp. biflora occurring in Eurasia and northwestern N. America. The population in Caucasus is distinguished as subsp. caucasica Rupr. In the E. and SE. Asiatic mountains, as well as in the Rocky Mts., closely related species occur, which are mapped here (V. crassa Makino, V. avatschensis Bckr. & Hult., V. orbiculata Geyer, V. szetschwanensis Bckr.). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 292.

Starkt koncentrerad till landskapets kalkberikade nordvästra del, särskilt Tåsjö, och tillhör här de mest påfallande inslagen av fjällväxter. En enda mycket isolerad kustlokal är känd. - 36 (7).

Perenn, 0,5–2 dm hög ört med jordstam. Har 1 eller 2 långskaftade blad från basen och grenad stängel med några få blad och oftast 2 skaftade, gula, typiska violblommor som utgår från bladveck. Bladen är glest håriga med bladskiva av mycket typisk form: njurlika, uddlösa, med jämt rundade sidolober vars kant kröker sig inåt till en smal bukt i bladets mitt där skaftet sitter fästat. Frukten är (liksom hos alla violer) en kapsel som vid mognaden spricker upp i toppen i 3 båtlika delar som står ut som en mercedesstjärna. I varje “båt” finns kulrunda frön som små “passagerare”.

Fjällviol är allmän på frisk mark i fjällen och just nedanför, t ex snölegor, fjällbjörkskog, bäckkanter och strandsnår. Följer vissa vattendrag långt ned i skogslandet, men är där sällsynt.

Förväxlingsrisk:
Omisskännlig! Ingen annan låg ört med grenad stängel har liknande blad.

Fjällviolen har sina huvudsakliga före­komster i Mellanljusnans övre och mellersta delar, mest där den växer på finkornig jord i en östvänd brink mot älven, där granskogen möter den 12 meter breda stranden. Markvatten sipprar fram och skogen skuggar lokalen. De närmaste grannarna var där små plantor av gran, rönn, björk, gråal samt hultbräken och mossviol.

För att särskilja fjällviol från andra violer efter blomningen är förutom den runda njurformade bladformen även karaktären med tydligt utspärrat håriga bladsidor användbar. Säkert finns den på fler platser, men eftersök tar tid, då den ofta växer gömd inne i snåren. (Andersson 2008).