fjälltimotej

Av Larsson (1868) uppgiven från Bolstad bäckdalen vid Törehagen. Belägg saknas och arten är ej senare observerad.

Utpräglad inlandsart, endast ett fåtal kustnära fynd, alla av äldre datum.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

[11]; sällsynt i Övre Bergslagen och N. Nedre Bergslagen Efter 1920-talet endast ett fynd i ett kalkområde. Starkt nordlig (i sin totalutbredning arktisk-alpin) växt, här vid sin svenska sydgräns. Utbredningstyp: N6.

Enligt LINDBLAD (1960) tämligen allmän (5–9 lokaler) i Ljusnarsberg, vilket näppeligen kan vara fallet. Okänd där bland de Ljusnarsberg-botanister, jag till sport om saken.

360 Phleum alpinum L.

This mainly arctic-montane species is widely distributed in Eurasia and N. America. Its dispersal has locally been favoured by clearings in the boreal forests, for instance in Fennoscandia. Of this species s. lat . two subspecies (also taken as species) have been distinguished, viz. subsp. alpinum in the C. European mountains (subsp. rhaeticum Humphr. in Fl. Eur. 5/1980, p. 240) and subsp. commutatum (Gaud.) Hult. there, toa, but also further in an arctic-subarctic, almost circumpolar area (subsp. alpinum in F l. Eur., I. cit.). The species s. lat. is reported among the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 234 and map 216). It occurs also in Patagonia, probably as a native plant. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 55.

Flerårigt gräs med styvt upprätt, 1–4 dm högt strå med ett fåtal blad, ofta med violettbrun ton, det översta mycket kort. De basala bladen är 4–6 cm långa och cirka 5 mm breda, gråaktigt gröna, kala och med otydliga platta åsar på ovansidan. Snärpen är kort 0,5–1 mm, kal och trubbig. Alla bladslidor är öppna och den övre är något uppsvälld. Det täta axet är nästan klotrunt och ofta violettanstruket i färgen. Skärmfjällen som helt omsluter de korta småaxen har borsthårig kant och långa uddspetsar som är lika långa som resten av fjället.

Fjälltimotej växer på frisk–fuktig ganska näringsrik gräsmark i norra delarna av landet. Man kan t.ex. hitta den i betesmarker, vallar, stränder, vägkanter och i fjällängar. Den förekommer ner till Dalarna och Värmland.

Förväxlingsrisk:
Liknar närmast vanlig timotej (P. pratensis) men denna har oftast betydligt mer utdragna ax med småax vars skärmfjäll har uddspetsar som inte är lika långa som själva skärmfjällen. Den saknar även den uppblåsta övre bladslidan samt har ofta en lökliknande uppsvälld skottbas.
Enbart bladen kan även likna ängskavle (Alopecurus pratensis) men denna har en nedre stängd bladslida samt blad med sträva åsar på översidan.

En kollekt uppges samlad i Roma (utan årtal, J. Engbom comm. C. Lénström i S det. T. Karlsson), men etikettförväxling eller liknande kan inte uteslutas.

Fjälltimotej växer gärna längs stigar i gräsmark. Vid Sjösveden i Bollnäs och Bäckeskogsvallen i Ljusdal har man sett den öka när en stig har blivit mer trampad under senare år. I Rullbo i Los är den också koncentrerad till en stig.