fjällkåpa

Andersson 1978.

1128 Alchemilla alpina L.

This species is native in Europe with Iceland and on Greenland. The occurrence in S. New Foundland may be adventive. The species is reported among the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 112 and map 93). For lower taxa see Hultén, 1. cit. and for related taxa Fl. Eur. 2/1968, p. 52. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 223.

Fjällkåpelokalerna i norra Halland utgör, eller utgjorde, de sydligaste utposterna inom utbredningsområdet på västkusten. Arten har här ofta tolkats som en glacialrelikt, men en sen invandring från Sydnorge kan inte uteslutas (Fries 1971).

Från lokalerna i Släp finns inga rapporter efter 1898 och på växtplatserna i Valida är arten förgäves eftersökt under 1980-talet. Området är idag starkt förändrat på grund av byggnation och anläggandet av en golfbana. Arten är troligen utgången.

Fjällart med sannolikt spontana utpostlokaler i Höga Kustens brantberg. - 13 (7).

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "från Linsälls Wålar a. i fjelltrakten."

Perenn, ytligt krypande (jordstam!), 1–2 dm hög ört som bildar lösa, tuvliknande kuddar. Skaftade, 5–7-fingade blad vars undersidor är silvervita av blänkande, liggande hår. Småbladen har vassa tänder i spetsen, men helt jämn kant för övrigt. Småbladen är i det närmaste fria, men ibland når inskärningarna inte ända ned till bladets bas. Får några stänglar med grenade blomställningar bestående av täta samlingar av små, gulgröna, 4-taliga blommor med ligghåriga bägare. Ser närmast likadan ut i frukt.

Fjällkåpa är allmän i en stor del av fjällen, men ovanlig i kalktrakter. Mycket sällsynt på klippor i några andra områden i landet.

Förväxlingsrisk:
Närmast omisskännlig, men i sydligaste Sverige har några få fynd gjorts av närbesläktade, odlade arter.
Dvärgfingerört (Sibbaldia procumbens) har 3-fingrade blad, 3 tänder i småbladens spetsar, och gul 5-talig blomma.

Status: bofast och sannolikt gammal; dessutom någon gång odlad och självsådd.
Förändring och hot: i Oderljunga känd sedan 1857 (först funnen av NSve enl. Lilja 1870) och 1997 noterades 32 individ (THm) vilket var en kraftig ökning jämfört med observationer från 1980-talet. Förutom från ovanstående lokal föreligger endast en trovärdig uppgift från en tämligen närbelägen lokal (landsvägsren 1 km N Bälinge i Oderljunga 1941, ALun inv.).
Kommentar: B, granskare THm och TTy.

Fjällkåpa är en vanlig fjällväxt. Den finns även längs västkusten samt (sedan gammalt) på några inlandslokaler, dels i Västergötland, dels i Oderljunga i Skåne. Den noterades 1981 av Lars J. Larsson från Alvesta Alvesta ´V sidan vägskälet väg 25 och väg S-ut mot Öja kyrka´ (Mossberg 1981). Lokalen (5E1f 1514) utgjordes av en slänt mot en nyligen ombyggd väg. Växten kom sannolikt dit med jord eller gräsfrö när vägkorsningen byggdes om. Det enda exemplaret försvann så småningom när vegetationen tätnade. Tyvärr har något belägg inte bevarats, och det kan ha rört sig om alpkåpa A. conjuncta eller någon besläktad art; dessa odlas och förvildas oftare än fjällkåpa.

Dessutom finns ett äldre belägg från Kalmar Kalmar 1896 (F. Ridderstolpe i S enligt Hård ms 1924); den tolvårige samlaren var kanske inte så noga med vad han skrev på etiketten.

Fjällkåpa är i Norden utbredd i fjällkedjan och i större delen av Norge, både i fjällen och längs kusten. Förekomsterna på svenska västkusten har ibland betraktats som glacialrelikter, men de hänger kanske snarare samman med den norska utbredningen längs kusten österut ända till Oslofjorden. Arten är numera utgången i Halland (Georgson m fl 1997) och uppges förekomma som spontan på fyra lokaler i västgötadelen av Göteborg (Bertilsson m. fl. 2002), där den nu endast lever kvar på tre. Utöver dessa finns i södra Sverige bara en lokal i Skåne. I Bohuslän växer den oftast solöppet på hällmark, i bergbranter och naturbetesmarker. Fjällkåpan är mycket beständig på sina lokaler, även om igenväxning och framför allt exploatering av marken utgör hot. På Tjörn och Kosteröarna har arten sedan gammalt starka fästen, och lokalerna där är många. I Backa och Säve socknar i Göteborgs kommun är den ej återfunnen, förmodligen som följd av urbaniseringen. Arten förekommer fläckvis med flera närliggande lokaler i grupper på stort avstånd från varandra. Några få av de nya fynden kan vara spridda från odling och eventuellt hänföra sig till någon av de närstående odlade arterna.

Delar av Europa, Grönland. I Sverige vild främst i fjälltrakterna, enstaka fynd även i de sydvästra delarna av landet.

Fjällkåpa är allmän i fjälltrakterna men i övrigt sällsynt. Ett äldre fynd i Hälsingland.