Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-06-18
Taxasida
finsvingel
Festuca filiformis
Pourr.
finsvingel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
finsvingel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- finsvingel
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Festuca filiformis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Festuca filiformis Pourr.
Svenskt namn
finsvingel
norwegianBokmal
grannsvingel
norwegianNynorsk
grannsvingel
Finskt namn
hapsilampaannata
finlandSwedish
finsvingel
Danskt namn
Finbladet svingel
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Inkommen med gräsfrö och tillfälligt förvildad t.ex. i parker (Holmgren 1941).
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
1; Nora N Nora [stad] 1936 (Hylander, UPS). - Ej publicerad i HYLANDER (1943a, 1949a, 1953). - Gräsfröadventiv, sannolikt efemerofyt. Sen neofyt.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Finsvingel, som är inhemsk i västra och mellersta Europa, inkom till Sverige under senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet med tyskt gräsfrö (Hylander 1943).
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(Festuca ovina ssp. capillata)
Status: sannolikt inkommen med gräsfrö, såväl genom medveten insåning som genom förorening i andra frövaror, och därtill möjligen även med tallplantor, men inkomsthistorien är till största delen okänd; ofta länge fortlevande på ursprungslokalerna och åtminstone ibland självförökande, bofast och vidare spridd. Först uppgiven 1814 från Brunnby (Fries 1814–24), men på grund av nomenklatorisk förvirring måste dessa äldsta uppgifter anses osäkra. Äldsta belägg är från 1904 från Alnarpsparken i Lomma (THed i LD), men då arten lätt förbigås kan den mycket väl ha funnits i landskapet långt tidigare. Förekomsterna i äldre parker har med stor sannolikhet sitt ursprung i blandade insåningar på 1880-talet medan förekomster på modernare naturtomter åtminstone delvis härrör från medvetna insåningar på 1970-talet. Förekomsterna i sandtallskogar kan däremot ha en betydligt längre historia och hänga samman med redan på 1700-talet importerade tallplantor.
Förändring och hot: osäkert då arten alltid varit förbisedd, men uppgiven från ungefär lika många (ca 15) rutor vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare KAO och TTy.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
F. ovina ssp. capillata; finbladig fårsvingel
Finsvingel är mycket lik fårsvingel men har mindre, blekare och borstlösa eller nästan helt borstlösa småax. Det vetenskapliga och svenska namnet syftar på att basalbladen är ytterst smala, men detta är ingen säker artkaraktär, eftersom fårsvingel kan få lika smala blad i skugga. Arten är västeuropeisk och når som spontan sydvästra Jylland, men i Sverige är den inkommen, framför allt med gräsfrö. De flesta förekomsterna finns eller fanns i parker anlagda kring sekelskiftet 1900, så på lokalerna i Kalmar Åby och Växjö Växjö (se lokalförteckning).
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Inkommen med gräsfrö importerat från Tyskland kring sekelskiftet 1900 och förekom förr i närheten av större gårdar och parker.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inkommen från västra och centrala Europa, ingick i tidiga gräsmattefröblandningar, växer i parker och gamla trädgårdar. Svår att säkert skilja från skuggformer av fårsvingel och lite uppmärksammad under inventeringen. Nationellt hotad art (EN starkt hotad). Troligen sällsynt eller mycket sällsynt i Göteborgsområdet. 2 lokaler i 2 rutor.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Finsvingel är tidigare funnen i parker tillsammans med andra gräsfröinkomlingar.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Inkommen med tyskt gräsfrö i parker och villaträdgårdar anlagda kring sekelskiftet 1900. Ej funnen efter 1990.