Patrik Engström
Saltoluokta 2021-07-29
Taxasida
finbräken
Cystopteris montana
(Lam.) Desv.
finbräken är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
finbräken är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- finbräken
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cystopteris montana
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cystopteris montana (Lam.) Desv.
Svenskt namn
finbräken
norwegianBokmal
fjell-lok
norwegianNynorsk
fjell-lok
Finskt namn
vuoriloikko
finlandSwedish
finbräken
Danskt namn
Bjerg-bægerbregne
Foton
Thomas Gunnarsson
Hagamarken,Hammerdal,Strömsund 2009-07-03
Thomas Gunnarsson
Ensillre,Borgsjö,Ånge 2005-07-02
Torbjörn Tyler
Björkliden 2023-07-14
Anders Delin
S om Storkullen, Los 1994-08-05
Katarina Stenman
Bispgården
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Polypodium montanum Helagsstötarne. Grönfjället".
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
54 Cystopteris montana (Lam.) Bernh.
This not very variable, widespread, arctic-montane species is classified among the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 244 and map 226) hut has also a circumpolar character. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 15.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Mycket få utposter utanför de kalkberikade socknarna i västra och nordvästra Ångermanland.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Finbräken är nordlig och kalkkrävande, vanligast i Jämtland, och det var därför naturligt att den skulle dyka upp i ett av de mest kalkhaltiga kärren i Los. Torbjörn Eliasson hittade den 1990 (Eliasson 1991).
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Finbräken förtjänar sitt namn – med sina gracilt finornamenterade, mörkgröna blad avtecknar den sig mot brungrön mossa i fina biotoper. Finbräken tillhör de mest krävande kalkväxterna och har i landskapet två utbredningsområden, kalkområden med omgivningar i Borgsjö och Alnö. Arten växer vid bäckar och i sumpskog men bara där grundvattenflödet är starkt; den är även flera gånger sedd vid källor. Den står fuktigt nära vattnet men på fast mark, i glesa bestånd, alltid i skuggande skog. Finbräken är aldrig sedd på kulturpåverkad mark eller på hyggen, utan har tvärtom setts försvinna efter avverkning (Torp). Arten är skyddsvärd och har sin svenska huvudutbredning i mellersta Norrland, främst Jämtland.