ekmålla

I Sverige funnen vildväxande närmast i Södermanland, Värmland och Västmanland (Flora Nordica 2). Den är tidigast känd som förvildad barlastväxt i Sverige 1872, senare spridd genom fågel- eller blomfrön.

Det är möjligen denna växt som under namnet botrys såldes på Örebro apotek 1736 (Gentz 1949). Jfr dock bärmålla.

2; Västerås Östra hamnområdet vid magasinen, 1926, ej återfunnen senare (WOLL. 1930; VÄ). Togs samma år av Ohlin (GB, LD, S, UPS). Ramsberg Vid gästgivargården 1950 (Hamrin). - Efemerofyt. Xenofyt. Vid Västerås hamn nog inkommen med ballast, i Ramsberg med kontinentaleuropeiskt trädgårdsfrö.

674 Chenopodium botrys L.

The distribution of this Eurasiatic species is incompletely known, especially in E. Europe and Asia. In Scandinavia and certainly many other places in Eurasia it occurs only casually. It has been introduced into N. America and several parts of southern hemisphere. With its present distribution the species belongs to the discontinuous circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 198 and map 189).

Status: adventivväxt inkommen med industriråvaror, ibland återkommande under en följd av år men knappast bofast. Först uppgiven 1870 från Lund (Lilja 1870).
Kommentar: B, granskare KAO och TKa.

Ekmålla är ursprunglig i Medelhavsområdet, vidare österut till sydvästra–centrala Asien och Indien. Den uppträder tillfälligt vid hamnar, tippar, kvarnar och trädgårdar. Det finns ett fynd på Öland där den möjligen inkommit med frövaror eller jord.

Ekmålla är liksom drakmålla D. schraderiana en aromatisk växt. Den skiljs på att bladen är grunt parflikade, hyllebladen är rundade och har tydligt skaftade glandler. Hos drakmålla är bladen djupt flikade och glandlerna på de tydligt kölade hyllebladen i princip oskaftade.

Sent inkommen, tillfällig.

Tillfällig gäst från Medelhavsländerna. Ett fynd på skräpmark.