dvärgvårlök

Gammal bofast art.

138 Gagea minima (L.) Ker-Gawl.

This species is restricted to Europe (except W and partly N) and adjacent parts of Asia, where, however, it is incompletely known. It is favoured by human activities, especially horticulture. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 91.

Möjligen inhemsk, starkt kulturgynnad, sälls–täml. allm., flest lokaler, ett 20-tal, i Viby (Nilsson 1978). Den saknas i delar av Skogsbygden och nästan så i Svennevad (Kjellmert 1947) och Tylöskog (Segerström 1932) och är mycket ovanlig i Hallsbergs tätort (Nilsson). Dess växtplatser är vanligen ädellövlundar, ödetomter, parker, gräsmattor, vägkanter etc. Vid Ösby i Sköllersta sågs den ymn. över en hektar på 1980-talet (Holmer).

Eftersom vi inte funnit ett enda belägg av arten från Halland, kan man undra om den över huvud taget funnits i landskapet. Kanske beror uppgifterna på förväxling med de smala ungdomsbladen av vårlök G. lutea (T. Karlsson muntligt).

Dvärgvårlök, som finns i angränsande landskap, har en östlig utbredning.

Allmän på Mälarslätten; spridd–tämligen sällsynt i skogslåglandet (38 lokaler); några fynd i Nedre Bergslagen, bofast, åtminstone i sjö- och ådalar (lokal 30: 160 år). Frånvaron i de högsta områdena i V och NV beror möjligen på ogynnsamt temperaturklimat, den låga frekvensen i mellanregionerna sannolikt mest på ojämn diasportillförsel. Liksom G. lutea riklig också i N (särskilt 5, 30). Bättre än denna anpassad till ett nordligt kontinentalt klimat (Hultén 1971). Ovan Mälarslätten dock så gott som enbart tomtsynantrop (parker, kyrkogårdar, gräsmattor osv.). Utbredningstyp: S3.

Kulturspridd i gräsmattor och rabatter på kyrkogårdar och i parker, vidare i ängsbackar och gräs­slänter samt på körväg i mullrik lövskog. - 23 (11)

Myrin 1832.

Dvärgvårlök växer på åkerrenar, i lövskogsbryn, på betesmark och i gräsmattor t.ex. på kyrkogårdar, ibland tillsammans med vårlök men i allmänhet mer öppet och torrt. Ofta återfinns den på grund jord vid hällar, där blomningen inte sällan uteblir – de täta grupperna av bjärt gröna, trådlika blad är karakteristiska. Liksom vårlöken kan dvärgvårlöken bli ett ogräs i trädgårdsland och rabatter. Den växer gärna på grusgångar och grusplaner.

Dvärgvårlök bedöms på Öland ursprunglig i glesa lundar och annan buskmark (Sterner 1938). Den klarar att växa påfallande torrt, ofta på trampade och nötta lokaler. Idag är arten vanlig främst i starkt kulturpåverkade miljöer som klippta gräsmattor, vägkanter, åkerrenar och vid något tillfälle även växande ute i åkern mellan grödan. Dvärgvårlök växer vid de flesta av Ölands kyrkor och är vanlig utmed många bygator. Den ses också i ruderatmiljöer som jordhögar och trädgårdstippar. Ungefär en tredjedel av fynden är gjorda på ursprungliga lokaler som ädellövskog och hässlen; vid ett par tillfällen är växten funnen i alsumpskog. Dvärgvårlök ses ibland i gamla fägator och på ödetomter.

Dvärgvårlök växer främst på södra halvan av Öland och då med tyngdpunkt på västra sidan. Även längs östra landsvägen, från Föra sn och söderut till Sandby, finns en hel del fynd. Liksom förr är dvärgvårlök ovanlig på sydöstra Öland där lämpliga lundmiljöer saknas. De täta förekomsterna i Sterner (1986) i de nordliga socknarna Högby och Källa förklaras med att Åke Lundqvist hade fritidshus på denna del av ön som därför blev extra noggrant genomsökt. Dvärgvårlök har ökat jämfört med Sterner (1938) men kanske har expansionen nu avstannat? Jämfört med Sterner (1986) ses en minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Dvärglök bildar ofta större bestånd utmed kyrkogårdsmurar men plantorna går sällan i blom. I stället avslöjas arten av de smala, ljusgröna och kantiga bladen som bildar tilltrasslade bestånd.

Gammal, bofast.

Ursprunglig. Kyrkogårdar, gräsmattor, ängen, sandiga beten, även betad lövskog. Tål öppnare och torrare förhållanden än vårlök. Arten är säkerligen vanligare än fynddata visar, då den snabbt vissnar ner och försvinner. Dvärgvårlök är inte noterad på nordöstra delen av huvudön eller från Fårö. Inga tidsmässiga jämförelser är möjliga.

Dvärgvårlök är förmodligen inte spontan i Bohuslän utan införd med fröer och plantor. De flesta fynden är gjorda på gräsmattor och vid gångvägar i närheten av större gårdar.

Dvärgvårlökens förekomst och historia liknar vårlökens och den växer vanligen tillsammans med denna. Den växer dessutom ofta rikligt i tunn jord på klippor i lundar och betesmarker tillsammans med mandelblomster och olika vårannueller.

Dvärgvårlök växer på samma typer av ståndorter som vårlök och ofta tillsammans med denna, men förekommer oftare på de torraste lokalerna t.ex. berghällar och bergbranter.
Förändring + 24 %. – Dvärgvårlökens ökning är i samma storleksordning som vårlökens och kan ha samma orsaker.

Dvärgvårlök införs bland annat med jord och plantor. Detta syns särskilt tydligt på gravplatser, där arten finns mest i kanten av den lilla planteringsrutan intill gravstenen. Från detta kantområde kan den sprida sig ut i den angränsande gräsmattan. En liknande spridning ser man även till rabatter vid hus, om plantor införs från platser där arten finns i marken. Vi har även sett massförekomst i en nyanlagd gräsmatta i närheten av en handels­trädgård. Det finns även exempel på att arten efter inplantering ökar. Den sprids alltså i dag, medan vårlök verkar stå kvar från en tidigare period av spridning.

Dvärgvårlök blommar i vitsippans tid, samtidigt med vårlök och rysk blåstjärna. Dess ljusgröna smala blad gulnar samtidigt med stor nunneört, före vintergäck, och redan tidigt på sommaren är arten omöjlig att se ovan mark.