Taxasida

Dahlstedts maskros

Taraxacum stenoglossum

Brenner

Dahlstedts maskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

Dahlstedts maskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • Dahlstedts maskros
Taxonomi
Namn

Inga alternativa namn hittades.

Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Funnen i 14 rutor (7%); spridd i större delen av landskapet.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Askersund Hammar Råå 1923 A. L. Segerström (S/HØl).

Hallsberg Viby (Dahlstedt 1910).

Almby, Asker, Askersund, Axberg, Ekeby, Glanshammar, Hallsberg, Hammar, Hardemo, Hidinge, Kvistbro, Lerbäck, Längbro, Mellösa, Nysund, Ramundeboda, Tångeråsa, Viby, Ödeby.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

vanlig

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
T. dahlstedtii
Funnen i 26 rutor; tidigare uppgifter från 153 rutor. Dahlstedts maskros är känd från alla undersökta delar av Småland och troligen vanlig. – Arten är funnen i hela landet.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Dahlstedts maskros växer i betade kalkfuktängar inklusive tokfuktängar, kanten av vätar, röjda hässlen, slåtteräng, betade sandgräshedar vid havet, trädesåker, kvävepåverkad betesmark men påfallande sällan i vägkanter. Idag är den glest spridd över ön men saknar nästan helt fynd från Mittlandet. Dahlstedts maskros bedöms ha haft en tydlig minskning.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Gräsmark, vägkanter, åkrar, ruderatmark; en lokal på alvarmark. Dahlstedts maskros är en av de vanligare ogräsmaskrosorna på Gotland; räknat efter antalet km2-rutor hamnar den på en delad sextondeplats; i Lundevalls, Saarsoos och Såltins inventering kom den något längre ner, på plats 21.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Först publicerad från Marstrand Marstrandsön av A A Lindström (1920). En äldre insamling från Högås Tånga är gjord av J E Palmér 1907, belägg i S under det synonyma namnet T. dahlstedtii granskat av Hans Øllgaard 2006.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
38 socknar

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Tämligen allmän, 50 socknar, i regel fåtalig.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
I Sverige vanlig i hela landet.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Dahlstedts maskros är en av de vanligaste maskrosarterna i landet och den förekommer över hela Sverige. Den är troligen också en av de vanligaste maskrosarterna i Hälsingland.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sundsvall här och där 1906, 1907, 1911 och 1913 (C.A. Nordlander och Collinder i S).
Skön Petersvik (C.A. Nordlander enligt Collinder 1909), 1913 (Collinder i S), 1906 (K. Lindh i S); Skönvik 1902, 1905 (F. Ringius i S).
Timrå Märlo 1905 (F. Ringius i S).
Tynderö Våle 1985 (CFL).
Selånger Kungsnäs 1907 (Collinder i GB och S).
Stöde Edsta (Collinder 1909); Nedansjö 1907 (C.A. Nordlander i S, Dahlstedt 1910).
Borgsjö Ön (= Önsta) (C.A. Nordlander enligt Collinder 1909); Granboda 1990 (CFL i S).
Haverö Snöberg 1990 (CFL).