
buskstjärnblomma
Stellaria holostea
buskstjärnblomma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

buskstjärnblomma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- buskstjärnblomma






Inga nycklar finns för detta taxon.
Flora över Dal
Felaktigt uppgiven (felskrivning) från Skållerud (Örtenblad 1973).
Atlas of North European vascular plants
727 Stellaria holostea L.
This Eurasiatic species is irregularly distributed within the hatched area. The <lots in C. F inland mark adventive occurrences. It has been introduced into eastern N. America and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 143.
Hallands Flora
Buskstjärnblomma är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer beståndsbildande på ganska näringsrik mark i gles ädellövskog, särskilt i anslutning till diabasberg, i bryn, lövridåer och på lövskuggade renar. Exempel på ljusexponerade lokaler finns från kusten i norra Halland. Några fynd har gjorts i vägkanter och tomtgränser, där arten sannolikt är förvildad från trädgårdar.
Närkes flora
Inhemsk i Sydsverige, i Närke förvildad som kvarstående eller genom utkast från prydnadsodling.
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Västmanlands Flora
2(6); naturaliserad på två nyupptäckta lokaler i Mälarområdet Som inhemsk mycket värmefordrande, sydligt suboceanisk. Utbredningstyp: S12?
Floran i Skåne.
Förändring och hot: ökning med 61–75 %.
Smålands flora
Arten, som i mitten av 1800-talet ännu var okänd från Jönköpings och Kronobergs län (Scheutz 1864), har i senare tid alltmer spritt sig längs järnvägar och större vägar, i viss mån också från trädgårdar (den odlas ibland som prydnadsväxt). Genom sin kraftiga vegetativa spridning blir den lätt bestående.
Funnen i 167 rutor; tidigare uppgifter från 61 rutor. Som spontan vanlig vid kusten i ett norrut allt smalare bälte från blekingegränsen till Mönsterås Mönsterås, sällsynt längre norrut (dock lokalt riklig i Valdemarsvik Tryserum) samt i Tingsryd södra Älmeboda och Emmaboda södra Långasjö. I resten av Småland spridd men sällsynt, troligen överallt inkommen i sen tid eller förvildad. – Ursprunglig.
Buskstjärnblomman är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Östergötlands län.
Ölands flora
Buskstjärnblomma växer i mullrika lövskogar som inte behöver vara påtagligt kalkrika: blandad ädellövskog, avenbokskog, ek-hassellundar och hässlen. Ofta hittas den längs skogsvägar och i brynmiljöer. Buskstjärnblomma är även funnen i tallskogar och åkerkanter. Sällsynt växer den på jordtippar och i sandtag.
Buskstjärnblomma har en tydlig västlig slagsida på Öland och är främst funnen i den västra kustskogen och södra delen av Mittlandet, från Räpplinge sn i norr till Vickleby i söder. Utöver det finns några ströfynd längst uppe i norr i Böda och Högby sn och som sydligast hittar man arten idag i Kastlösa sn. Utbredningsbilden stämmer i stort med kartbilden i Sterner (1938) med några nyfynd. Buskstjärnblomma har gynnats av den förbuskning och ökad näringsbelastning som skett av landskapet. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en antydd ökning.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Sent inkommen, tillfällig. Utgången.
Möjligen inkommen med sjöfarten.
Bohusläns Flora
Buskstjärnblomma växer på mullrik jord i snår, gläntor och skogsbryn i lövskogar, ibland även på vägkanter och i trädgårdar, varifrån en del av spridningen förmodligen skett.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Buskstjärnblomman är flerårig och beståndsbildande. Den förekommer i några herrgårdsparker och därifrån har den ibland naturaliserat sig i omgivningen. Arten verkar ha kommit in under slutet av 1800-talet i samband med plantering av bok och andra trädplantor införda söderifrån. På några lokaler är den förmodligen i stället spridd med utländskt parkgräsfrö.
Europa, Nordafrika, västra Asien. I Sverige ursprunglig i Götaland, som införd norrut till Uppland.
Upplands flora
Almq. Mycket sällsynt.
Många av förekomsterna är av odlat ursprung med växtplatser i parker, utanför trädgårdar, på vägkanter m.m. Inom två områden finns den dock i naturlig miljö i lundar, ängsgranskogar, blandskogar, lövsnår m.m. Det ena området är Arholma, Granö och angränsande områden, där den troligen är ursprunglig, det andra området med mycket rikliga förekomster är känt åtminstone sedan 1937 (Almquists handskrifter), beläget i Roslags-Bro, Finnsudden i Södra Rörvik och Stäket, se nedan.