borsttåg

178 Juncus squarrosus L.

This W. and C. European species occurs also on S. Greenland. Thus it belongs to the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 98 and map 80). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 82.

Borsttåg är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Den betesgynnade och ljuskrävande arten trivs bäst på näringsfattig mark med lågvuxen och ofta gles växtlighet. I naturlig vegetation ser man den då och då på klipphedar och obetade fukthedar. De vanligaste växtplatserna är dock betade fukthedar och fuktängar, skogsvägar, vänd- och timmeravläggsplatser samt stigar och vägdiken i skogs- och myrtrakter.

Utbredningen i Norden är sydvästlig.

Gammal bofast art. 

Hylander 1953, Lohammar 1953.

Västlig kalkskyende fukthedsart som är under spridning bl.a. vid skogsvägar på näringsfattig mark, möjligen inhemsk i Närke eftersom förekomsten ansluter till Västergötland där den uppträder på mer än 1 000 lokaler (Bertilsson m.fl. 2002, jfr Almquist 1929 s. 432).

1?; kartprick i Västerås vid Mälaren hos HULTÉN (1950, 1971) avser en ett par mil nordligare belägen, föregiven förekomst i Haraker Svanå bruk 1900 (G. Hj. Ström, S, UPS). Växten tillhör inte provinserna N om Vänern (frånsett ett par så som tillfälligt ansedda kraftlinjelokaler. I NO. Uppland och SO. Gästrikland och några andra förekomster i Jämtland). Ström, som i museerna representeras av nio Västmanland-ark (LD, S, UPS, alla Svanå 1900–05), har eljest inte gett anledning till dubier. - Om verkligen funnen i Svanå givetvis efemerofyt; sannolikt xenofyt. Sen neofyt.

Borsttåg är i Norden utpräglat sydvästlig och dess nordostgräns löper genom Småland. Arten växer på fuktig, näringsfattig torv, grus eller sand. Den förekommer framför allt i låg vegetation i ogödslad betesmark tillsammans med krypvide Salix repens, stenmåra Galium saxatile, hirsstarr Carex panicea, knägräs Danthonia decumbens och stagg Nardus stricta, ibland också med klockljung Erica tetralix. Man finner den också i gles, mager skog och vid sjöstränder. Arten gynnas av störning och uppträder längs stigar och skogsvägar, på dikeskanter samt i gamla grustag.

Växten var inte populär bland gamla tiders bönder. ´De utbredda, mot marken tryckta, hårda bladen gäckar lien liksom Nardus [stagg]. Förhatligt för lantmannen, antyder gräset en våt, tuvig och mycket mager jordmån´ (Linné 1755).

Borsttåg har en sydvästlig utbredning i Norden. Den växer på frisk–fuktig, mager, kalkfattig och gärna betad mark. Borsttåg gynnas av störningar och kan dyka upp på skogsvägar och i grustag. På dagens Öland är borsttåg funnen i en ödeåker samt en frisk slåtteräng på sandig jord där den växer tillsammans med ljung Calluna vulgaris och ljungögontröst Euphrasia micrantha.

Borsttåg var ovanlig även i Sterner (1938) med flest fynd i Böda sn. Den förekom även i kalkfattiga och sandiga områden vid Köping tall och Skedemosse, Köping sn, där den växte i ödeåkrar och på utdikad mossmark. Torrläggningen av landskapet och ökad kvävebelastning har missgynnat den oligotrofa borsttågen. Under inventeringen har den återfunnits vid Ottenby där Sjöstrand rapporterade den redan 1850. Den extrema torrsommaren 2018 var ogynnsam för borsttåg. Hösten 2020 noterades endast två strån på schäferiängen. Kanske är den snart helt försvunnen från Öland? Glädjande var det därför när en ny lokal rapporterades 2021 från Böda sn där borsttåg växer på en ödeåker med ljung. Observera att detta fynd inte är markerat på utbredningskartan som sträcker sig mellan 2000–2020. Växten noterades vid Fagerum 1918 av Rikard Sterner vilket inte bör vara långt från detta fynd. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010). Även en kollekt anges som tagen på Gotland (Wahlberg i UPS). Troligen felbestämningar eller etikettförväxlingar.

Borsttåg har en sydvästlig utbredning i landet. Den växer på torr till fuktig, näringsfattig och glest bevuxen torv eller grusig jord i naturbeten, hällmark, på stigar och små markvägar, i gles blandskog samt i övergivna grustag. Arten har minskat kraftigt sedan föregående inventering, förmodligen främst beroende på igenväxning.

Svensk utbredning sydvästlig; ett tidigare uppländskt fynd.
Almq. Ytterst sällsynt.