blomvass

89 Butomus umbellatus L.

This Eurasiatic species was introduced into N. America about 1900. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 29.

Strandväxt i näringsrika vatten. Hartman (1866) fann den ”allm. särdeles på slättbygden”. Junell (1971) antog att den var täml. allm. i slättområdet. Senare undersökningar tyder på att den är spridd–täml. allm. på Närkeslätten och i Skogsbygdens näringsrikare delar. De flesta och rikaste bestånden finns i grunda vikar längs Hjälmarens norra strand. Den växer även i kärr, bäckar och diken.

Blomvass är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer i näringsrika vattendrag, diken, dammar och märgelhålor samt tillfälligt i driftmaterial på havsstränder.

Ingen påtaglig förändring i utbredning eller frekvens har ägt rum under 1900-talet.

Gammal bofast art.

Allmän i Mälarområdet; följer därifrån de större, eutrofa vattendragen N-ut till mellersta och övre Skogslåglandet. Några stänklokaler i Bergslagen. Längs norrlandsälvarnas nedre lopp härdig upp till nordligaste Sverige, varför den Västmanländska utbredningen måste antas vara helt och hållet knuten till de trofiska förutsättningarna. Utbredningstyp: S3.

Om växten ökat eller ej under de sista 150 åren kan inte utläsas i hävderna.

Larsson 1859.

Konstgjord kanal i stadsmiljö, inplanterad? I övrigt okänd miljö.

Blomvass växer vid stränderna av näringsrika sjöar och åar, gärna vid små vattenspeglar i vassbältet. Någon gång anträffas den på mader eller i andra vattenrika strandkärr, mera sällan i dammar och vattenhål. Arten är hävdgynnad och minskar vid den igenväxning som följer om strandbetet upphör. På djupt vatten blommar den ofta inte, bladen blir bandlika och växten mycket svåridentifierad.

Blomvass växer i något näringsrikt vatten och är på Öland endast funnen i mindre dammar och kärr, ett dämme samt som trädgårdsutkast. Blomvass har lång kontinuitet på lokalen vid Gräsgård, övriga lokaler är nyupptäckta. Med ökat intresse för tillskapande av dämmen och dammar kan blomvass eventuellt öka på Öland framöver men den verkar ha dålig spridningsförmåga.

Blomvass har en intressant befruktning. Av de nio ståndarna utvecklas först sex och släpper sitt pollen innan märkena är mogna (protandri). Därefter mognar de tre inre ståndarna samtidigt som märkena vilket gör självbefruktning möjlig. Trots detta raffinerande arrangemang är ofta fruktsättningen dålig hos blomvass (Schou m.fl. 2017).

Gammal och kulturflykting, bofast.

Ursprunglig. Diken, kanaler och åar. Flertalet uppgifter rör Snoder ås vattensystem (inklusive Mästermyr), Närkån samt Gothemsåns vattensystem från Follingbo och Källunge till utloppet. Detta stämmer bra överens med äldre uppgifter (jfr Johansson 1897).

Blomvass växer i näringsrikt, ganska klart vatten på lerig botten, oftast med skalinslag, i sjöar, vattendrag, kanaler och dammar. Arten är gynnad av strandbete och det är kanske därför den har minskat utefter Nordre älv och i Bäveån. Någon gång kan den ståtliga växten vara förvildad eller kvarstående från odling.

Blomvassens utbredning och biologi liknar pilbladets. Den växer i näringsrika vatten och ingår ofta i vassvegetationen på grunda stränder, särskilt i blankvattenområdet innanför vassbältet på betade stränder. Den växer också ofta steril med bandlika blad på djupare vatten (åtminstone till ett par meters djup) liksom i strida åpartier. Den liknar då vissa igelknoppsarter. Blomvass är konkurrenskänslig och hävdgynnad och försvinner snabbt när vass och jättegröe ökar efter att slåtter och bete upphört.

Blomvass förekommer främst på grunt vatten längs stränderna av näringsrika sjöar och större åar, mera sällan i mindre vatten och kärr. På djupare vatten bildas sterila undervattensformer. Enligt Almquist (1929) växer den i Stockholmstrakten flerstädes i brackvatten, något som dock inte kunnat konstateras under nuvarande inventering.

Förändring -6 %.

Blomvass är ursprunglig. I Ovansjö användes dialektalt namnet »brudljus«. Många av dagens förekomster är kända sedan 1800-talet och arten tycks inte ha förändrat sin utbredning nämnvärt.

Typiska följeväxter är sprängört (40%), vattenpilört, gul näckros, säv, strandklo, vass och vasstarr. Blomvassen blommar samtidigt som sjöranunkel och älggräs.

Den blomvass som växer vid Herteån i Hanebo, och där blommar normalt, bildade inga grobara frön 2013. Vi känner dock inte till om detta är artens normala beteende i landskapet.

Blomvass har fingergrov jordstam från vilken blad och blomstänglar kommer upp i tät rad. Bladen är vid genomskärning trekantiga, inuti med vävnad som bildar gasfyllda celler, som ger dem stor flytkraft. Bladen är spiralvridna, som på bred- och smalkaveldun. Arten växer i små täta grupper nära vattenlinjen, bland missne och sprängört. De senare sprids med lossrivna jordstamsfragment, men om även blomvassen gör det är ovisst. Blomvass blommar i mjölkens tid med vita flockar, lika stora som på kärrsilja. Flockens alla blommor slår inte ut samtidigt, men flocken ser på håll ändå enhetlig ut. På lokalen vid Herteån, i lingonens eller i höstfärgernas tid, är strået knäckt ett stycke nedanför blomställningen så att blomställningarna hänger vissna, bruna, som slokande paraplyer. I kapslarna finner man frön som ser välformade ut, men fröskalen är tomma.