
bergviol
Viola collina
bergviol är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

bergviol är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- bergviol







Inga nycklar finns för detta taxon.
Blekinges Flora
Belägg från KK Lösen Lyckeby, 1910 JEn, ombestämt från buskviol V. hirta (S, det. T. Marcussen). Uppgift inte helt orimlig, men etikettförväxling kan ej uteslutas.
Ångermanlands flora
En enda ångermanländsk utpost från utbredningsområdet i Medelpad. I övrigt blott känd från Dalarna och Hälsingland. -1 (1).
Atlas of North European vascular plants
1321 Viola collina Bess.
This widespread Eurasiatic species is closely related to V. hirta L. (no. 1320). The taxonomical distinction is not clear in the Asiatic area. Therefore, the map is incomplete and partly uncertain. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 292.
Hälsinglands flora
Bergviol påträffades första gången i Hälsingland av Ove Åkerström 1981. Det var i en sydsluttning på diabas i Grängsjöberget i Gnarp, just ovanför bebyggelse (Åkerström 1983). Både i Dalarna och i Medelpad är bergviolen kalkgynnad, och galtströmsdiabasen, som den växer på i Gnarp, är en av de mest basiska bergarter som finns i större mängd i Hälsingland. Lokalen består av ett par dellokaler, som framgår av lokalförteckningen. Bergviolen växer i skog som är gles på grund av branten, och ljus även på grund av intilliggande tomter och hus som ger öppningar i skogen. Den växer på rasjord bland småblock i en klyfta och i en bergskreva, tillsammans med liljekonvalj, blåsippa och stor blåklocka. En del av lokalen, ovan bönhuset, har påverkats av schaktningsarbeten under 2000-talets första decennium.
När arten hittades hade den bara blad, och dessa var större och hade mer långsmal form än skogsviolens, och var dessutom hårigare på bägge sidor. Bergviolen blommar i vitsippans tid, samtidigt med underviol och sandviol. Blommorna är något mörkare blåvioletta än skogsviolens. Bladen har vid blomningen fortfarande inrullade kanter och är då 2 cm långa. I ljungens tid har kleistogama blommor iakttagits.
Medelpads flora
Bergviolen växer i sydberg, sydbackar och sydvända lundar, där den återfinns i den sluttande marken under berget eller hällarna. Den är känslig för uttorkning och trivs inte på alltför tunna jordlager eller alltför exponerat mot solen, trots sydläget. På kalkrik mark på norra Alnön kan den även ses i nordvända och andra varierande lägen. Oftast växer den i lövlund men kan finnas kvar även om granskog har invaderat backarna. I Norra Stadsberget i Sundsvall förekom den i tunn rasmark med mjölon Arctostaphylos uva-ursi och under stora granar i barrförna västerut i berget. I Uvberget i Selånger sågs den på de nedersta klipphyllorna. Längs Ljungan och Indalsälven finns bergviolen på norrsidorna, i varma sandiga-moiga älvbrinkar upp till Matfors i Tuna respektive till Dacke i Liden. Någon gång kan man hitta bergviol mer tillfälligt på kulturmark, som i en vägslänt (Korsta, Skön).