bägartrampört

Konkurrenssvagt ogräs gynnat av markslitage. Kan antas vara den allmännaste underarten av trampört i Närke (Nilsson; !) påpekat redan under 1920–1940-talen av Broddeson (ms, jfr Flora Nordica 1).

Hudiksvall Bjuråker Friggesunds reningsverk, 68643 15396, 1998 (ALA, det. S. Snogerup); Spångmyra, 68591 15401, grusplan, 1998 (ALA, det. S. Snogerup); Tjärnatjärn, 68605 15392, jordtipp1999 (ALA, det. S. Snogerup); Delsbo S sidan av Stömnesjön, 6854 1538, byväg 1942 (MEN i S, det. Th. Karlsson 1994); Hudiksvall (Westerlund 1906), 1919 (REM enl. ms ZSM); Håstavillorna, 68455 15685, 1966 (AFW i S, det. Th Karlsson); Kastellholmen, 684571 156969, skogklädd parkartad ängsvegetation 2013 (ESA); Hälsingtuna 1920 (REM enl. ms ZSM); Härjedalen Ytterhogdal Kyrkbyn, 6895 1454, 1916 (GCE i S); Ängersjö Ängersjö skola, 68749 14508, 1904 (MÖS i S, det. Th. Karlsson); Ljusdal Ljusdal Onsängs by, 6858 1508, 1910 (GLM i S, det. Th. Karlsson); Vallens gård, 6852 1517, 1930 (GLM i S, det. Th. Karlsson); Gryttjesbo jvgstn, 6854 1524, 1943 (MEN i S, det. Th. Karlsson); Nordanstig Harmånger ­Nordanå, 6870 1572, skogsbilväg 1979 (OÅK i S), det. Th. Karlsson); Hassela Prästgården, 6888 1547, 1916 (REM enl. ms ZSM); Berge, 6887 1547, 1916 (REM enl. ms ZSM).

Bägartrampört är spridd i hela Blekinge och sannolikt den vanligaste underarten (bekräftad från 7 rutor). 

Ådalen Bjärtrå Sandö 1966 (Evers h). Sollefreå Remsle mo 1909 (C. Pleijel S).

Detta taxon, som innefattar också P. calcatum Lindm. (P. aviculare subsp. aequale var. calcatum [Lindm.] Hyl.), har hittills endast i undantagsfall särskilts inom P. aviculare agg. - Utbredningstyp osäker.

Svensk utbredning mycket ofullständigt känd (jfr HYL. 1966a). Förmodas av ALMQ. (1965) vara mer eller mindre allmän i Uppsalatrakten.

Som - Polygonum arenastrum Boreau (P. aviculare subsp. aequale [Lindm.] A. & G.).

(P. aviculare subsp. aequale)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt.
Kommentar: B, granskare TKa.

Bägartrampört är i Norden inte känd från naturliga lokaler. Den växer på torr, hårt trampad och nött mark som grusiga stigar och vägar, trottoarer, gårdsplaner, trampade betesmarker och ruderatmarker. Sällsynt är den noterad i åkrar och då ofta på anslutande traktorvägar.

Bägartrampört är något ojämnt fördelad över Öland och detta avspeglar främst hur intresserad ansvarig inventerare har varit av trampörtens underarter. På Stora Alvaret är den funnen vid alvarbyar och i vägkanter men går inte ut på själva alvarmarken.

Bägartrampört växer nedliggande och är ofta grenad från basen. Bladen är likstora och bredast på mitten. Hylleflikarna är hopväxta till mitten, gröna med vita kanter och hyllets nerver är inte förtjockade. Nöten är liten 1,6–2,7 mm och helt innesluten av hyllebladen (Jonsell 2000).

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gammal (?) kulturföljeslagare.
Ogräs i åkermark, på beten, åkervägar, markvägar och vägkanter. Mer tramptålig än stor trampört ssp. aviculare. På havsstränder är bägartrampört inte vanlig eller saknas helt. Englund (1942) redovisade två fynd av P. *aequale, men detta kan även ha syftat på smal trampört ssp. neglectum eller spetstrampört ssp. rurivagum. Underarten är ofullständigt noterad under Projekt Gotlands flora, men inventeringsuppgifter från Hangvar (TK), med fem fynd i tre kartblad, tyder på att bägartrampört (åtminstone i det området) bör vara tämligen allmän, men inte lika vanlig som stor trampört. Äldre uppgifter med belägg (i S, UPS) finns från tio socknar. Bägartrampört bedöms i Smålands flora (Edqvist & Karlsson 2007) vara en gammal kulturföljeslagare. Vi har inga uppgifter som tyder på att det skulle vara annorlunda på Gotland.

Bägartrampört är den av underarterna som växer torrast och mest exponerat. Man träffar på den på hårt trampade lokaler som vägkanter, stigar, ladugårdsplaner, grusplaner, trottoarer men även som ogräs i åkrar och trädgårdsland samt på ruderatmark.