åsstarr

Växten har troligen funnits länge i Närke och är genom sin förkärlek för öppen kalkrik sandjord starkt hotad av igenväxning på sin enda kända lokal.

Alla belägg utom från Västgranvåg och Mångmanån granskade av Mäkinen (1965). Insamlingar från dessa lokaler samt dubletter av Fristedts insamlingar från Ytterlännäs 1863 och Helgum 1856 i Helsingfors botaniska museum granskade av Harmaja 1986-1989. Vidare har belägg i LD och S kontrollerats av Å. Lundqvist och T. Karlsson. Arten utmärker sig genom bleka slidor, även vid mognaden gröna, täthåriga fruktgömmen med kortare, bredare näbb än C. digitata och gröna högbladsslidor. Den beskrevs först av Fristedt (1857) som en varietet, C. digitala var. pallens.

Se Carex digitata

Efter de första fynden har mycket få tillkommit. Till detta bidrar att det bara är under en kort tid som åsstarren kan identifieras, från det att frukterna är utvuxna till dess de trillar av, det vill säga från skogsstjärnans till linneans tid. Den väsentligaste artskiljande karaktären är att fruktgömmets näbb är låg och bred, konisk till formen (denna karaktär nämndes ej av Hylander). Även med välutvecklade frukter är arten svåridentifierad. På lokalen i Gnarp växer den tillsammans med vispstarr. Åttio skott, med skottbaser och frukter, av dessa två arter granskades i stereolupp. Nästan alla kunde artbestämmas, men ett par var intermediära (Delin 1989e).

Åsstarrens blad övervintrar helt gröna. Där den växer i Åsberget i Gnarp, blandad med vispstarr, dras den till ljusare partier än släktingen. Två lokaler är på eller nära Ljusnanåsen, två på annat underlag.