ängsklint

1872 Centaurea phrygia L.

This species s. lat. occurs in N., C. and E. Europe and adjacent parts of Asia. Fl. Eur. 4/1976, p. 293 f., distinguishes nine subspecies. Here the distribution of subsp. phrygia, mainly an eastern taxon, and subsp. pseudophrygia (C. A. Mey.) Gugl., a western taxon, is tentatively marked. The closely related subsp. abbreviata (C. Koch) Dostal in the Caucasus region is mapped separately.

Finnklint är känd från ca femton lokaler i landet, flest finns i Dalarna och enstaka i Värmland, Västmanland, Medelpad och Hälsingland. Hur växten kommit till byn Hästbo söder om Gävle är okänt. Förekomsten är troligen gammal, då den var väletablerad redan vid upptäckten 1987. I Hulténs växtatlas från 1971 finns en isolerad prick som kan avse denna förekomst men ursprungsuppgiften är obekant. Växten anses vara införd till Sverige med finska nybyggare under 1500–1700-talet eftersom den i stor utsträckning påträffats vid gamla finnbosättningar. Växten är också vanlig i sydöstra Finland varifrån en stor del av utvandringen skedde. Finnbosättningarna i Gästrikland ligger dock i huvudsak i nordvästra delen av landskapet och byn Hästbo har annat ursprung.
Hallon, smörblomma, röllika, älggräs och stormåra är exempel på följeväxter. Finnklinten blommar i slutet av juli eller början av augusti samtidigt med rödklint.