ängsfibbla

1896 Hieracium pratense Tausch coll.

This small group of species (agamotaxa) occurs in large parts of Europe (excl. N and S). Certain types occur as adventives in Denmark and most of Sweden (cf. Hultén, Atlas 1971, map 1831). Some types have also been introduced into eastern N. America.

Hieracium caespitosum, H. pratense, Pilosella caespitosa
Ängsfibbla är känd sedan tidigt 1800-tal från frisk till fuktig slåttermark i norra och östra Småland. Kanske har växten funnits här sedan mycket länge, men det kan också tänkas att den kom in med vallfrö under 1700-talet eller det tidiga 1800-talet. Vi vet inte säkert om några av dagens bestånd har kontinuitet med dessa tidiga förekomster. Det skulle i så fall närmast gälla lokalerna i Nässjö Forserum och Eksjö Höreda, där ängsfibblan växer i fuktig betesmark respektive rikkärr (se Osäkra uppgifter för detaljer).
De aktuella förekomsterna, liksom många äldre förekomster särskilt i södra Småland, beror utan tvivel på införsel med gräsfrö i sen tid (sent 1800-tal, 1900-tal). På de lokaler det gäller växer ängsfibblan på frisk, relativt näringsrik kulturgräsmark, t.ex. vägrenar, banvallsslänter och gräsmattor.
Under sent 1900-tal har även blåfibbla Pilosella cymosa ssp. praealta och svenskfibbla P. floribunda börjat uppträda på småländska vägrenar. Under inventeringen misstolkades de genomgående som former av ängsfibbla. Lokaler för ängsfibbla från 1980- och 90-talen, från vilka T. Tyler inte har sett belägg, måste därför tyvärr betraktas som osäkra.
Funnen i 4 rutor; tidigare uppgifter från 37 rutor. Nu mycket sällsynt, tidigare ganska vanlig i nordost och sällsynt i resten av norra och östra Småland; aldrig funnen i sydväst. – Sannolikt en gammal kulturföljeslagare, men även inkommen i sen tid.
Även om några av de uppgifter, som här betraktas som osäkra, nog är korrekta, är det tydligt att ängsfibblan gått tillbaka i landskapet. Detta gäller särskilt det område i norr och nordost, där de verkligt gamla förekomsterna en gång fanns.

Bofast, nyfynd.

I Uppsala troligen från början förvildad från odlingar i Botaniska trädgården. Ursprunget till fynden i norra Norrtälje är oklart. Troligen är de relativt nyinkomna med gräsfrö, men skulle även kunna vara rester av en tidigare större utbredning i området, möjligen ursprungligen inkomna med vallfrö. 4 kartblad, 4 kvadranter.
I Uppsala har ängsfibblan förekommit och förekommer i olika typer av kulturpräglade gräsmarker. Ursprungligen är den en ängsväxt, men det är tveksamt om så varit fallet i Uppland.

Ett äldre fynd finns (dock nyligen artbestämt) av denna art som är ovanlig i Norrland.

Ett äldre fynd i sydvänd backmiljö.