alpnycklar

569 Orchis spitzelii Saut.

This calciphilous species occurs mainly in C. European, Mediterranean and Caucasian mountains. Furthermore, it occurs isolated on the island of Gotland in the Baltic Sea (B. Pettersson in Acta phyt. Suec. 13/1940, p. 162 ff.; ibid. 40/1958, p. 77 ff., 271). The populations in the Mediterranean region, Asia Minor and Caucasus are distinguished as subsp. nitidifolia (Teschn.) Soó.

Troligen inkommen, bofast.
Mjölonrik, strandnära tallskog, gles hällmarktallskog och hällmark täckt av kalkrikt vittringsgrus. På några få lokaler har alpnycklar även vuxit i ängs- och lundmiljö, men där har den inte lyckats hålla sig kvar någon längre tid. Även vägkantslokalerna har ofta varit tillfälliga. De rikaste och mest stabila förekomsterna har den i strandnära mjölontallskog, ofta lite innanför de yttersta träden, men inte under ett mer slutet ört- eller trädskikt. Många mindre lokaler finns utmed vägar och stigar; troligen gynnas arten av röjning och tramp.

Av allt att döma var alpnycklar under spridning på 1940–50-talen, troligen p.g.a. minskat bete på utmarkerna. De första åren efter det att den upptäckts, fram till och med 1945, var den känd från bara tre lokaler, i Vamlingbo, Stenkyrka och Hejnum (se nedan). Under de följande fem åren tillkom fyra, men den stora expansionen ägde rum i början av 1950-talet, då närmare 30 nya lokaler blev kända. I dag har expansionen mattats av, och på några av lokalerna tycks den ha försvunnit, delvis kanske p.g.a. igenväxning. Lokaler har dock tillkommit i Fole och Bro.

B. Pettersson ansåg först att det rörde sig om en relikt (närmaste lokal ligger i södra Tyskland), men framförde senare uppfattningen att den troligen inkommit med franskt gräsfrö omkring år 1900 (Pettersson 1958). Även Fritz (1990) håller för troligt att arten kommit sent till Gotland (men utan att ta ställning i frågan om hur den kommit hit).

Blommorna är oftast blekrosa på läppen, någon gång kraftigt mörkröd. Vid ett tillfälle, i Hangvar 1950, har man funnit en planta med snövit läpp och de övriga kalkbladen gröna (Rosvall & Pettersson 1951).

B. Pettersson har markerat 36 lokaler för alpnycklar på en utbredningskarta (1958). Arten finns i dag kvar på 15 av dessa, och den har också funnit nya växtplatser i närheten av äldre lokaler.