Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
En dåligt känd växt som setts på stränder, tippar och i åkrar. Ett drygt dussin insamlingar har gjorts, tidigast i Götlunda [1850-talet] C. A. Vestlund (OREB).
Taxasida
åkergroblad
Plantago major subsp. intermedia
(Gilib.) Lange
åkergroblad är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
åkergroblad är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- åkergroblad
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Underart
Namn
Vetenskapligt namn
Plantago major subsp. intermedia
Vetenskapligt namn, fullständig form
Plantago major subsp. intermedia (Gilib.) Lange
Svenskt namn
åkergroblad
norwegianBokmal
strandgroblad
norwegianNynorsk
strandgroblad
Finskt namn
rantapiharatamo
finlandSwedish
strandgroblad
Danskt namn
Ager-vejbred
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
För åkergroblad finns bara en kontrollerad uppgift:
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Havsstränder på strandängar och grusiga strandremsor. Otillräckligt känd, minskande frekvens N-ut utmed Höga Kusten enligt Ericson (1978), rapporterad från Nora Innerholmen i Ramstafjärden 1969 (Ericson), Nordingrå Sörlevikens mynning på V sidan 1968 (Ericson).
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se även groblad Plantago major.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Mycket bristfälligt uppmärksammad, funnen endast vid Mälaren i Mälarområdet: Irsta Rågsäcken 1927 (L. Lindquist, GB). Stora Skärplingen 1925 (Ohlin). Kolbäck Nåtholmen (Lundman manuskript 1924). Köping Norsa, utfyllnad på strandäng. riklig 1977(!). Rytterne Ramsjö (Lundman manuskript 1924). Ängsö Solvik NÖ-ut, grusstrandremsa under strandbryn 1973(!).
I Uppland likaså främst vid Mälarstränderna (ALMQUIST 1965). Utbredningstyp tills vidare osäker. Enligt ALMQUIST (1965) "säkerligen inhemsk ras (i strandvegetation)". Anses vara starkt gynnad av saltrik omgivning.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: se under arten groblad P. major.
Kommentar: B, granskare KAO.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
P. major ssp. scopulorum
Åkergroblad har brett äggrunda, tjocka, vid basen vågigt tandade, alltid håriga blad med oftast bara 5 nerver. Axskaften är nedliggande till bågigt uppstigande, och i varje kapsel finns 15 eller fler små frön. De tjocka, lite bågböjda axen är nästan daggmasklika. Underarten växer på fuktig till torr, naken, näringsrik jord. Den är vanligast i potatis- och jordgubbsodlingar, köksträdgårdar och rabatter samt på åkrar, där den särskilt växer i kanterna och på platser med stagnerande vatten. Mindre ofta finner man växten på gårdsplaner, dikeskanter, grustagsbottnar och annan kulturmark samt på sjöstränder.
Funnen i 376 rutor. I östra tredjedelen ganska vanlig, i resten av landskapet troligen ganska sällsynt men säkerligen ej alltid eftersökt. – Sannolikt en tidig kulturföljeslagare.
Åkergrobladet var före inventeringen helt obeaktat. Men det finns belägg sedan 1870-talet, och ingenting motsäger att växten är gammal i området.
Åkergroblad har brett äggrunda, tjocka, vid basen vågigt tandade, alltid håriga blad med oftast bara 5 nerver. Axskaften är nedliggande till bågigt uppstigande, och i varje kapsel finns 15 eller fler små frön. De tjocka, lite bågböjda axen är nästan daggmasklika. Underarten växer på fuktig till torr, naken, näringsrik jord. Den är vanligast i potatis- och jordgubbsodlingar, köksträdgårdar och rabatter samt på åkrar, där den särskilt växer i kanterna och på platser med stagnerande vatten. Mindre ofta finner man växten på gårdsplaner, dikeskanter, grustagsbottnar och annan kulturmark samt på sjöstränder.
Funnen i 376 rutor. I östra tredjedelen ganska vanlig, i resten av landskapet troligen ganska sällsynt men säkerligen ej alltid eftersökt. – Sannolikt en tidig kulturföljeslagare.
Åkergrobladet var före inventeringen helt obeaktat. Men det finns belägg sedan 1870-talet, och ingenting motsäger att växten är gammal i området.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Åkergroblad är vanlig på ruderatmarker, exempelvis jordtippar. Den förekommer i åkerkanter, på traktorvägar och är inte heller främmande för att växa på havsstränder. Åkergroblad är ganska ovanlig på alvarmark och växer endast där någon slags markstörning förekommer som på traktorvägar eller stentippar.
Åkergroblad känns igen på sina blomstjälkar som nertill är båglikt böjda. Bladen är tunna, ljusgröna samt något tandade, håriga med en killik bas. Kapseln innehåller många och små frö, 12–24, oftast över 15.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Gammalt ogräs.
Denna underart har inte särskilt uppmärksammats under Projekt Gotlands flora, då endast 16 fynd har noterats. Förväxling med kustgroblad (ssp. winteri) kan inte helt uteslutas. T. Karlsson noterade åtta förekomster (en förekomst i ett trädgårdsland, i övrigt i åkrar) för denna underart från sitt inventeringsområde på norra Gotland, varifrån gårdsgroblad (ssp. major) samtidigt noterades från 44 växtplatser. Om detta kan generaliseras till hela Gotland skulle åkergroblad vara tämligen allmänt. Det finns 30 ark i S med åkergroblad som samlats på Gotland (Öja, Alskog, Ardre, Eksta, Klinte, Västergarn, Visby, Viklau, Endre, Norrlanda, Bro, Tingstäde, Boge, Hellvi, Hangvar, Fleringe och Fårö, Gotska Sandön). En stor andel av dessa uppgifter gäller förekomster på stränder.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Åkergroblad växer på frisk, ibland torr eller fuktig, öppen mark i åkrar, trädor, hällmarker samt på havsstrandängar och strandängsfragment i skrevor och på steniga havsstränder.