vit sminkrot

Sminkrot är en gammal, kulturberoende växt. Den är numera mycket sällsynt i Halland och under inventeringen har vi endast funnit tillfälliga förekomster i åkerkanter och på ruderatmark. Ett av fynden gjordes i en åkerkant med uppkastad jord efter en kraftig rensning av ett angränsande vägdike. Det är känt att sminkroten kan dyka upp efter grävarbeten på sedan länge obrukad mark (Svensson & Wigren 1986).

Växten, som förr var ett ganska vanligt åkerogräs, åtminstone i vissa delar av Halland, har gått tillbaka kraftigt under 1900-talet. Minskningen har orsakats av effektivare frörensning och av att växten, åtminstone i vårt område, inte klarar att växa i nutidens täta och kraftiga spannmålsgrödor.

Sminkrot, som troligen härstammar från södra Europa och västra Asien, kan ha kommit till Sverige som ogräs redan under stenåldern. Enligt Svensson & Wigren (1986) är dock järnåldern en mera sannolik tidpunkt och då kanske inte som ogräs utan som införd färgväxt för röd färg.

Vit sminkrot anses ha kommit till Sverige som förorening i utsäde och har troligen funnits i vårt land sedan järnåldern. Idag återfinns växten främst i södra och östra Sverige men har minskat i de flesta landskap.

Sminkrot växer på torr, sandig och gärna kalkrik mark med ett för övrigt glest växttäcke. Vanliga växtlokaler på dagens Öland är ruderatmiljöer såsom gamla sandtag, kalkstensbrott, ladugårdsplaner och jordhögar. Den växer även i sandiga åkerkanter, speciellt om de inte är alltför hårt besprutade. Av de aktuella fynden är ca 30 % gjorda i åkermiljöer med grödor som råg, vete, korn och sällsynt även fodermajs. På betade torrängar kan sminkrot hittas där djuren sparkat upp gropar och blottlagt sanden. Längs havsstränder växer den på sandiga och grusiga strandvallar med gles vegetation. Även i vägkanter och längs traktorvägar kan sminkrot förekomma. På några ställen är den funnen i rasbranter längs västra landborgen där marken naturligt hålls öppen utan mänsklig inverkan. Vid ett tillfälle är den funnen växande uppe på ett torvtak till en sjöbod.

Vit sminkrot är spridd över en stor del av Öland och man ser tydligt på kartan hur den följer västra och östra landborgen. Växten förekommer mycket sparsamt på Stora Alvaret där för växten lämpliga miljöer till stor del saknas; där kan den hittas i alvarhorvor som numera betas. Sminkrot är fortfarande en vanlig växt på Öland men har troligen minskat i åkermiljöer. I stället har diverse ruderatmiljöer blivit allt viktigare i dagens landskap.

I barken på sminkrotens rötter finns ett rött färgämne. Linné anmärkte att "bondflickor i Norrland använder under sommaren de färska rötterna i stället för smink." (Linnæus 1755). Frukter som ligger i jorden förlorar förmågan att gro redan efter några år varför någon frövila knappast föreligger. Om frukterna i stället förvaras torrt i luft exempelvis tillsammans med utsäde bevaras grobarheten längre. Plantor av sminkrot som gror under hösten blir större, mer grenade och blommar tidigare med ett större antal blommor än de plantor som gror under våren (Svensson & Wigren 1986). Liksom andra ovanliga åkerogräs är växten konkurrenssvag och behöver växtmiljöer med glesare vegetation.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gammalt ogräs.
Vit sminkrot är till största delen ett åker-ogräs, mest antecknad från råg-, korn- och rapsåkrar (gärna i leriga jordar); även soptippar, jordhögar och mer naturligt på sandfält, sanddyner och fuktalvar. Andelen provrutor tyder på att vit sminkrot är allmän på Gotlands åkrar (15 av totalt 18 provrutor med vit sminkrot låg på åkermark). Däremot är den ovanligare i skogsområdena på Lojsta hed bort mot Torsburgen samt på östra och nordöstra Gotland. Frekvensen bedömdes av Johansson (1897) som ”Allest.”. Numera är den mer ovanlig.