vårtsärv

818 Ceratophyllum submersum L.

This species is mainly restricted to Europe and W. Asia. Knowledge of the distribution is still incomplete for large areas. Finds in postglacial layers in C. and N. Fennoscandia are also mapped.

Vårtsärv är en flerårig art utan rötter som växer helt nedsänkt i mycket näringsrika vatten. Förökningen sker med frön eller lossbrutna skottdelar och övervintringsknoppar. I likhet med hornsärv kan den tidvis uppträda mycket rikligt. Arten, som verkar vara under spridning, gynnas sannolikt av den ökade tillgången på allt näringsrikare småvatten i jordbruksbygderna. Spridningen sker förmodligen i första hand med fåglar.

1976 var vårtsärv i Sverige endast känd från Tåkern och några märgelgravar utanför Landskrona (Nilsson & Gustafsson 1977 b). I Skåne har den senare också upptäckts i Skanör och i Råbelövssjön utanför Kristianstad (Olsson 1983). På Gotland, där den upptäcktes 1989, finns den nu på flera lokaler (Petersson 1990 och 1993). I Danmark har arten ökat under senare år (Løjtnant & Worsøe 1977).

Hornsärv växer fritt flytande i näringsrikt sötvatten. Den har länge varit en stor raritet, endast känd från Landskrona i Skåne, men den har sedan slutet av 1900-talet blivit funnen på allt fler platser i södra Sverige; närmast förekommer den i Tåkern i Östergötland.

Vårtsärv växer i något näringsrikt, gärna kalkpåverkat och nästan stillastående sötvatten. Den är funnen i dammar, grävda kanaler, diken och i en spontan sötvattensamling.

Vårtsärv har under slutet av 1900–talet stadigt expanderat i södra delarna av Sverige. På Öland noterades den först 1999 men kan förväntas bli vanligare framöver med tanke på de många bevattningsdammar som tillskapas i odlingslandskapet. I området mellan Stora Dalby och Lunda, Kastlösa sn, har vårtsärv spridit sig längs grävda kanaler. Det finns med säkerhet ett mörkertal eftersom det inte alltid är lätt att komma åt alla bevattningsdammar som ofta uppvisar branta, svårforcerade kanter och ligger omgivna av odlingsbar mark.

Frukterna hos vårtsärv varierar en del och ibland har det föranlett uppdelning i varieteter. I Norden finns var. submersum där frukterna är nästan släta eller endast smårynkiga. I delar av Danmark finns dessutom vårtsärv med frukter som är tydligt taggiga och som hänförts till var. haynaldianum. Belägg från Öland har inte granskats vad avser varieteter.

Sent inkommen, bofast.

Inkommen, bofast.
Näringsrika sjöar, åar, reningsdammar och diken. Vårtsärv sprids med drift inom vattensystemen (med frukter eller med andra växtdelar). Till nya vatten, exempelvis bevattningsdammar, kommer den troligen med hjälp av fåglar – flera av dess lokaler har påträffats i samband med fågelskådning (Petersson 1997). Det finns en stor potential för vidare spridning på Gotland.

Eftersom Paviken är ett välbesökt område får man anta att den 1989 var nyinkommen. Detta styrks också av den kraftiga spridningen under de följande åren, då vårtsärv ökade i Paviken. Arten noterades också vid kusten söder om Paviken ner till Vivesholm i Sanda 1991. Vidare påträffades arten i returvattendammar i Roma 1992, i Öja och i Stånga 1996. 1992 hittades arten också i Kullshageån väster om Träskmyr i Hangvar. Den snabba spridningen kring ursprungslokalen tycks nu ha mattats av, och senare har en långsammare spridning till mer avlägsna lokaler ägt rum. Vårtsärv har nu noterats i följande socknar: Sundre, Öja, Havdhem, Hablingbo/Fardhem (å i sockengränsen), Silte/Sproge (å i sockengränsen), Alva, Hemse, Lojsta, Stånga, När, Klinte, Sanda, Västergarn, Roma och Hangvar.