vårskärvfrö

Kalkgynnat torrängs- och åkerogräs.

1; Mälarområdet.: Lundby Hammarby, " 1 ex. bland säd" (Lundblad enligt SAM. 1923a). - Efemerofyt. Xenofyt.

975 Thlaspi perfoliatum L.

This Eurasiatic species is favoured by settlement and agriculture and has been introduced into several parts of Europe, N. Africa and W. Asia, for instance Sweden, and N. America. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 179.

Vårskärvfrö finns i Sverige främst i Skåne, på Öland och Gotland samt i Mälarområdet men med enstaka förekomster i några andra landskap. Enligt Mossberg m fl (1992) växer den i åkrar, på hällar, grusbackar och i grusgropar.

Vårskärvfrö växer i solexponerade kalkrika torr­backar med gles vegetation, ibland på skräpmark. Arten är förmodligen inkommen med vallfrö.

Europa, särskilt Medelhavsområdet. Södra Sverige.

Ny bofast art; sannolikt inkommen med utländskt gräsfrö och etablerad på Kungsholmen i Karlskrona.

Vårskärvfrö är ursprunglig i stora delar av Europa förutom de nordliga delarna. Till Sverige har den troligen inkommit under 1800-talet och åtminstone en del förekomster härstammar från import av gräsfrö. Vårskärvfrö förekommer främst i södra Sverige, rikligast på Öland och Gotland.

Vårskärvfrö växer på kalkrik mark i betade torrängar och grusiga vägkanter. Även ruderatmiljöer som gamla sandtag och stenbrott, grusplaner, skifferhögar och jordtippar kan hysa arten. Ibland växer vårskärvfrö i åkerkanter, gräsmattor, glesare lövskogar och på klapperstensvallar.

Vårskärvfrö har expanderat sedan Sterner (1938). Den snabba expansionen tyder på att arten är ganska sent inkommen till Öland, troligen runt tiden för primärfynden. Förr var växten ovanlig, främst på södra halvan av Öland. I dagsläget har den flera rika lokaler söderut på ön, exempelvis utmed alvarvägen mellan Bårby och Alby som även syns på kartan i Sterner (1986). Vårskärvfrö gynnas när nya vägar byggs och är snabb med att annektera ledigt utrymme på kalkrik sand eller grus. Växten följer nästan slaviskt västra och östra landsvägen. Den är vanlig utmed västra stenkusten norr om Köpingsvik. På Stora Alvaret är vårskärvfrö ovanlig trots att där borde finnas en del lämpliga miljöer i gamla stenbrott och längs traktorvägar. Dagens karta liknar Sterner (1986) men pickarna är fler, främst nära östra landsvägen. På sikt kan igenväxning av vägkanter med högvuxna och kvävegynnande arter göra att vårskärvfrö minskar i landskapet. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig ökning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Inkommen, bofast.

Inkommen, bofast.
Öppen, torr mark, helst med bara ytor: åkrar, vägkanter, betesmark, kulturpåverkad hällmark, torrbackar, grus- och sandtag. Johansson (1897) angav bara två lokaler (i Västergarn och Eke). Under 1900-talet spred sig vårskärvfrö över Gotland, inledningsvis långsamt (1920 var den känd från fem socknar, 1930 från tio, 1940 från sexton); under Projekt Gotlands flora noterades den i knappt 70 socknar, från Sundre till Fleringe. En fortsatt spridning kan förväntas.