Taxasida

vargfibbla

Hieracium canipes

(Almq. ex Stenstr.) Dahlst.

vargfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

vargfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vargfibbla
Taxonomi
Namn

Inga alternativa namn hittades.

Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Närke 5 socknar (Tyler 2005).

Lekeberg Hidinge Klunkhyttan 1929 Broddeson (S/GSa).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Funnen på ca 9 lokaler i 8 socknar (Tyler i brev); utbredd i hela Blekinge; två aktuella fynd.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: mycket sällsynt; förutom från ovanstående socknar föreligger ett fåtal äldre uppgifter från Ö. Broby, Oppmanna, Kiaby och Ivö.
Kommentar: B, granskare TTy.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Vargfibblan är känd från alla landskap norrut till Dalarna och Medelpad och är flerstädes vanlig. Den växer framför allt i örtrik, svagt fuktig barrskog och i gamla lövängsmarker.
Funnen i 30 rutor; tidigare uppgifter från 49 rutor. Åtminstone tidigare ganska vanlig i trakten av Nässjö, i övrigt ganska sällsynt i ett bälte från västgötagränsen till Oskarshamn, mycket sällsynt i söder och okänd i nordost. – Ursprunglig.
Arten har troligen minskat i trakten av Nässjö; från övriga områden saknas tillräckligt jämförelsematerial.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Vargfibbla är utbredd på svenska fastlandet, främst från Småland, vidare norrut till Dalarna, Hälsingland och Medelpad. På Öland är den sällsynt med endast ett aktuellt fynd och en handfull äldre. Några av de äldre fynden är gjorda nära västra landborgen.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Enligt äldre uppgifter växte vargfibbla i tallskog (ibland på strandvallar), i barrblandskog och på en lokal i ett änge. På den enda kända nuvarande lokalen, i Hangvar, växer vargfibbla i frisk barrblandskog. Enligt Johansson (1897) var arten sällsynt på Gotland, vilket gäller även i dag.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Först publicerad från Bohuslän som markering på karta av K Johansson (1923).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Äldre fynd: Brännkyrka. Härad. Kila. Nacka. Ornö. Strängnäs. Östertälje.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Spridd från Skåne till Medelpad.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Vargfibbla förekommer från Skåne upp till Medelpad och är relativt vanlig i hela utbredningsområdet.
Allmän och kanske den van­ligaste skogsfibblan i Hälsingland. Påträffas i skiftande biotoper såsom barrskog, både i fuktig granskog och torr tallskog, blandskog, hyggen, skogsbryn, slåtterängsrester, kring ödegårdar, samt ofta på vägkanter och vägskärningar.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Borgsjö Fårberget V om Dysjöån (F. Ringius enligt Collinder 1909); Alby 1907 (Collinder i S); Alby på Lindön (J.H. Lidholm och Collinder enligt Collinder 1909).
Haverö Snöberg (Collinder i UPS).