vallörter (Symphytum) | Botanikportalen

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

En mängd uppgifter från bl.a. Askersund och Örebro (Wahlenberg 1824, m.fl.) är nu omöjliga att utreda.

Äkta vallört anses medeltida i Sverige, fodervallörten är känd först in på 1800-talet. Uppländsk vallört, korsningen mellan arterna, är möjligen införd som prydnadsväxt i sen tid.

Vallörter odlades i Örebro trädgårdar (Bagge 1785) och fanns ymn. ”inom täpporna” (Gellerstedt 1831) samt vid en rad namngivna lokaler (Gellerstedt 1852, m.fl.). De var i Örebro ”under min skolpojkstid vanliga lite varstans kring staden, troligen från slotts- och apoteksträdgården” (Sernander 1933).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Förvildad på kulturmark, t ex hamnområde, bangård, jordhög och vägkant. - 5 ( 4).

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.

Vallörter är inkomlingar från olika håll. Hybriden mellan dem har uppkommit spontant, men eftersom den är fertil har den även odlats och spritts självständigt. Hybriden är mycket variabel och hela registret av karaktärer mellan föräldraarterna finns. Att finna rena representanter för arterna är därför svårt och lokaluppgifterna för de olika arterna är mycket osäkra. En del har samlat vallörter, men beläggen är för få för att vi skall kunna publicera kartor över utbredningen.