uddbräken

Hartman 1889.

61 Polystichum aculeatum (L.) Roth

Syn.: P. lobatum (Huds.) Chev.

This widespread species seems difficult to circumscribe. It is here taken in a very wide sense, including on this map much of P. setiferum (no. 62). S of the broken line through the Mediterranean probably only P. setiferum occurs. Both species seem to overlap in a large part of W. C. and S. Europe. The species s. lat. occurs also outside the map area (see the notes in the margin of the map). It is recorded among the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 150 and map 141). In this respect other closely related taxa, for instance P. californicum (D. C. Eat.) Underw., P. dudleyi Maxon and P. mohrioides (Bory) Presl var. scopulinum (D. C. Eat.) Fem. in N. America, are taken into consideration.

Status: bofast och sannolikt gammal om än sporadiskt uppdykande.
Förändring och hot: fram till 1916 funnen på fem, som det förefaller kortlivade lokaler i sydöstra Skåne, därefter ej funnen förrän 1994 (TTy 1994). På den aktuella består populationen av färre än 10 individ. Nationellt fridlyst.
Kommentar: B, granskare KAO.

Ursprunglig? Uddbräken är kanske ursprunglig på Gotland. På Torsburgen har den visat sig mycket långlivad, men den lyckades inte sprida sig till omgivningarna under hela 1900-talet. De närmaste lokalerna, mycket få till antalet, finns i Skåne, på Bornholm och i Baltikum. I början av 1900-talet odlades uddbräken också i DBW:s botaniska trädgård i Visby. Fyndet i Burs (se nedan) pekar också på möjligheten att uddbräken kan vara invandrad under sen tid även på sina tre övriga kända gotländska lokaler.

I början av 1970-talet observerades en planta på ett stort gråstensblock i en strandnära tallskog i Vamlingbo vilken 1983 bestämdes till uddbräken (BL; Högström & Fåhræus 1983). Några år senare, 1985, revs plantan ner från blocket av ett okänt djur (troligen en rödräv som valt platsen till daglega) och överlevde inte.

Ett tredje fynd gjordes 1995 vid Gläves i Burs, där minst 7 ex. fanns spridda längs 40 m av slänten till ett dike (BaP, BeP; Petersson 1996); 2015 fanns 15 stora och 7 mindre ex. (MEd, GI). På denna lokal är uddbräken uppenbarligen nyinvandrad. Det senaste fyndet, slutligen, gjordes 2011 i en tallsumpskog i Fleringe, där en kraftig planta påträffades, mycket överraskande.
Uddbräken är fridlyst.

Arten är utgången på primärlokalen men fanns kvar ännu på 1980-talet (Aronsson 1999).