Patrik Engström
Gårdby sandhed 2012-05-29
Taxasida
tuvknavel
Scleranthus annuus subsp. polycarpos
(L.) Bonnier & Layens
tuvknavel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
tuvknavel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- tuvknavel
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Scleranthus annuus subsp. polycarpos
Vetenskapligt namn, fullständig form
Scleranthus annuus subsp. polycarpos (L.) Bonnier
Svenskt namn
tuvknavel
norwegianBokmal
bakkeknavel
norwegianNynorsk
bakkeknavel
Finskt namn
suppujäsenruoho
finlandSwedish
tuvknavel
Danskt namn
Bakke-knavel
Foton
Patrik Engström
Gårdby sandhed 2012-05-29
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Tuvknavel saknas i delar av Skogslandet. Följande växtplatser är kända i Närke: häll vid bygdeväg, sandtag, kalkbrott, barrskogs- och haghällar, bangård, tipp, väg- och gatukanter, sandig gräsmatta och grusgång samt betat gravfält.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Subsp. polycarpos (Torner) Thell. - Tuvknavel: I RUUTHS & NILSSONS (1978) utredning om denna morfologiskt ej alltid karakteristiska men genetiskt betingade typ har följande material från Västmanland utnyttjats för utbrednings karta: Mälarslätten: Västerås Västerås (L. Bjurling, S). - Skogslåglandet: Kila Sätra 1887 (Aguéli, S). (Ruuth i brev 1978.)
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Tuvknavel: 15 lokaler i 9 församlingar.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: se under arten grönknavel.
Kommentar: B, granskare JCh. Växtsätt oftast tydligt avvikande från åkerknavel med nertill mycket korta, gärna rödanlupna ledstycken, vilket ger växten ett tuvat uttryck. Av avgörande betydelse är fruktkaraktärerna: frukter (2,2–) 2,5–3,3 mm. Flikarnas längd utgör högst hälften av hela fruktens. Flikar mer eller mindre äggrunt lansettlika, bredare än hos åkerknavel, i allmänhet inåtböjda eller åtminstone med inåtkrökt spets.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Tuvknavel växer på torr, näringsfattig, sandig eller grusig jord. Den är vanligast i gles vegetation kring och på markhällar, på berghyllor, grusåsar och torra backar, väg- och åkerkanter samt gårds- och grusplaner. Underarten är ovanlig i åkrar, i trädgårdsland och på annan brukad jord.
Funnen i 1344 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Funnen i 1344 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Tuvknavel växer på torr, mager och sandig mark. Den ses främst i betade torrängar, gärna längs kreatursstigar eller där röjningar skett och marken sårats. Ibland är tuvknavel funnen i glesare gräsmattor, gamla sandtag, på grusplaner och sällsynt som åkerogräs. Denna underart bedöms i delar av Norden vara ursprunglig på öppna, steniga ställen (Jonsell 2001).
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Öppen, torr, sandig miljö (även över kalk) med blottor: sandfält, torrbackar, betesmark; även tunn jord på kalkhäll (åtminstone Östergarnslandet och hällmarksområden i delar av Hangvar), här troligen ursprunglig. På Gotland finns inga tecken på att tuvknavel föredrar ett kalkfattigt underlag (vilket anges hos Ruuth & Nilsson 1978). Växten är glest spridd över större delen av Gotland, med ansamlingar av lokaler främst i vissa sandområden.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Tuvknavel förekommer mest på torrbackar och gräshedar, i hällmark samt i grustag.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, utbredning outredd. I Sverige främst i Götaland och Svealand, i Norrland sällsynt. I Sörmland allmän i hela landskapet – (50%). Tuvknaveln är en ettårig, höstgroende och vårblommande ört och är förmodligen inhemsk. Den växer på berghällar, framför allt på markhällar och på torra, gärna sandiga jordblottor i betesmarker. I Sörmland är tuvknaveln oftast väl skild från åkerknaveln både till utseende och biologi. Ibland kan man finna dem tillsammans, men även då är de vanligen tydligt åtskilda. Förmodligen är hybrider vanliga.