tromsöloka

En av flera storvuxna lokor, förr odlade. Tromsölokan är inte funnen i Närke. Jfr hybriden jätteloka/tromsöloka.

Se även jätteloka (aggregat) Heracleum mantegazzianum agg.

Varning! Dessa växter är besvärliga för alla, och kan vara mycket farliga för känsliga personer. De kan orsaka svårartade eksem, särskilt efter det att huden påverkats av solljus, och även andnöd. Gå inte i bestånden med bara ben eller armar, och ta inte i dem utan handskar. Skydda händerna mot ljus om du av misstag fått växtsaft på dig, och skölj med vatten så fort som möjligt.

Jätteloka och tromsöloka

Perenna, eller monokarpt perenna jätteörter. Styvhårig stängel som är ihålig, 2–10 cm tjock och 1–4 m hög. Bladen är trekantiga, basalbladen ofta meterlånga, med långa, vida, grovt sågade, spetsiga flikar som oftast utgår från bladets mittnerv, men ibland är skaftade. Svagt välvd, upp till 5 dm vid huvudflock och några mindre sidoflockar på grenar. Flockarna har 50–150 strålar. Saknar allmänt svepe men har enskilt svepe. Frukten är oval och platt med vingkant och ribbor. Fruktens oljekanaler (titta på insidan, man får pilla loss dem för de sitter parvis) är upp till 1 mm breda och bredare i nedre delen. Växten luktar kväljande.
Jätteloka är införd och har snabbt blivit en pest söderut, särskilt i fuktig ängsmark intill bäckar, åar, på vägkanter etc. Den är ovanligare norr om Mälardalen, men har påträffats längre norrut. Jättelokan bekämpas aktivt på många håll.
Tromsölokan är sedan länge känd från norra Norge. Den har först nyligen uppmärksammats i Norrlands inland, där den sprider sig rätt raskt, nästan enbart på bymarker. Särskilt vanlig har den varit i Åsele lappmark, men har (temporärt?) minskat sedan den bekämpats inom Vilhelmina kommun Detaljerna i dessa lokors utbredning är bristfälligt kända.

Förväxlingsrisk:
Stora bladrosetter och blommande ex är omisskännliga, men små ex kan vara mycket lika ung björnloka (Heracleum sphondylium). Bladflikarna är ej lika utdragna hos björnloka, men jag kan ej ge några definitiva bladkaraktärer, eftersom de uppgifter som finns är motsägande, och det herbariematerial jag har tillgång till är ofullständigt. Bäst är att kontrollera blommande ex i närheten. Blommande björnloka är 5–15 dm hög med plana, eller nästan plana, flockar, och har högst 0,4 mm breda, jämnbreda oljekanaler i frukten.