
trådtåg
Juncus filiformis
trådtåg är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

trådtåg är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- trådtåg





Inga nycklar finns för detta taxon.
Närkes flora
Kärr- och fuktängsväxt, allm. i hela området, i Hallsberg ”dock ej i kalkområdet i NÖ” (Dalhielm 1985). Växtplatser är bl.a. stränder och vattenhållande grustag.
Hallands Flora
Trådtåg är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer beståndsbildande på fuktig till blöt, näringsfattig mark - stränder, fattigkärr, fukthedar, fuktängar, björksumpskogar, diken, skogsvägar, övergivna stenbrott och grustag. Ibland växer den också på grunt vatten i dammar, gölar och vattensamlingar som tidvis torkar ut.
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Ångermanlands flora
Trivialart.
Flora över Dal
Allmän
Atlas of North European vascular plants
199 Juncus filiformis L.
This widespread, boreal species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 102 and map 94).
Härjedalens kärlväxtflora
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Västmanlands Flora
Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
NILS-arthandbok
Perenn, beståndsbildande graminid (jordstam!) med 1–4 dm höga och ca 1 mm tjocka strån som har ett sidoställt blomknippe mitt på strået (egentligen ej så – själva strået slutar vid blomknippet, men stödbladet som fortsätter rakt upp är förvillande likt), och längst ned har ljusa basalslidor med kort, smal, uppåtriktad (svårsedd) bladskiva. Blommorna, som har 6 kalkblad, sitter i ett litet knippe med högst ett dussin blommor. Frukten är en spetsig, brun kapsel med många, små frön.
Trådtåg är allmän nästan överallt i fuktiga miljöer, men kan någon gång också ses på rätt torra, sandiga eller grusiga platser. Den bildar ofta vida, täta bestånd, där de i de inre delarna kan vara rätt besvärligt att se att stråna står i rader. I kanterna är det lättare att se de nya skotten som sticker upp i rader utanför de yttersta stråna.
Förväxlingsrisk:
Närmast omisskännlig.
Fjälltåg och östersjötåg (fjällen och kusten, söder om Uppland mycket lokalt, även sällsynt i inre Norrland), båda underarter av Juncus arcticus (den senare räknas ofta som en egen art, J. balticus), är grövre och har betydligt kortare stödblad (“strået ovanför blomknippet). Båda hybridiserar rätt ofta med trådtåg (särskilt östersjötåg längs norrlandskusten), och bildar då vida kloner. Hybriderna har slankare strån men är oftast högre. De är fullständigt sterila, så kapslarna är tomma och känns tunna.
Snip (Trichophorum alpinum, Scirpus hudsonianus) har också strån i rader, men den är vekare med kortare, snett uppåtriktad jordstam, och har ett toppställt ax som slutligen får en liten hårpensel (likt en liten ull, Eriophorum).
Floran i Skåne.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Smålands flora
Trådtåg växer på våt eller fuktig, näringsfattig jord. Den förekommer vid stränder, på mader, i dråg och myrlaggar samt på fuktiga ställen i skogar. Trådtågen är utmärkande för sänkor, där vårens smältvatten länge stannar kvar, t.ex. dödisgropar och floar. I sådana miljöer kan den på en viss nivå uppträda som ensam eller dominerande art. Den återfinns även i gamla slåtterängar, på fuktiga markvägar och i övergivna grustag. Arten anträffas också vid havsstränder. I springor på utskärsklipporna blir den ofta lågvuxen och steril.
Ölands flora
Trådtåg växer på fuktig–våt, närings- och kalkfattig mark. Den är mycket ovanlig på Öland, både förr och idag, och endast funnen i Böda sn. Två noteringar gjordes under inventeringen, båda på störd mark i hjulspår på sandig, fuktig mark. Trådtåg missgynnas av dräneringen av landskapet och ökad näringsbelastning. Den utdikning som skett på nordligaste Öland har medfört att trådtåg minskat.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Felaktigt uppgiven för Gotland av Säve (1837).
Bohusläns Flora
Trådtåg växer på frisk till blöt, mager sand eller torv på flacka sjö- och bäckstränder eller på mycket grunt vatten. Dessutom uppträder den i sumpskogar och kärr, utefter körvägar, i betesmarker och diken, i övergivna grustag och annan fuktig kulturmark.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Trådtåg växer i fuktig, mager gräsmark och kärrkanter, ofta bland vit- eller björnmossa. Den växer också på något störd mark utmed stigar och körvägar, vanligen i skogsmark men också mera öppet t.ex. i naturbetesmarker. Eftersom den i huvudsak sprids med jordstammar bildar den alltid större eller mindre bestånd.
Upplands flora
Almq. I Heby och vid Dalälven allmän, för övrigt på fastlandet merendels tämligen allmän, likaså på Mälaröarna och de sydligaste skärgårdsöarna; i skärgården för övrigt sällsynt.
Trådtåg växer på fuktig, mager mark. Den förekommer i sumpskogar, igenväxande skogsängar, mossekanter, småmossar i hällmarkstallskog och i diken.
Gästriklands flora
Trådtåg är starkt kulturgynnad och de flesta lokaler är kulturskapade. Hit hör vägdiken, fuktiga igenväxan-de körvägar, grustag och vägfickor. Typiska växtplatser är också avschaktade markytor med hedartad fuktig gles växtlighet, t.ex. skjutbanor, skidbackar och åkrar med bortschaktad matjord.
Trådtåg växer gärna i fuktiga betesmarker, särskilt i anslutning till stränder. Förr var trådtåg vanlig i odlingslandskapets utmagrade ängar och betesmarker. Massförekomster av arten har hittats på övergivna myrodlingar.
Vanliga följeväxter är harstarr (20%), kärrviol, hundstarr, blodrot, stjärnstarr och knapptåg.
Hälsinglands flora
Trådtåg finns i fröbanken i våt skogsjord (Granström 1986). Arten kommer upp på våt störd mark men bildar också stabila bestånd där det är tillräckligt ljust. Den blommar i ekorrbärets eller linneans tid. Till skillnad från lök-, knapp- och veketåg övervintrar trådtåg inte grön.
Medelpads flora
Vid skogssjöarna är den vanlig särskilt på grova morän- och sandstränder strax nedom busk- och trädskiktet, men den finns även vid andra stränder, t.ex. på kulturpåverkade ytor. Trådtågen tillhör också de magra skogsodlingarnas gamla myrodlingar och sumpiga slåttermarker – nu ofta igenväxande med vide och björk. Den är vanlig på små kör- och bruksvägar och man kan se den kolonisera öppen mineraljord i nygjorda vägkanter, även i helt torrt grus. Den kommer också i skogsdiken och fuktiga hyggesgropar.