trädgårdsveronika

Tillfälligt införd med barlast. - 2 (1).

1660 Veronica persica Pair.

This species is considered to originate from W. Asia. From there it has spread widely over mast of Europe and also to S. Africa, E. Asia, N. America, S. Australia and New Zealand. The present distribution is dicontinuous circumpolar (Hultén, Circumpol. Il, p. 212 and map 204). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 398.

Trädgårdsveronika växer främst på odlad, välgödslad, lerig/mullrik mark. Trots namnet är den väl sa vanlig i åkrar som i trädgårdsland. Den ettåriga arten är funnen i de flesta grodor. Andra ganska vanliga växtplatser är utfyllnadsområden och jordhögar.

Trädgårdsveronika är en sentida, kulturberoende växt som sannolikt nått landskapet med frövaror. Ahlfvengren (1924) betecknade arten som tämligen sällsynt i södra och mellersta delen och fram till 1950 fanns endast ett fåtal uppgifter. Därefter tycks arten ha börjat sprida sig och är nu ett vanligt ogräs i stora delar av landskapet. Ökningen kan förmodligen sattas i samband med den ökade användningen av gödselmedel efter 2:a världskriget, eftersom arten gynnas av god tillgång på näringsämnen (jfr Nilsson 1980). Dessutom är den relativt okänslig för ogräsmedel (Fogelfors 1979) vilket också till en del förklarar varför man finner växten även ute på fälten och inte bara i åkerkanterna.

Trädgårdsogräs, förvildat i Sverige sedan 1810-talet, uppdykande i Närke på 1890-talet.

Ny bofast art.

Hård 1928.

Åtta fynd på Mälarslätten, sex därovan t.o.m. Nedre Bergslagen.

Trädgårdsveronika är ursprunglig i sydvästra Asien och har genom handel med frövaror spridit sig till en stor del av Europa och östra Nordamerika. I Sverige noterades den första gången i början av 1800-talet. Till Öland inkom den troligen någon gång under andra hälften av 1800-talet.

Trädgårdsveronika växer i åkrar, trädgårdsland, ruderatmarker, vägkanter och gräsmattor. Ibland påträffas arten i betade torrängar med en viss kvävepåverkan.

Utbredningen på Öland följer i princip den odlade marken. De få fynden på Stora Alvaret härrör från kreatursstigar, stentippar och liknande miljöer. I Mittlandet finns insprängda små åkermarker, traktorvägar och jordhögar som kan hysa arten. Av förklarliga skäl saknas den inom större delen av Böda Ekopark. På Öland har trädgårdsveronika en tydlig expansion under tidigt 1900-tal. Troligen har den i dagsläget hittat de flesta lämpliga växtmiljöerna i landskapet. Den klarar även att växa i de fodermajsåkrar som blivit vanliga under det senaste decenniet. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

Trädgårdsveronika kan under milda vintrar blomma i stort sett året om. Vid några tillfällen är den funnen med mindre blommor där blomfärgen går åt violett. Från andra närstående arter skiljs den på sina stora blommor. Kapseln är dubbelt så bred som hög och har en bred inskärning med ett långt utskjutande stift.

Inkommen kulturföljeslagare, bofast.

Inkommen, bofast.
Företrädesvis i åkrar och vallar; även trampad betesmark, gårdsmiljöer, gräsmattor, kyrkogårdar, jord- och skräphögar, grustag och annan ruderatmark. Den relativt höga andelen provrutor med trädgårdsveronika visar att den är allmän på Gotland.

Arten har ökat starkt sedan slutet av 1800-talet, då Johansson (1897) ännu betraktade arten som ”Sälls. och sporadisk”. Fram till sekelskiftet hade arten påträffats främst i Visby (sex växtplatser) och närliggande Västerhejde, Endre och Väskinde (en uppgift vardera), dessutom i Rone, Burs, Hejnum, Bäl och Othem (även här med vardera en uppgift) förutom den tidiga förekomsten vid Storugns, som möjligen inkommit med sjöfarten. Den hittades vid denna tid (Johansson 1897) ”oftast i klöfveråkrar eller annan odlad mark”, vilket kan tyda på att trädgårdsveronika (bl.a.) kommit in med vallfrö.

Trädgårdsveronika växer i frisk till fuktig, näringsrik, öppen jord i rabatter, grönsaksland och åkrar samt på jordhögar, tippar och annan ruderatmark. Den är relativt sent inkommen, förmodligen med frövaror, från syd-västra Asien. Spridningen i landskapet tycks ha skett snabbt under 1900-talet och verkar ha avstannat kring 1970.

Trädgårdsveronika har setts med gröna blad och blommor i snösmältningstid. Vi känner endast två gamla lokaler, bägge i hamnar, på eller nära barlast. Arten är inte återfunnen på någon av dem. Under vår inventering har vi funnit den på elva nya lokaler, de flesta nära kusten och alla på starkt kulturpåverkad mark som gräsmatta, handelsträdgård, kyrkogård, sopstation.