Taxasida

tofsäxing

Koeleria glauca

(Spreng.) DC.

tofsäxing är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

tofsäxing är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • tofsäxing
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Koeleria glauca
Vetenskapligt namn, fullständig form
Koeleria glauca (Spreng.) DC.
Svenskt namn
tofsäxing
Finskt namn
hopeatoppo
finlandSwedish
tofsäxing
Danskt namn
Klit-kambunke
Foton
Patrik Engström
Gårdby sandhed 2024-06-08
Torbjörn Tyler
Everöd socken 2000-01-01
Patrik Engström
Gårdby sandhed 2012-05-29
Patrik Engström
Gårdby sandhed 2012-05-29
Torbjorn Tyler
i odling i Höör socken 2011-06-10
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Uppgiven av Fries 1817 (’Sandigt ställe nära Laholm’) och av Theorin (1865) som allmän vid stranden. Belägg saknas.

Neuman (1884) har följande kommentar till uppgifterna: ”Koeleria glauca har jag ännu inte lyckats finna i södra Halland, oaktadt jag vid tre olika tillfällen sökt den på Fries’ lokal. Theorins uppgift ’allmän vid stranden’ beror säkerligen på någon förväxling, måhända med Corynephorus canescens P.B. som, ehuru den förekommer ymnigt på flygsanden i hela södra Halland, dock af Theorin endast iakttagits på en enda lokal, ’Karups s:n vid stranden’.” Tofsäxing växer närmast i Skåne och på Jylland (Hulten 1971).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Kulturspridd på okänt sätt, säkerligen tillfälligt. -1 (1).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

302 Koeleria glauca (Schrad.) DC.

This steppe species occurs in C. and E. Europe and W. and C. Asia. The N. Fennoscandian occurrences are adventive. In N. Russia var. pohleana Domin is distinguished. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 46.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Tofsäxing är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från ungefär lika många (ca 60) rutor vid förra inventeringen; dock förr med fler lokaler och större utbredning i Vombsänkan och i västra Skåne. Nationellt rödlistad (VU).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Tofsäxing växer på öppen, torr, oftast kalkhaltig sand i Skåne och Blekinge samt på Öland. Ett belägg i GB från Oskarshamn Oskarshamn Fallebo, insamlat av O. Köhler 1905 och av honom bestämt till Panicum crus galli (= hönshirs Echinochloa crus-galli), ombestämdes 1988 av T. Elfström till tofsäxing. Det är dock säkert frågan om en feletikettering: Köhler var en tränad botanist som inte skulle förväxla dessa arter, och en dubblett i S är verkligen hönshirs.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

I Sverige förekommer tofsäxing i Skåne och på Öland, sällsynt även i Blekinge och på Gotland. Tofsäxing är en karaktärsart för växtsamhället sandstäpp, en av vårt lands mest hotade naturtyper. Där växer gräset på kalkrik men näringsfattig sand med för övrigt sparsam vegetation. På Öland finner man tofsäxing i betade sandgräshedar och torrängar. Sekundärt är den funnen i vägslänter, gamla sandtag, en golfbana, övergiven skjutbana, gravfält samt flerstädes längs gamla banvallen. Ofta växer den tillsammans med sandsvingel Festuca polesica och ibland även sandtimotej Phleum arenarium. Flera lokaler ligger på de gamla strandvallar som skapades av Ancylussjön respektive Littorinahavet. De flesta lokaler är hävdade genom bete eller sällsynt slåtter.

Tofsäxing är sällsynt på ön och främst funnen på östra Öland nära östra landsvägen i socknarna Bredsättra, Runsten, N. Möckleby, Gårdby och Sandby. Även i området runt Skedås, Bredsättra sn, finns några förekomster. Nyfynd har gjorts på några lokaler, bland annat Källa sn som numera är den nordligaste växtplatsen på ön. Däremot har tofsäxing inte återfunnits i fyra socknar. Fastän sällsynt, har den några rika förekomster där man ännu kan räkna tusentals tuvor. Gemensamt för biotoperna är att marken störs så att ny, kalkrik sand exponeras, antingen genom betestramp eller mänskliga aktiviteter. När vegetationen sluter sig, som vid upphörd betesdrift, minskat slitage av annan orsak eller tillförsel av näringsämnen, minskar livsutrymmet för arten och den riskerar på sikt att försvinna. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en viss minskning.

Sandstäpp förekommer på torra, väldränerade, sandiga marker med ett högt kalkinnehåll som saknar utvecklat humusskikt. Tillgången på näringsämnen som kväve och fosfor i marken måste vara låg. Träd och buskar saknas helt i sandstäppen. Klimatet kännetecknas av varma och torra somrar med hög avdunstning under växtsäsong som sedan följs av kalla vintrar. Den glesa vegetationen i sandstäppen består av konkurrenssvaga arter varav många är rödlistade; tofsäxing är karaktärsart för denna naturtyp. Även flera ovanliga buksvampar växer i sandstäppen. I Sverige förekommer naturtypen i östra Skåne och längs östra Öland, sammanlagt en areal på endast 50 hektar. För att förhindra att kalkinnehållet i sanden lakas ur behöver kontinuerlig störning ske så att ny, kalkrik sand exponeras (Rosquist 2017). Detta har i Skåne ibland skett med ett ambulerande åkerbruk men sådan markanvändning är inte känd från Öland även om det kan ha förekommit. De lokaler på Öland där man finner sandstäpp har varit naturbetesmark sedan länge där kreaturens tramp blottlagt bar sand. Vid Åby sandbackar, Sandby sn, har sandflykt långt fram i tiden sett till att växttäcket inte kunnat sluta sig. Mänskliga aktiviteter som tillskapande av skjutbanor, sandtag och järnvägsvallar kan också erbjuda lämpliga miljöer. Ölands största sandstäpp med rik förekomst av tofsäxing hittar man vid Gårdby sandhed strax norr om byn. Bäst utvecklad är sandstäppen där i området mellan landsvägen och järnvägsvallen där sandtäkt tidigare förekommit samt fläckvis i betesmarken där tramp från kreaturen eller grävningar nyligen skett.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, troligen inkommen, bofast.
Tofsäxing finns på Gotland endast på Gotska Sandön. Där växer den på klapperfält och sanddyner. Det framgår inte helt klart om växten avsiktligen planterats eller oavsiktligen inkommit med andra plantor. Mer eller mindre sammanhängande bestånd finns på Gotska Sandön i Källahamn och Arnagrop norrut mot Säludden; dessutom finns isolerade förekomster öster om Björkmoren och vid Gumskullen. De två senare växtplatserna kunde inte återfinnas 2005.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tofsäxing förekommer på naturliga sandmarker i södra Sverige, men är även känd som tillfällig på sandiga kulturmarker längre norrut ända till Norrbotten. Rödlistad som vildväxande.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Tillfälligt inkommen till Gävle hamn med barlast under tidigt 1800-tal. 

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
En äldre notering finns för tofsäxing.