Taxasida

teveronika

Veronica chamaedrys

L.

teveronika är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Mira Rawet
Översikt
Översikt

teveronika är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • teveronika
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Veronica chamaedrys
Vetenskapligt namn, fullständig form
Veronica chamaedrys L.
Svenskt namn
teveronika
icelandic
Völudepla
norwegianBokmal
tveskjeggveronika
norwegianNynorsk
tviskjeggveronika
Finskt namn
nurmitädyke
finlandSwedish
teveronika
Danskt namn
Tveskægget ærenpris
Foton
Mira Rawet
Mellanvik, Sättersta 2021-06-13
Börje Wernersson
Delsbo 1981-06-20
Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2016-06-22
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-05-29
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2019-06-23
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2019-06-23
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2019-05-25
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1646 Veronica chamaedrys L.

This originally Eurasiatic species is favoured by man's clearings of the landscape. In the SE. part of the range subsp. vindobonensis M. Fisch. has been distinguished (Fl. Eur. 3/1972, p. 247). The species has been introduced into N. America and New Zealand. With regard to the present distribution the species can be referred to the amphi-atlantic plants. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 399.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Teveronika är ursprunglig men kulturgynnad. I någorlunda naturlig vegetation växer den i ganska näringsrika, glesa lövskogar. Vanligast är den emellertid i hagmarker, lövbryn, gläntor, ängar, igenväxande naturbetesmarker samt på väg- och åkerrenar.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Allm. i kulturpåverkad, lågväxande ängsvegetation i bryn, gräsmattor, kalkbrott etc.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart i större delen av landskapet, särskilt kulturbygderna, dock lägre frekvens i den näringsfattiga nordöstra inlandsdelen.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833), som fann arten vid Kolsätt i Alvros och uppger att den var sällsynt i Härjedalen.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Teveronika växer på torr till ganska fuktig jord. Arten uthärdar full sol men trivs bra även i måttlig skugga. I någorlunda naturlig miljö påträffas den i gles, örtrik löv- och granskog, särskilt i bryn och gläntor, samt i fårsvingel- eller knylhavredominerade torrängar i moränskärgården. Teveronikan är dock mycket vanligare i natur- och kulturbetesmarker, på dikes- och vägrenar och på röjd mark. Den är relativt igenväxningstålig och tydligt kvävegynnad (utvecklas t.ex. kraftigt på hyggen).
Funnen i 1405 rutor; tidigare uppgifter från 301 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Teveronika är ursprunglig i inte alltför tätbevuxna löv- och barrskogar, i västra landborgens branter och i kanten av alvarmarken. Växten är kulturgynnad och växer idag främst i betade torr–friskängar, vägkanter och gräsmattor. Den kan även hittas i åkerkanter och på ruderatmark. Teveronika tål en viss igenväxning.

Utbredningen är jämn över hela ön. På Stora Alvaret är det lite glesare med fynden. Där hittar man teveronika främst i skogsdungar och kulturmiljöer som kanaler, stenrösen och horvor. Arten förefaller stabil på Öland och är under inventeringen även funnen i Segerstad sn.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Öppen till skuggig, torr till frisk miljö: ängen, betesmark, gräsmark, gläntor och bryn i löv-, ängsbarr- och tallskog, åker- och vägrenar; även i Gotska Sandöns morer. Plantor med lila blommor har rapporterats från Martebo (Fries 1932).

Den höga andelen provrutor med teveronika visar att teveronika är en av de vanligaste arterna på Gotland. Frekvensen i dag motsvarar Johanssons (1897) ”Allest.”.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Teveronika växer oftast exponerat eller i halvskugga i friska till torra gräsbevuxna, öppna marker av alla slag som betesmarker, hagar, igenväxande ängsmark, torrängar, busk- och hällmarker samt vägkanter. Den förekommer också gärna i glesa löv- och blandskogar framför allt i gläntor och bryn. Växten är ganska tålig för igenväxning och ses ofta i relativt högvuxet gräs tillsammans med smörblomma och hundkäx.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på torr till frisk, naturlig gräsmark i hagar och betesmarker, även vanlig på gräsmarksrester i vägkanter, renar och glesa lövskogar samt på svagt gödslade, kultiverade betesmarker och på ruderatmark. Gynnas av svagt bete och upphörande hävd. Mycket vanlig i hela landskapet. 800 rutor (96 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Sibirien. I Sverige hela landet, men sällsynt längst i norr. I Sörmland mycket allmän – (93%). Teveronikan är tillsammans med ärenpris den vanligaste arten i släktet. Den förekommer oftast rikligt på gräsbevuxna marker i skogsbryn och skogsgläntor, i trädgårdar, på vägkanter samt på andra platser där jorden är lucker och vegetationen inte alltför tät. Teveronikan kan också växa i skog, helst lövskog, eller i hagmarker som vuxit igen. Den uppträder ej sällan i stora ruggar på hyggen och annan röjd mark. Arten hör till de få hagmarksväxter som gynnats av kvävetillförsel och bildar på gödslade hagmarker, ofta även på betade vallar och i gräsmattor, en karakteristisk vegetationstyp med bland andra ängsgröe och grässtjärnblomma.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket allmän i Uppland. 690 kartblad, 2450 kvadranter.
Almq. Allestädes, till yttre skärgården.
Teveronika växer såväl i skogar som på öppna marker. Den förekommer både i löv- och barrskogar, t.o.m. i hällmarksskog, i hagar, naturbetesmarker, snår och bryn, i klippskrevor på berg, samt på en mångfald gräsmarker utefter vägar, intill gårdar och på tomter.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Det är svårt att hitta naturliga miljöer där teveronika kan ha vuxit oberoende av människan. Troligen är den en gammal kulturföljeslagare. Arten beskrivs som allmän i alla tidigare arbeten.
De vanligaste följearterna på skogsmark är piprör (38%), midsommarblomster, harsyra, stenbär, blåsippa och skogskovall. På kulturmark är röllika (35%), midsommarblomster, hundäxing, stormåra, rödven och kråkvicker vanligast. Teveronikan börjar blomma med skogsstjärna, liljekonvalj och syren och fortsätter med ekorrbär och linnea.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Teveronika kan komma upp i traktorspår efter avverkning på trädbevuxen mark, som hundra år tidigare var jordbruks­mark. Den blommar från skogsstjärnans till mjölkens tid. Bladen övervintrar gröna. Arten trivs och blommar på gräsmarker som slås, men förmår också växa i djup skugga under höga örter i bördig skog, även i sumpskog och vid källa. En del av denna förmåga förklaras av artens långa nedliggande och förgrenade stammar, som hjälper de delar av plantan som växer mörkt med näring från blad i ljusare miljö. Även genom tjocka lager av dött växtmaterial tar den sig upp med sina långa utlöpare.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Teveronikan med sina klarblå blommor är en av ängarnas trognaste basväxter. Den är vanlig, men finns ofta fläckvis, i allehanda gräsmarker, både betes- och slåtterängar, och är ett konstant inslag också bland högörter i gamla lägdor. Arten föredrar solöppen, torr mark men finns ofta kvar i uppkommen lövskog. Den finns även i ej skötta gräsmattor och längs vägrenar, under buskar, i bryn och andra kanter. Trots sin ringa storlek är den ej så beroende av hävd utan tycks gynnad av gammal fjolårsförna som den gärna etablerar sig i. Den gror också på småtuvor, t.ex. jordmyrtuvor eller gamla gräs- och starrtuvor. Inte heller är den missgynnad av gödning. Teveronikan finns ofta i kulturnära barrskog, mest i sydvända backar eller längs stigar. Möjligen är den naturlig i vissa lågörtsgranskogar med piprör Calamagrostis arundinacea, t.ex. under sydberg, som i Njurunda Midskogsberget och Borgsjö Rankleven. Den är också sedd i rik albård vid havet på Granön i Tynderö. Vid älvarna finns den i strandbrinkar och på nipryggar.