tallörter

Underartsskiljande karaktärer är i verkligheten mindre exakta. Mellanformer förekommer.

Av Wahlenberg (1824) betecknad sälls. i Närke. En kalklokal tidigast avslöjad av Gyllenhaal (ms 1774): Asker ”imellan Bungsätter och Talby ryttarstugor, i granskog på höjden av sammanvräkta flokalkblock.”

Tallört växer på torr eller frisk, humusrik jord på ett underlag av grus, sand, mo eller grov morän. Den är vanligast i äldre, gles och mossrik barrskog, särskilt hedartad tallskog men även blåbärsgranskog. I bland- och lövskog är växten sällsynt, men den har påträffats både i bokskog och i ek-hasselskog. Ibland finner man den i hagmark, någon gång på granplanterade åkrar. Vanligen förekommer den enstaka.
Växten är en saprofyt, vars enda näring kommer från de ämnen, som tas upp av den mykorrhiza med vilken den sammanlever.
Funnen i 1224 rutor; tidigare uppgifter från 231 rutor. Mycket vanlig i nordöstra Småland (dock sällsynt i kustbandet och nära Vättern). I resten av landskapet vanlig. – Ursprunglig.