Taxasida

taggstarr

Carex pauciflora

Lightf.

taggstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt

taggstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • taggstarr
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Carex pauciflora
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carex pauciflora Lightf.
Svenskt namn
taggstarr
norwegianBokmal
sveltstarr
norwegianNynorsk
sveltstorr
Finskt namn
rahkasara
finlandSwedish
taggstarr
Danskt namn
Fåblomstret star
Foton
Katarina Stenman
Svarthällorna, Bjuröklubb, Lövånger 2018-06-24
Katarina Stenman
Bjuröklubb NR, Lövånger 2024-06-21
Anders Delin
Tillammsmyran, Ramsjö 2012-07-24
Torbjorn Tyler
Edsåsdalen i Undersåker socken 2018-07-18
Torbjorn Tyler
Edsåsdalen i Undersåker socken 2018-07-18
Ingemar Gustafsson
Orsa 2019-07-19
Katarina Stenman
Svarthällorna, Bjuröklubb, Lövånger 2018-06-24
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Taggstarr är ursprunglig. Den växer i små, glesa grupper i vitmossdominerade och ofta sluttande fattigkärr men även i mosselaggar och på sjö- och åmader. Några fynd har också gjorts i tallsumpskogar och tallmossar. Myrlilja Narthecium ossifragum och/eller tranbär Vaccinium oxycoccos dominerar ofta fältskiktet på taggstarrlokaler.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Täml. allm. i Skogsbygdens närings- och kalkfattiga kärr och dråg, f.ö. sälls. Utom i sanka och uttorkade kärr växer taggstarr i gransumpskog, sluttningskärr, på kärrartade stigar, i gungflybräm under pors etc. Förr sågs den även i slåtterängar (Broddeson). Inga större bestånd har meddelats men vid Ringsmossen i Lillkyrka och N om Karsjön i Ödeby fanns 1989 rika bestånd över många m².

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

432 Carex pauciflora Lightf.

This boreal-montane species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 86 and map 77), although there are probably some distributional gaps.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som C. leucoglochin.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Sannolikt ganska förbisedd.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Utbredning ungefär som C. dioicas men är sällsyntare på Mälarslätten Ö om Hallstahammar N-Lillhärad (inom vilka sju förekomster är kända) ännu inga fynd i SÖ. Skogslåglandet. Tilltar N-ut från linjen V. Mälarslätten-Hallstahammar-Lillhärad-Fläckebo-Kila-Sala. Skälen till frekvensuttunning desamma som beträffande C. dioica; torde dessutom undvika allsidigt näringsrik omgivning. Utbredningstyp: N1.

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

Perenn, beståndsbildande graminid. Har veka, båglika, lågbladsförsedda krypskott (närmast utlöpare) som drar båglikt genom vitmossan. Uppstigande skott med grupper av smala, korta, spetsiga blad (oftast under 5 cm, men om mossan är tjock kan de bli längre) som är hoprullade uppåt (verkar nästan trinda). Strån 1–2 dm höga, i toppen med ett enda ax som är mycket karaktäristiskt, genom att de 3–4 slanka utriklarna pekar snett nedåt, medan en kort stråbit med rester av hanblommorna står rakt upp. Gör därigenom skäl för sitt välbekanta öknamn “Carex mercedes”! PS. För den som inte vet det, så har bilmärket Merecedes en taggstarr som symbol.

Allmän på fattigmyr, särskilt i kanten av rismossar, men går ej upp på fjället. Blir söderut sällsynt i kalktrakter och slättbygder.

Förväxlingsrisk:
Som fruktbärande oftast omisskännlig. I fjällens kalktrakter finns en någorlunda lik art, borststarr (Carex microglochin), som är lägre och har fler utriklar som sitter i flera våningar. I vegetativt tillstånd är taggstarr knepigare. Bäst är att jämföra misstänkta bestånd med fruktbärande starr i närheten (nålstarr C. dioica är ofta granne med taggstarr).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med mer än 75 % (sannolikt med närmare 95 %) och en av de arter som minskat allra kraftigast sedan förra inventeringen då den uppgavs från ca 240 rutor.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Taggstarr växer i fattiga vitmossdominerade kärr, främst på relativt fasta gungflymattor eller i tuvkanter. Man kan påträffa den såväl ute på större myrar som i laggkärr, vid myrgölar och i tallsumpskog. Någon gång kan den också växa i översilade kärr och i låg vegetation på sjö- och åmader.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Taggstarr växer på fuktig, mager torvmark i en stor del av Sverige. Den är aldrig funnen på Öland men det finns en uppgift i Ahlqvist (1815–17), då benämnd Carex phyllophora Runsten: i kärrmark sällsynt. Uppgiften att taggstarr förr växte någonstans i Runsten sn bedöms som osannolik.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Taggstarr växer på fuktig till blöt torv i fattigkärr, på tuvor i mosselaggar och dråg på mossar samt på gungflyn med vitmossa vid mossgölar, ibland även i skogskärr. Ofta finner man den tillsammans med tuvull, rundsileshår och tranbär. Arten har gått tillbaka sedan förra inventeringen, framför allt i de södra skogstrakterna. Till en del kanske den är förbisedd.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i glesa bestånd på blöt till fuktig, vitmossdominerad mark i fattigkärr, oftast vid mosslaggar och dråg på mossar samt vid gölar. Ganska vanlig på höglandet, sällsynt på platåbergen och saknas på lerslätterna. 281 lokaler i 180 rutor (22 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Taggstarren växer i mossar och fattigkärr, vanligen ute på myrviddernas fastmattor tillsammans med tuvsäv och tuvull. Den är beroende av gles och låg vegetation, men taggstarren kan efter utdikning leva kvar i årtionden i inte alltför tätt sluten barrsumpskog.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen sällsynt i Uppland, men lokalt vanligare, t.ex. i Heby kommun och i Florarna. 123 kartblad, 186 kvadranter.
Den karakteristiska miljön för taggstarr är tallmossar, där den växer på vitmosstuvor bland skvattram och tranbär. Den förekommer även i fattig- och medelrikkärr och i sumpskogar.
Förändring + 3 %.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Taggstarr är en ursprunglig art som bara växer på myrar. Den har sannolikt inte förändrat sin utbredning nämnvärt sedan 1800-talet.
Den vanligaste följeväxten är tranbär (57%) följd av rosling, tuvull, ljung, rundsileshår, odon, vatten-klöver och tall.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Oansenlig lever taggstarren i myrarnas vitmosstäcken. Den syns bäst när ett tunt snötäcke har lagt sig, mot vilket stråna med kvarsittande fruktgömmen avtecknar sig. Den blommar i skogsstjärnans tid och förbises nog då ändå mer än när den har frukt. Nedersta delarna av strå och blad, nere i vitmossan, övervintrar gröna.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Taggstarr är en av fattigmyrarnas trognare följeslagare. Den är mest påtaglig i fasta mattor i kanterna, ofta som enda starrart i en i övrigt ren mossevegetation. Taggstarr anses dock vanligen tillhöra kärrvegetationen och markera gränsen mot mossen. Den kan vara mycket dominant och allenarådande på vidsträckta, artfattiga kärrplan, dominerade av sotvitmossa Sphagnum papillosum. Bland annat är den påtaglig på stormyrar i norr – floar, t.ex. Fästmansfloarna i Liden. Den växer också i kanten av eller uppe på låga tuvor och regelbundet på myrar, också i rikkärr. Taggstarren går även in i rismyrar, i artfattiga videsumpskogar och i små vitmossfläckar i skogsmark.