taggstarr

Taggstarr är ursprunglig. Den växer i små, glesa grupper i vitmossdominerade och ofta sluttande fattigkärr men även i mosselaggar och på sjö- och åmader. Några fynd har också gjorts i tallsumpskogar och tallmossar. Myrlilja Narthecium ossifragum och/eller tranbär Vaccinium oxycoccos dominerar ofta fältskiktet på taggstarrlokaler.

Täml. allm. i Skogsbygdens närings- och kalkfattiga kärr och dråg, f.ö. sälls. Utom i sanka och uttorkade kärr växer taggstarr i gransumpskog, sluttningskärr, på kärrartade stigar, i gungflybräm under pors etc. Förr sågs den även i slåtterängar (Broddeson). Inga större bestånd har meddelats men vid Ringsmossen i Lillkyrka och N om Karsjön i Ödeby fanns 1989 rika bestånd över många m².

Trivialart

432 Carex pauciflora Lightf.

This boreal-montane species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 86 and map 77), although there are probably some distributional gaps.

Gammal bofast art.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som C. leucoglochin.

Sannolikt ganska förbisedd.

Utbredning ungefär som C. dioicas men är sällsyntare på Mälarslätten Ö om Hallstahammar N-Lillhärad (inom vilka sju förekomster är kända) ännu inga fynd i SÖ. Skogslåglandet. Tilltar N-ut från linjen V. Mälarslätten-Hallstahammar-Lillhärad-Fläckebo-Kila-Sala. Skälen till frekvensuttunning desamma som beträffande C. dioica; torde dessutom undvika allsidigt näringsrik omgivning. Utbredningstyp: N1.

Perenn, beståndsbildande graminid. Har veka, båglika, lågbladsförsedda krypskott (närmast utlöpare) som drar båglikt genom vitmossan. Uppstigande skott med grupper av smala, korta, spetsiga blad (oftast under 5 cm, men om mossan är tjock kan de bli längre) som är hoprullade uppåt (verkar nästan trinda). Strån 1–2 dm höga, i toppen med ett enda ax som är mycket karaktäristiskt, genom att de 3–4 slanka utriklarna pekar snett nedåt, medan en kort stråbit med rester av hanblommorna står rakt upp. Gör därigenom skäl för sitt välbekanta öknamn “Carex mercedes”! PS. För den som inte vet det, så har bilmärket Merecedes en taggstarr som symbol.

Allmän på fattigmyr, särskilt i kanten av rismossar, men går ej upp på fjället. Blir söderut sällsynt i kalktrakter och slättbygder.

Förväxlingsrisk:
Som fruktbärande oftast omisskännlig. I fjällens kalktrakter finns en någorlunda lik art, borststarr (Carex microglochin), som är lägre och har fler utriklar som sitter i flera våningar. I vegetativt tillstånd är taggstarr knepigare. Bäst är att jämföra misstänkta bestånd med fruktbärande starr i närheten (nålstarr C. dioica är ofta granne med taggstarr).

Taggstarr växer i fattiga vitmossdominerade kärr, främst på relativt fasta gungflymattor eller i tuvkanter. Man kan påträffa den såväl ute på större myrar som i laggkärr, vid myrgölar och i tallsumpskog. Någon gång kan den också växa i översilade kärr och i låg vegetation på sjö- och åmader.

Taggstarr växer på fuktig, mager torvmark i en stor del av Sverige. Den är aldrig funnen på Öland men det finns en uppgift i Ahlqvist (1815–17), då benämnd Carex phyllophora Runsten: i kärrmark sällsynt. Uppgiften att taggstarr förr växte någonstans i Runsten sn bedöms som osannolik.

Taggstarr växer på fuktig till blöt torv i fattigkärr, på tuvor i mosselaggar och dråg på mossar samt på gungflyn med vitmossa vid mossgölar, ibland även i skogskärr. Ofta finner man den tillsammans med tuvull, rundsileshår och tranbär. Arten har gått tillbaka sedan förra inventeringen, framför allt i de södra skogstrakterna. Till en del kanske den är förbisedd.

Taggstarren växer i mossar och fattigkärr, vanligen ute på myrviddernas fastmattor tillsammans med tuvsäv och tuvull. Den är beroende av gles och låg vegetation, men taggstarren kan efter utdikning leva kvar i årtionden i inte alltför tätt sluten barrsumpskog.

Oansenlig lever taggstarren i myrarnas vitmosstäcken. Den syns bäst när ett tunt snötäcke har lagt sig, mot vilket stråna med kvarsittande fruktgömmen avtecknar sig. Den blommar i skogsstjärnans tid och förbises nog då ändå mer än när den har frukt. Nedersta delarna av strå och blad, nere i vitmossan, övervintrar gröna.