taggsallat

(Hultén 1950.)

1915 Lactuca serriola L.

Syn.: L. scariola L.

This species obviously originates from open areas of C., S. and SE. Europe and adjacent parts of Africa and Asia. From there it has spread as a weed, for instance to W. and N. Europe, N. and S. America, Australia and New Zealand.

Konkurrenssvag art under spridning i ogräsmarker, numera med hjälp av järnvägar och grustransporter, mest fr.o.m. 1960-talet. Den är känd förvildad i Sverige sedan slutet av 1700-talet, men i större skala i Mellansverige först längs banvallar på 1950-talet (Almquist 1957). I Askersund sågs den här och där enst., mest Ö-ut 1920 (G. Åslind enl. Broddeson ms).

De rikaste förekomsterna, ca 200 ex., fanns 1978 i en vägslänt vid Ulriksberg i Örebro samt på tippen vid Gudmundstorp i Rinkaby (båda Nilsson ms).

Taggsallat har inte varit särskilt framgångsrik i Halland men bör dock karakteriseras som bofast. Den ett- till tvååriga växten uppträder mer eller mindre regelbundet på ruderatmarker i Halmstad, men i övrigt är det klent med förekomster. Arten är känd från Sverige sedan slutet av 1700-talet. Den är inhemsk i större delen av Europa men inte i Norden.

Ny bofast art. Taggsallat är inkommen på okänt sätt; den förekommer bl.a. på utfyllnader och tippar.

Allmän i Västerås; spridd för övrigt på Mälarslätten, f.n. västligast vid Arboga station(!). Hittills tre lokaler i SÖ Skogslåglandet. Överallt naturaliserad. Troligen härdig än längre mot N och V - återstår att undersöka. Spridning ofullbordad. Utbredningstyp osäker.

Taggsallat härstammar från Centraleuropa och Medelhavsområdet. Den inkom till Sverige i slutet av 1700-talet, troligen med barlast. Från närbelägna Kalmar rapporterades den redan av Liljeblad 1792 och har sedan dess varit bofast i staden. I Sterner (1986) uppges ett tidigt belägg från Öland (Alfred Ahlquist 1854 i S). Detta belägg har inte gått att finna men väl ett av samma man samlat 1854 i Kalmar "mittemot Cellfängelset", kanske är det detta som avses? Det första säkra öländska fyndet gjordes 1955 men fram till 1980 finns endast en handfull fynduppgifter. Först under de senaste decennierna har taggsallat snabbt spridit sig över ön.

Taggsallat växer på öppen, torr–frisk, grusig, näringsrik mark och är funnen främst i diverse ruderatmiljöer som jordhögar, stentippar, sandtag och avfallsanläggningar. Den är starkt kulturgynnad och ses i gårdsmiljöer, vägrenar, åkerkanter, vid bevattningsdammar, på grusplaner, överallt där mark schaktas och grävs om. Ibland är den noterad på klapperstensvallar vid havet, störd mark i betade torrängar och i skogsbryn.

Taggsallat har på kort tid erövrat större delen av ön förutom Stora Alvaret, delar av Mittlandet och barrskogarna längst uppe i norr. Den är senblommande, juli–september, och har dragit fördel av ett varmare klimat som förlängt växtsäsongen. Även en ökad näringstillgång i landskapet har gynnat taggsallat. Jämfört med Sterner (1986) ses en ökning i statistiska analyser (Telfer).

Om du skulle gå vilse har du nytta av taggsallat eftersom den är en så kallad kompassväxt där bladskivorna är orienterade vertikalt, i meridianplanet. Detta innebär att en minimal bladyta träffas av middagssolens starka strålar; de flesta bladen pekar därför i nord–sydlig riktning. På Nordamerikas prärier växer en annan korgblommig växt, kompassört Silphium laciniatum, som har samma trick för att minska avdunstningen från bladen.

Inkommen, bofast.

Inkommen, bofast.
Ruderatmark, soptippar, jordhögar, väg- och åkerkanter. Sent inkommen art som ökat starkt de senaste åren och nu sprids med jord, t.ex. vid grävningsarbeten. Den har även spritts direkt med vinden, bl.a. till brandfältet på Torsburgen i Kräklingbo 1994 (två år efter branden; Petersson 1995). Tretton av fynden har gjorts i Visbyområdet. Även runt Klintehamn har flera fynd noterats. Fortsatt ökning kan förväntas.

Sent inkommen skräpmarksväxt som blivit vanligare under de senaste decennierna. Man finner den på torr, grusig eller sandig, omrörd eller på annat sätt störd mark, på vägkanter, grusplaner, industritomter, hamnområden, schaktmassor och tippar.

Taggsallat är nyinkommen i landskapet. Den är ursprunglig i Europa och västra Asien och har under senare år fått snabb spridning. Det första fyndet gjordes i Gävle så sent som 1983.

Vanliga följeväxter är gråbo, baldersbrå, tussilago, åkertistel, renfana och vit sötväppling. Taggsallaten blommar på sensommaren.

Taggsallat rapporteras vara en art på spridning i sydligare delar av Sverige, även så nära som i Gästrikland. Där har arten efter att det första fyndet gjordes 1983 noterats på 53 lokaler till 2015 (Ståhl 2016). I Uppland påträffades den i 10 gånger så många inventeringsrutor på 1990-talet som på 1920-talet (Maad m.fl. 2009). Denna spridning har ännu inte märkts i Hälsingland. Efter ett fynd för ett sekel sedan har arten bara setts en gång, i Söderhamn år 1985.