syltåg

Okänd miljötyp. - 1 (1).

182 Juncus tenuis W illd.

Syn.: J. macer S. F. Gray

This widespread species originates from N. America. It has been introduced into Europe, where it has spread through the W., C. and partly N. and E. parts, and into C. and S. America, Japan and New Zealand. The species belongs today to the amphiatlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 220 and map 201). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 82.

Syltåg är en flerårig, kulturberoende art som vanligen växer på mark med ganska hårt slitage, t ex åkervägar, stigar, skogsvägar i lövskog, gårdsplaner, grustag, stenbrott, soptippar samt grus- och gräsplaner för fotbollsträning. Ett par fynd har gjorts på kreaturstrampad mark vid vattendrag i naturbetesmark.

Syltåg är en sent invandrad art. Den har snabbt etablerat sig i olika kulturbiotoper och är fortfarande på frammarsch. Spridningen underlättas av att fröna i våta blir klibbiga och lätt fastnar på fordon, djur och människor.

Arten kom till vårt land med vallfrö eller säd från Nordamerika under senare delen av 1800-talet (Lindman 1909).

Från 1911 dröjde det fram till 1940-talet innan syltåg på nytt uppmärksammades i Halland. Under detta och följande decennium samlades den i Lindome, Släp, Vallda, Ås och Älvsåker i norr samt Laholm i söder. Under 60-talet tillkom fynd i de nordliga socknarna Fjärås, Frillesås, Förlanda, Idala och Veddige samt Hishult och Ränneslöv i söder och under 70-talet i de nordliga socknarna Sällstorp och Ås samt den sydliga Hasslöv.

Vallfröinkomling från Amerika, vildväxande i Sverige sedan 1880-talet, känd från ett 30-tal lokaler i Närke, mest under 1990-talet.

Ny bofast art. 

Lindman 1909.

Utbredningstyp osäker. (Tenderar i Sverige att som naturaliserad få en sydlig utbredning; jfr HULTÉN 1971.)

Syltåg är ursprunglig i Nordamerika. Till Sverige har arten troligen kommit med vallfrö eller utsäde (Lindman 1909). Den växer måttligt torrt till måttligt fuktigt på platser där marken packats eller trampats, till exempel i traktorspår, på markvägar och gångstigar, längs gatukanter, på kulturbetesmark, vid badplatser och på upplagsplatser.

Artens spridning gick till en början långsamt. Efter primärfyndet upptäcktes den i Västervik Odensvi 1898 och Västervik 1909. Först på 1920-talet började fynden komma tätare, och spridningen pågår troligen fortfarande. Fröna blir klibbiga i väta och sprids lätt med fordon och redskap till nya platser.

Syltåg är ursprunglig i Nordamerika och har inkommit till Sverige och Öland, troligen med vallfrö. Den fleråriga arten växer på frisk–fuktig, gärna trampad och störd mark som stigar och traktorvägar. Ibland är den funnen vid vattenhål, på jordtippar, i stenbrott, åkerkanter och betade fuktängar. När skog avverkas och nya vägar dras fram är den snabbt på plats.

Syltåg är spridd i landskapet, vanligast i Algutsrum och Torslunda sn. På några ställen har den lyckats ta sig ut på Stora Alvaret där den bl.a. växer på nygjorda vandringsleder. Just förmågan att växa i hårt packad jord ger den ett övertag gentemot andra arter. Syltåg ökade långsamt efter upptäktsåret 1917 men från 1980-talet har det gått fortare och expansionen är ännu inte avslutad.

Syltåg har frön som är klibbiga i vått tillstånd. Det gör att de lätt fastnar under skosulor eller bilhjul och kan hamna på nya lokaler. På detta sätt har växten spridit sig till stora delar av den tempererade världen.

Inkommen, bofast.

Inkommen, tillfällig.
Hur syltåg kommit in till ön är okänt, men eftersom flera fynd är gjorda vid körvägar och ett äldre vid en järnvägsstation kan transporter till ön misstänkas. Växer i åker och på körvägar med sandunderlag.

Syltåg är en sentida invandrare från Nordamerika, första svenska fynd 1887. Syltåg växer på frisk, öppen, sandig, trampad mark. Den kan vara helt dominerande utmed promenadvägar och motionsspår, men förekommer också ofta i betade hällmarker, på vägkanter, banvallar, i trottoarspringor och skräpmark. På de 120 år som syltåg har haft på sig har arten lyckats etablera sig och sprida sig ganska jämnt över landskapet men något glesare i norr. Förmodligen fortgår spridningen fortfarande.

Syltåg växer nästan uteslutande på trampad, fuktig och sandig mark. Arten är vanligast på småvägarnas renar och mittsträng, ofta i stora bestånd. Den har också hittats på flera sandiga badplatser. Arten antas vara inkommen vid 1800-talets slut med vallfrö (Lindman 1909) och angavs förr som tillfällig, men i Sörmland är den numera etablerad och sprider sig utmed skogsvägar, långt ifrån alla gräsmattor och vallar.

En från Nordamerika ganska sent inkommen art (rapporterad från Växjö 1887), som spritt sig i södra Sverige, norrut till Uppland, där den är sällsynt.
Almq. Adventiv, tillfällig?
Syltåg har påträffats på fuktiga skogsvägar, på vägkanter och i gräsmattor.