Taxasida

svarttåg

Juncus anceps

Laharpe

svarttåg är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

svarttåg är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • svarttåg
Taxonomi
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Juncus anceps
Vetenskapligt namn, fullständig form
Juncus anceps Laharpe
Svenskt namn
svarttåg
norwegianBokmal
svartsiv
norwegianNynorsk
svartsiv
Danskt namn
Sand-siv
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Uppgiven av Fries 1842-45 från en opreciserad lokal mellan Falkenberg och Lyngåkra norr om Halmstad. Ahlfvengren (1924) har följande kommentar: ”Exemplaren i Hb. N. 11:68 äro fr. Danmark, och i Fries eget herb. ligger exemplar från ovannämnda [Hallands-]lokal inblandade i J. lampocarpus v. litoralis [= J. articulatus]. Växten ifråga har aldrig senare påträffats i Hall., varför goda skäl föreligga att anse, att har någon förväxling och hopblandning skett med exempl. fr. Danmark.”

Svarttåg har inte heller efter 1924 hittats i Halland. Arten växer närmast på Läsö och Jylland samt på två lokaler i västra Skåne. I Danmark är ståndorten fuktiga dynsvackor och i Skåne kalkkärr och kalkfuktängar på sandigt underlag (Hansen 1981, Mattiasson 1988).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

190 Juncus anceps Laharpe

The map shows this W. and S. European species, including var. atricapillus (Drej.) Buch. Its distribution is unsatisfactorily known, and the map is therefore incomplete.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: har säkerligen alltid varit mycket sällsynt, men tidigare känd från ytterligare tre lokaler i Kävlinge och Lunds kommuner. Åtminstone två av dessa är i dag utdikade och igenvuxna. På lokalerna i St. Harrie och Dagstorp har arten varit känd sedan 1920-talet medan lokalen i Silvåkra först upptäcktes 1990 (HWl enl. SSp i LD). Populationen i St. Harrie har under 2000-talet varit ökande och mycket individrik medan de bägge andra lokalerna hyst mindre än 100 individ. Se vidare KAO & TTy (2001b) samt KAO (2004). Nationellt rödlistad (CR) och fridlyst.
Kommentar: B, granskare SSp.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Felaktigt anförd från Gotland först hos Nyman (1842) och senare hos t.ex. Johansson (1897). Uppgifterna beror på förväxling med former av torvtåg J. alpinoarticulatus ssp. alpinoarticulatus (jfr Hartman 1846, Lindman 1918, Hylander 1953).