Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Eftersom det är först under senare delen av inventeringen som de båda arterna kunnat skiljas åt, är våra kunskaper om växten begränsade. Sumpbläddra är ursprunglig i området och verkar vara betydligt vanligare än blekbladdra U. ochroleuca. Den tycks främst förekomma i näringsfattiga vatten, både rinnande och stillastående. Ofta finner man den tillsammans med dybläddra U. intermedia och ibland också med dvärgbläddra U. minor. Vi har endast ett par fynd med blommor och vara lokaluppgifter bygger främst på material som bestämts med hjälp av utseendet hos fångstblåsornas fyrarmade hår.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Möjligen förbisedd vattenväxt.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Mycket sällan blommande och lätt förbisedd (jfr Thor 1987) . - 8 (7).
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast men först uppmärksammad 1987 (GTr 1987).
Förändring och hot: osäkert då arten först i sen tid uppmärksammats; äldre belägg föreligger dock endast från Färingtofa (Syrkhultssjön 1980, TKa det. GTr i LD) och Osby (1892, OJHa det. GTr i LD).
Kommentar: B, granskare GTr, TTy och MGu.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Sumpbläddra förekommer i samma miljöer som blekbläddra men verkar sky mera näringsrikt vatten (med högre ledningsförmåga, Albinsson 1991b). Endast sällan har de båda arterna setts växa tillsammans.
Funnen i 105 rutor; tidigare uppgifter från 5 rutor. Mycket förbisedd. – Ursprunglig.
Den skarpögde Willgott Wetter tog upp denna hybrid i sin opublicerade flora över Sävsjö Vrigstad (Wetter ms 1894) med två lokaler: Ladsjön och Slättsjön. Från Ladsjön finns inget belägg, men däremot från Slättsjön 1861 (under namnet U. ochroleuca, nu i S); Göran Thor bestämde det 1988 till den då nybeskrivna sumpbläddran U. stygia, som till karaktärerna nog kan uppfattas som ett mellanting mellan dybläddra och blekbläddra.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i vatten i kärr, gölar och åar. Förekommer ofta tillsammans med andra bläddror, och finns i näringsfattiga vatten. Nybeskriven art (Thor 1987), säkerligen förbisedd åtminstone i södra halvan av landskapet, sällan blommande men troligen sällsynt. Belagd från 3 lokaler i 3 rutor.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Sumpbläddran beskrevs som art först 1987 (Thor 1987) och dess utbredning är ännu otillräckligt känd. Den växer i stillastående eller mycket svagt rörligt vatten i fattigkärr, särskilt på blöta gungflyn, där den ofta växer i höljorna tillsammans med dybläddra men våtare än denna. Arten är sannolikt förbisedd på grund av sin likhet med dybläddran. Blekbläddran – U. ochroleuca, som den mest påminner om, är ännu inte påträffad i Sörmland. Allt material från landskapet som tidigare bestämts till blekbläddra har vid kontroll visat sig vara sumpbläddra.
Norra halvklotet. I Sverige nästan hela landet.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket sällsynt i Uppland. 3 kartblad, 3 kvadranter.
Sumpbläddra växer i kärr, ofta intill näringsfattiga småsjöar.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Sumpbläddran är ursprunglig. Den beskrevs som ny art först 1988. Tre fynd har gjorts under inventeringen men växten är troligen förbisedd eftersom den inte säkert kan bestämmas i fält när den inte blommar.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Sumpbläddra beskrevs som ny art av Göran Thor 1988. Vårt fynd 1984 i Voxnan vid Kanalen ingår i det material han då använde. Ytterligare två fynd av arten från Hälsingland har bekräftats av honom.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sumpbläddra är sällsynt funnen några gånger i landskapet. Gemensamt för lokalerna är att de utgörs av större artrika myrar med stora förekomster av både dvärg- och dybläddra. I samma våta myrmiljö har sumpbläddra hittats i små blommande förekomster.
Liksom blekbläddra U. ochroleuca uppträder sumpbläddra bara i små begränsade förekomster och i samma miljö som dvärg- och dybläddra. Dessa två sent uppmärksammade bläddror tycks alltså inte ha några egna ”ekologiska nischer” utan ger mer intryck av att uppstå som tillfälliga hybrider men ytterligare studier behövs för att klargöra hur det förhåller sig.
