Taxasida

strängstarr

Carex chordorrhiza

Ehrh. ex L.f.

strängstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt

strängstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • strängstarr
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Carex chordorrhiza
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carex chordorrhiza L. f.
Svenskt namn
strängstarr
icelandic
Vetrarkvíðastör
norwegianBokmal
strengstarr
norwegianNynorsk
strengstorr
Finskt namn
juurtosara
finlandSwedish
strängstarr
Danskt namn
Grenet star
Foton
Katarina Stenman
Grundskatan, Lövånger 2013-08-06
Anders Delin
Sågbäcken, Rullbo, Los 2016-07-31
Anders Delin
N om Tunmarstjärnarna, Skog 2013-05-27
Anders Delin
Kilsbäck, Undersvik 2012-06-10
Patrik Engström
Sangis västnordväst om 2013-07-18
Patrik Engström
Stormyran 2013-07-14
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Gellerstedt 1831 (Ramundeboda Porla). Elgenstierna ms 1821 (Porla). Porla 1853 Zetterstedt (UPS).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

435 Carex chordorrhiza L. fil.

This boreal-montane species is widely distributed in Eurasia and N. America. It was formerly more common in C. Europe. It belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 94 and map 85). The population in SE. Asia is distinguished as var. pseudocuraica Turcz. (C. pseudocuraica F. Schm.). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 66.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Strängstarr är ursprunglig. Den bildar strårika bestånd i gungflyartade vitmosskärr utmed bäckar och åar samt vid näringsfattiga sjöar och myrgölar. Ibland ser man den i fritt vatten intill gungflykanter och någon gång kan den vara rotad i mineraljord på grunt vatten vid åstränder.

Det är troligt att strängstarren utgör ett exempel på en nordlig art som är under spridning. Den var nämligen före 1967 endast känd från två lokaler i Halland, den ovan nämnda och Tönnersjö kronoparken i SO (Schotte 1914). Visserligen bör en systematisk inventering av ett landskap ge en bättre bild av en arts utbredning än vad mer eller mindre slumpmässiga uppgifter kan förmedla, men ”de gamle” såg förvisso mycket och skulle inte så totalt ha missat strängstarren.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art. 

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart, förekommande även på större skärgårdsöar såsom:

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän-tämligen allmän i Skogslåglandet och Bergslagen utom i uppodlade slättbygder; numera tämligen sällsynt på Mälarslätten, förr något vanligare. Främsta skälet till sparsamheten i sistnämnda område torde vara ståndortsbrist (myrbrist). Anmärkningsvärd dock frånvaron i Mälarens strandkärr. Fastän ej utpräglat oligotrof och ej lerskyende, undviker växten möjligen de allra mest näringsrika myrmiljöerna. Utbredningstyp: N1.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: sammanlagt över tiden uppgiven från 23 lokaler och vid mitten av 1900-talet känd från minst ett tiotal aktuella lokaler, men därefter uppenbarligen drastiskt minskande.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Strängstarr har i Skandinavien en nordlig utbredning men når söderut till mellersta Skåne och Blekinge. Arten växer ljusöppet i låg vegetation i vattenrika kärr, särskilt på gungflyn, där dess långa jordstammar kryper i den lösa dyn eller hänger ut i vattnet. På mossar och myrar finner man den i laggar och dråg i anslutning till svagt rörligt, mineralhaltigt markvatten. Dessutom förekommer den i gungflyområden vid gölar, sjöar och åar, ofta nära det öppna vattnet. Troligen gynnades strängstarren av äldre tiders madslåtter vid de stora vattendragen.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Strängstarr har i Sverige en nordlig utbredning och avtar i frekvens söderut. Den växer i blöt myrmark, ofta på gungflyn tillsammans med vitmossor Sphagnum sp. Strängstarr växte vid Knisa mosse, Persnäs sn där den senast sågs 1979. Arten är eftersökt under inventeringen utan fynd.

Gammal, förr bofast, troligen utgången.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig. Enda fyndet på Gotland är gjort i den nu utdikade Martebomyr.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Strängstarr är en nordlig art som växer bland vitmossa i gungflykärr och i mosselaggar.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer beståndsbildande på blöt mark i mosslaggar och i kärrdråg på mossar och i strandkärr. Nordlig art, ganska vanlig till mindre vanlig på höglandet, sällsynt i övrigt. 173 lokaler i 115 rutor (14 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Strängstarr växer i blöta fattigkärr och medelrikkärr, ofta i gungflykärr intill inte alltför fattiga sjöar. Den förekommer också i kärrängar, särskilt betade strandängar på myrtorv. Strängstarren tycker om öppna kärrytor med tämligen låg vegetation och är antagligen slåtter- och betesgynnad. Många kärrlokaler är nu igenvuxna eller igenväxande med vass och pors. På strandängar är den beroende av fortsatt hävd.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mindre allmän i Uppland som helhet, men ovanlig i den södra delen av landskapet. 211 kartblad, 338 kvadranter.
Strängstarr växer i sumpskogar och kärr, framför allt fattigkärr. Den förekommer i vitmossmattan i gungflyn, i laggkärr, kring skogssjöar och i småmossar på hällmarker samt intill hällkar.
Förändring + 14 %.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Strängstarr är en ursprunglig myrväxt. Arten angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848 och 1863. Arnell (1924b) angav bara enskilda lokaler från olika socknar.
Den vanligaste följeväxten är vattenklöver (55%) följt av tranbär, kråkklöver, sjöfräken, dystarr och trådstarr.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Trots att strängstarr blommar och sätter frukt har vi aldrig sett några fröplantor. Som dess passande namn anger sprider den sig i stället med jordstammar, som kryper ytligt, ofta på markytan. De kan bli en meter långa. Arten blommar i vitsippans tid. Jämförda med andra starrarters ax är strängstarrens ax ovanligt formlösa och variabla, men arten brukar ändå lätt identifieras på grund av sin karakteristiska skottbyggnad. Vintertid bevarar strängstarr grön färg bara på en centimeter på basen av översta bladet.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Strängstarr är vegetationsbildande ute på många vattenrika myrar, särskilt i skogsområdena. Genom sina långa, sega jordstammar binder den rätt fasta mattor som håller att gå på i lågstarrkärr. På rikare och större myrar är den vanligast – i medelrika kärr ser man den i blötstråk och i breda drag, mest ute på myrvidden men också i kanter. Den växer också i bottenplanet i högstarrkärr bland storvuxen flaskstarr C. rostrata och trådstarr C. lasiocarpa. Glest finns den också i fastare flarkar. I tuviga rikkärr återfinner man den regelbundet i mer eller mindre vattenfyllda höljor mellan tuvorna. I fattigkärren finns den däremot ofta bara där vattnet är rörligt, t.ex. vid in- och utlopp. Man kan också hitta strängstarren på sumpiga stränder och strandängar – även i kulturmark – vid lite rikare sjöar och tjärnar, t.ex. Vikarns östra strand i Attmar. Den är även sedd kring en stig vid en bäck och vid en källa i en myrkant vid Liden Paljakka.