Taxasida

strandmaskros

Taraxacum suecicum

G. E. Haglund

strandmaskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

strandmaskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • strandmaskros
Taxonomi
Namn

Inga alternativa namn hittades.

Foton
Patrik Engström
Stenåsa camping väster om 2012-05-30
Patrik Engström
Eriksöre 2025-05-10
Patrik Engström
Stenåsa camping väster om 2012-05-30
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Inga gamla fynd. Aktuellt fynd från en ruta.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Närke 3 lokaler (Albertson 1946).

Kumla Kumla Yxhult 1883 E. Hemmendorff (S, Dahlstedt 1928); 1897 G. Bågenholm (UPS); K. Tellander (Haglund & Morander 1937).

Örebro (Dahlstedt 1911). Almby Hjälmarsberg (Dahlstedt 1911). Glanshammar Röne S. Waldheim (UPS, härifrån odlad i LD 1942 enl. Sten-Sture Forssell). Mellösa (Dahlstedt 1911). Råby hage J. Helander (Haglund & Morander 1937). Rinkaby Myrö 1882 E. Hemmendorff (S, Hedera 1886); M. Hulth (Haglund & Morander 1937).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Strandmaskros är känd från Blekinge till Gästrikland. I Småland växer den främst på havsstrandängar, men på den enda aktuella lokalen i Västervik Loftahammar togs den på en fuktig ängsmark en bit innanför kusten. Det finns också ett par 1800-talsuppgifter från Vätterns närhet.
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 15 rutor.
Eftersökningen under inventeringen har visserligen varit ofullständig, men det står utom allt tvivel att arten har gått tillbaka starkt i landskapet.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Strandmaskros förekommer i Sverige, Danmark, Finland och Estland. I Sverige växer den främst utmed kusterna i Bohuslän, från östra Blekinge vidare norrut till Uppland samt på Öland och Gotland. Det finns inlandslokaler främst i Väster- och Östergötland och en nordlig utpostlokal i Dalarna.

På Öland växer strandmaskros i betade kalkfuktängar, ibland nära havet. På alvarmark förekommer den även i kanten av vätar men är där inte lika frekvent som vätmaskros T. limnanthes. Strandmaskros är även funnen i ett par av Ölands få kvarvarande slåtterängar. Igenväxande skogskärr, källflöden och gamla stenbrott är också uppgivna växtmiljöer. Strandmaskros är vanlig och spridd på ön vilket framgår av det höga antalet inventeringsrutor som den noterats i. Den är ganska allmän på Stora Alvaret, i Mittlandet, östra sjömarken och utmed västra stenkusten. Men även denna maskros bedöms ha minskat något då kvalitén på dess favorithabitat har försämrats.

Strandmaskros saknar pollen och har gula märken. Bladen är blågröna, lansettlika, helbräddade eller med små tänder men de är inte klolikt nedåtböjda som hos vätmaskros T. limnanthes. Bladen är ofta båglikt uppåtböjda liksom blomstjälken.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Strandängar (ofta något längre in från strandkanten än östersjömaskros T. balticum) och annan fuktig ängsmark, ängen, myrkanter, vätar och alvarmark. Strandmaskros tycks inte vara lika starkt betesgynnad som andra arter i sektionen strandmaskrosor; i fuktiga ängen klarar den sig bra i högt gräs fram till slåttern. Arten är spridd från Sundre till Fårö; på utbredningskartan syns lokalansamlingar i Anga, Gothem, Othem, Hejnum, Hangvar, Fleringe, Bunge och (i synnerhet) Fårö; de är troligen resultatet av ett mer noggrant bestämningsarbete där och representerar bara i viss mån reella skillnader i lokalfördelningen (jfr utbredningskartan för hela sektionen strandmaskrosor Palustria).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Strandmaskros är funnen på havsstrandängar i södra delen av landskapet. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Växer på fuktängar i välhävdade betesmarker. verkar vara kalkgynnad och är numera bara funnen i kalkfuktängar, men den har tidigare haft en vidare utbredning. Ett 10-tal lokaler för strandmaskrosor (se sektionshuvud) har senare kontrollerats och strandmaskros blev funnen på alla. Där andra arter finns är det den art som finns rikligast. Sannolikt har den 23 lokaler i 12 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Regionalt rödlistad – hotklass R (regionalt hotade). Strandmaskrosen växer i kort gräs på havsstränder, gärna kalkrika. Vid Mälaren uppträder arten som relikt. Den växer här på en ohävdad strandäng. Arten är starkt minskande.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Spridd i kustbandet på lämpliga ståndorter, men minskande i takt med upphört bete på strandängar och kalkfuktängar, sällsynt i inlandet. 50 kartblad, 64 kvadranter.