stor fetknopp

Stor fetknopp är ursprunglig. Den är en av karaktärsväxterna i solexponerade synvända bergbranter, särskilt om de innehåller basiska bergarter. Dessutom växer den ganska ofta på hällmarker, gärna tillsammans med gul fetknopp S. acre och liten fetknopp S. annuum. Arten odlas också som prydnadsväxt och förvildas ibland.

1005 Sedum reflexum L.

Syn.: S. rupestre auct.

This species was originally restricted mainly to Europe. It is cultivated in gardens and has escaped in several places. It has been introduced into N. America. The closely related S. forsteranum Sm. in W. Europe is tentatively mapped.

Den stora fetknoppen har sedan gammalt odlats som trädgårdsväxt. Den har ofta planterats ut och förvil­dats, särskilt kring äldre bebyggelse. Vanliga växt ­platser är berghällar, murar och vägskärningar samt olika slag av torr gräsmark. Arten är säkert delvis fröspridd och förekommer ibland helt naturaliserad på kalkhällar som vid Hjulbonäs kalkbrott i Björkvik 1978-97 (HRY).

Europa. I Sverige inhemsk på Öland och Gotland, och i södra Götaland, för övrigt antagligen endast förvildad.

Inhemsk och odlad växt vars äldre historia i Närke är dåligt känd.

Odlad som prydnadsväxt bl.a. på kyrkogårdar och kvarstående eller förvildad t.ex. på hällar och grusiga marker; den är sannolikt etablerad på Vämö i Karlskrona.

Myrin 1832.

4; Mälarslätten: Hallstahammar S "av gammalt rikligt förvildad inom Brukets äldsta industriområde i torr backe och på häll" (MALMG. 1970 så som S. rupestre). Växte i S-sluttande, euhemerob ängsvegetation nära gammal trädgård, troligen kommen från denna, ej utplanterad. Kungsåra Klockargården 1928 (A. Joh.). Torpa Västra Säby och/elIer Högsta 1950 (Ham. manuskript; oklar anteckning). - Skogslåglandet: Sala Prästgården, 1 exemplar 1902 (E. Thorbjörnsson enligt DAHLG. 1911).

S. reflexum

Stor fetknopp är i Sverige inhemsk norrut till södra Värmland och sydöstra Uppland men vanlig endast på Öland och Gotland. Förutom på Vista kulle (se primäruppgifter) påträffas stor fetknopp i synbarligen ursprungliga miljöer i klippskärgården – klipphyllor, små torrängar, törnsnår. En sedan gammalt känd förekomst i enbuskmark på Saltorhalvön i Mönsterås Ålem förefaller också naturlig. Övriga småländska förekomster torde vara förvildade. Som prydnadsväxt har arten använts länge (t.ex. Pelarne, se primäruppgifter). Oftast planteras den i stenpartier eller på murar och berghällar. Arten har stor förmåga att stå kvar och även att spridas i torra, grusiga slänter och i klippterräng.

Stor fetknopp är ursprunglig i större delen av Europa och inkommen till Nordamerika. Den förekommer ofta i odling och kan då rymma ut i det fria. Stor fetknopp föredrar något mindre extrema miljöer än vit Sedum album och gul fetknopp S. acre. Den är vanligast på lite djupare jordar i alvartorrängar, inte sällan intill buskar, men kan även växa i magrare vittringsgrus. I Sjöstrand (1850) uppges den växa på torvtak, en idag försvunnen miljö.

Stor fetknopp är vanlig på Stora Alvaret och längs västra stenkusten. Liksom i Sterner (1938) är fynden ännu idag få på östra Öland, från Böda sn och söderut till N. Möckleby. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo); vår bedömning är att arten är ungefär oförändrad.

På Öland är stor fetknopp relativt enhetlig. Den variation i storlek och bladfärg som man lätt lägger märke till avspeglar förhållanden på växtplatsen. Bladen är grågröna, i torka rödaktiga, med ett mer eller mindre tydligt vaxskikt och de former med rent gröna blad som finns i västra Sverige verkar saknas.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
I hög grad bunden till områden med ett underlag av hård kalksten. Här är arten vanlig på kalkhällmarker och kalkklippor, gärna på tunt sandlager, och i gles hällmarkstallskog. Mer sällan växer den på märgelsten, någon gång på grusiga torrbackar, i grusiga vägkanter och i grustag. Därutöver finns arten på kyrkogårdsmurar och vid och på Ringmuren i Visby, ibland i något mer storvuxna former, troligen spridd från odling.

Stor fetknopp har en betydligt mer begränsad utbredning än gul och vit fetknopp, S. acre och S. album, och andelen förekoms-ter i provrutorna tyder på att stor fetknopp ej heller inom sitt utbredningsområde har lika stora bestånd som gul fetknopp och vit fetknopp. Under Projekt Gotlands flora sedd från Sundre till Fårö, med luckor på öns jordbruksslätter. Johansson (1897) angav ”På hällmark å n. och n.v. Gotl. h. o. d.”, men han saknade uppgifter från Storsudret. Troligen skedde en viss spridning under 1900-talet.

Stor fetknopp växer exponerat på torra berghällar samt i skrevor och på hyllor i klippbranter, framför allt om berget innehåller basrika mineral. Arten odlas också som prydnadsväxt och påträffas kvarstående eller förvildad i kulturmark som gamla trädgårdar, på vägkanter, åkerholmar och murar.