stor andmat

Belägg och senare observationer saknas. Det får därför anses osäkert om arten förekommit i landskapet.

373 Spirodela polyrhiza (L.) Schleid.

This species occurs in temperate and tropic regions in most parts of the world. It has an almost circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. I, p. 136 and map 127).

Stor andmat är en ursprunglig men mycket kulturgynnad flytväxt. Den har samma krav på mycket näringsrika miljöer som korsandmat Lemna trisulca, men på grund av att den håller sig flytande på vattenytan klarar den att växa även i starkt grumliga och förorenade vatten. Arten är i stort sett bunden till jordbrukslandskapets märgelhålor, dammar och åar.

Enligt Ahlfvengren (1924) tycks arten vara tämligen sällsynt och han förtecknar endast 4 lokaler från lika många socknar. Det förefaller som om stor andmat ökat i landskapet under 1900-talet av samma orsaker som angetts för korsandmat (se denna).

Värme- och näringskrävande vattenväxt, allm. i Hjälmarområdets vassar. I de flesta övriga sjöar och vattendrag, dammar, lugnflytande bäckar och järnvägsdiken är den ovanligare. I Hjälmaren bör den före sjösänkningen ha varit ovanlig (Morander 1986) och spridningen i Mälardalen anses ännu vara ofullbordad (Malmgren 1982). Iakttagen blomning är mycket ovanlig i Närke men skall ha gjorts, enl. anteckning på belägg i LD, i Örebro slottsträdgård 1872 av A. S. Trolander.

Gammal bofast art.

Troligen spridd (kanske tämligen allmän) runt Mälarstränderna; på avstånd från Mälaren ett 35-tal lokaler på Mälarslätten och i nedre och Ö. Skogslåglandet. Nordligast i Möklinta i den sänkta Hallaren (LOHAMMAR 1948) och i Storsjön (LOHAMMAR 1958), i V till Österhammars säteri 1977(!), Åbyhammars kvarndamm 1975 (Löfgren) och Storbron-trakten 1959 (Hamrin) = Fellingsbro N/S. Utbredningsekologi överensstämmer med Lemna trisulcas (i Sverige i stort sydligare). Spridning ofullbordad. Utbredningstyp: S3.

Larsson 1851.

Stor andmat växer flytande i näringsrika, ofta leriga eller förorenade vatten. Den påträffas särskilt vid stränderna av lugna sjö- och åvikar, i dammar, vattenhål och djupa diken.

Stor andmat finns i Sjöstrand (1850) upptagen för Öland "i stillastående vatten sällsynt". Inget belägg finns och arten är såvitt känt aldrig med säkerhet funnen på Öland.

Förmodligen felaktigt uppgiven av Wahlenberg (1806) som sällsynt i Atlingbo. Uppgiften i Landeberg (ms 1811) kan grunda sig på Wahlenberg (Johansson 2010). Johansson (1897) betvivlade uppgiften eftersom den ej togs upp i Wahlenberg (1824–26) och arten ej var sedd av andra botanister.

Stor andmat växer flytande i mycket näringsrika, ofta leriga vatten. Den är påträffad i dammar och vid lugna å- och älvstränder. Arten är endast funnen i trakten kring Göta och Nordre älvar.

Stor andmat växer i mycket näringsrika, grunda sjöar och dammar med rik vegetation och växer i regel blandad med andra andmatsarter. Liksom dessa sprids den med änder och andra simfåglar och förekommer regelbundet i typiska ”fågelsjöar”. Arten har ökat under 1900-talet i samband med eutrofieringen.

Stor andmat förekommer vid sjö- och åstränder och andra sötvatten som inte regelbundet torkar ut, ofta tillsammans med andra andmatsarter.

Förändring +28 %. – Stor andmat har ökat, speciellt norr om Uppsala, och har sedan början av 1900-talet koloniserat Tämnarån.

Stor andmat växer flytande bland annan vegetation i näringsrika lugna vatten, oftast tillsammans med vanlig andmat. I Hälsingland är den bara påträffad i Dellensjöarnas vattensystem, dels i vegetationsrika vikar av Dellensjöarna, dels i några små näringsrika sjöar, bäckar och diken med direkt anknytning till Dellensjöarna och deras utlopp till Bottenhavet. Förekomsterna där är de nordligaste i Sverige, frånsett en utpost i Norrbotten, enligt karta hos Mossberg & Stenberg (2003). Stor andmat anses spridas med sjöfåglar och hälsingelokalerna är också fågelrika. Arten bedöms vara på spridning i landet på grund av den allmänna eutrofieringen men förekomsten i Dellenområdet är känd ända sedan 1844 då C. Berg samlade arten i Långsboån, där den fortfarande finns (nuvarande Duvnäsbäcken).
Lohammar skrev (1938) att stor andmat till skillnad från vanlig andmat inte tål frysning.